Centerpartisten Magnus Haara tog tillfället i akt att beklaga sig över att det inte var en handlingsplan från Alliansen för Eslövs mål under perioden 2007-2010 som fullmäktige skulle besluta om. Detta genom att bland annat, till ordförandes protester, försöka göra en sammanfattning över hur deras mål för Eslöv skulle ha sett.
Cecilia Lind (s) inledde debatten med att likt den ton som genomsyrar hela vänsterblockets mål för Eslövs kommun, hylla mångkulturen. Varefter Mikeal Kourtzman (m) klargjorde att Alliansen hade för avsikt att inte delta i omröstningen. En handlingsplan som Sverigedemokraterna verkligen inte kan ställa sig bakom, speciellt med tanke på att Cecilia Lind (s) gjorde det klart och tydligt att dessa mål skulle verka för att undermedvetet smutskasta Sverigedemokraterna för kommunens unga medborgare. Den självklara och naturliga bakgrunden till att min kära partikamrat Martin Karlsson äntrade talarstolen innan mig och yrkade på avslag.
Att föra anteckningar vid de tillfällena då det nämns något intressant gav slutsatsen att:
Cecilia Lind (s) hyllade mångkulturen
Mikael Kortzman (m) ansåg minoritetsstyrets rätt till likt egen budget även få styra med egen handlingsplan med en notis att den är luddig och de avser att inte deltaga i omröstningen
Magnus Haara (c) ansåg att handlingsplanen avser att verka för att Eslöv ska fortsätta vara en ”lagom” kommun utan mål att gå i täten för utveckling och klargjorde skillnader för hur Alliansens skulle ha sett ut.
Jag kunde inte se någon anledning att under ett kommunfullmäktigemöte ta en debatt om fördelar och nackdelar med mångkulturen. En sådan debatt skulle aldrig ta slut och den hoppas jag att Sverigedemokraterna istället vinner i nästa val där vi kommer ta oss in i riksdagen. Jag kunde inte heller mer än instämma att det vore mest rimligt att en styrande minoritet får styra med sin budget och målsättning. Fast jag kunde inte bortse från att vi Sverigedemokrater erbjöd just Magnus Haara (c) positionen som ordförande för en Alliansstyrad minoritet, vilket därmed skulle innebära att det var just en handlingsplan från Alliansen för Eslövs mål under perioden 2007-2010 som fullmäktige skulle besluta om.
Några få anteckningar och desto fler tankar förde jag med mig när jag gick upp i talarstolen. Förberedelsen kunde inte ha varit sämre men jag var säker på min sak. Resultatet blev inte det bästa men mitt mål nådde jag, Magnus Haara förstod poängen utan att kunna försvara sig mot den.
Denna oplanerade debut i talarstolen under årets sista kommunfullmäktige sammanträde gav mersmak och hoppas på att många fler tillfälle ges
måndag, december 18, 2006
onsdag, december 13, 2006
Muhammed Yunus 2006 års Nobels fredspristagare
Muhammad Yunus, bangladeshisk bankman och professor i nationalekonomi har tillsammans med Grameen Bank tagit emot Nobels fredspris i Norge 2006. Detta med motivationen "för deras insatser att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån". Grameen Bank blev resultatet av det minst sagt lyckade forskningsprojekt Yunus startade 1974. Genom mikrokrediter, smålån till fattiga människor har detta projekt hjälpt nästan sju miljoner människor ur fattigdom.
Jag vill instämma i alla lovord och hyllningar Yunus mottagit. Hans enastående metoder vid utlåning, som enligt uppgifter ska ha börjat med att ur egen ficka låna ut pengar till en kvinna som gjorde bambustolar, har visat sig vara en enorm hjälp för de fattiga. Jag hoppas innerligt att detta koncept är något vår svenska biståndsminister ser över och arbetar fram en liknande verksamhet för det svenska biståndet.
Jag vill även lyfta fram bakgrund som gjorde det möjligt för Yunus att starta Grameen Bank. Han disputerade i nationalekonomi vid Vanderbilt University 1969 i USA. Varefter han valde att återvände till Chittagong. Yunus hade all möjlighet att efter ha disputerat i nationalekonomi få ett framgångsrikt arbete i västvärlden. Ändå valde han att återvända och har nu fått ta emot Nobels fredspris.
Vad jag vill komma fram till med detta är vikten kring att inte plundra utvecklingsländer på den kompetens någon eller delar av folket har. Att istället erbjuda den utbildning vi har i landet och ge medel till att förbättra den situationen som finns i deras hemländer borde vara något av det högst prioriterade ibland den svenska biståndspolitiken.
tisdag, december 12, 2006
Vision om förbättrad brottsbekämpning
Jag har en vision av en väl fungerande demokratiskt förankrad rättsstat. Där alla medborgare är lika inför lagen. Där brottsbekämpningen måste bli mycket effektivare. Utan att strävan efter en nolltolerans blir något man stirrar sig blind på. Ett rimligt första mål att uppnå är en återgång till det antal brott som landet hade innan förfallet, som startade sin ständiga stegring på 70-talet. Detta kan endast ske genom att lämna den usla vårdfilosofin som uppmanas i dagens kriminalpolitik.
I kriminalpolitiken råder en vårdfilosofi med syfte att både förebygga och förhindra brottslighet. Man vill med denna önskedröm leva upp till samhällets grundtanke att reglera brottsligheten. Där avsikten med kriminalisering är att straffhotet ska inverka på medborgarnas handlande. Detta för att skydda samhället, liv, frihet, hälsa, egendom, ekonomisk trygghet osv. och där straffen tar ut den rätt brottsoffren har.
Brottsoffret måste sättas i fokus igen, i en straffskala där alla medborgare är lika inför lagen. Där det ska ställas stora krav på bevisen och rättssäkerheten måste bli bättre. Fokus måste fortfarande riktas mot att både förebygga och förhindra brottslighet. Fast i denna kriminalpolitik ska straffen verka för att avskräcka medborgarna från brottsliga handlingar. Domstolarnas huvudsakliga uppgift är att verka för att ta ut den rätt brottsoffret har.
Domstolen måste ha möjlighet att ange hur länge straffet ska avtjänas innan minskningar och lättnader är tänkbara. Domstolarna måste få de resurser som krävs för att rättsprocesser inte ska behövas skjutas framåt. Domstolarna måste utöver möjligheten att döma fängelsestraff få utrymme för andra sorters straff. Därför ska det finnas utrymme för en domstol att döma en brottsling till straffarbete.
Alla lagöverträdelser är inte så grova att det krävs så hårda straff som fängelse och straffarbete. Därför borde straffskalan även innefatta penningböter, dagsböter, skyddstillsyn, villkorligt fängelsestraff och intensivövervakning. För att försäkra alla brottsoffers rätt ska det vara möjligt, att om en individ döms för fler än ett brott, så ska domstolen kunna döma särskilt för varje brott. Där flera sorters straff sonas i enlighet med den verkställande domen.
Det finns ingen optimal kriminalpolitik med en perfekt straffskala. Man kan ofta härleda brottsliga gärningar med utveckling från sociala, kulturella och psykologiska bakgrunder. Därför är det en självklarhet att samhället ska ge de som behöver och är mottaglig för stöd den hjälp som krävs för att komma ifrån kriminaliteten. Detta utan att förringa den rätt brottsoffret har.
Jag har en vision om hur vi kan förbättra kriminalpolitiken. Där offret sätts i första hand och hjälp ges till den som vill ha den. Ett samhälle där vi alla känner oss trygga och där gemenskap råder ibland oss.
I kriminalpolitiken råder en vårdfilosofi med syfte att både förebygga och förhindra brottslighet. Man vill med denna önskedröm leva upp till samhällets grundtanke att reglera brottsligheten. Där avsikten med kriminalisering är att straffhotet ska inverka på medborgarnas handlande. Detta för att skydda samhället, liv, frihet, hälsa, egendom, ekonomisk trygghet osv. och där straffen tar ut den rätt brottsoffren har.
Brottsoffret måste sättas i fokus igen, i en straffskala där alla medborgare är lika inför lagen. Där det ska ställas stora krav på bevisen och rättssäkerheten måste bli bättre. Fokus måste fortfarande riktas mot att både förebygga och förhindra brottslighet. Fast i denna kriminalpolitik ska straffen verka för att avskräcka medborgarna från brottsliga handlingar. Domstolarnas huvudsakliga uppgift är att verka för att ta ut den rätt brottsoffret har.
Domstolen måste ha möjlighet att ange hur länge straffet ska avtjänas innan minskningar och lättnader är tänkbara. Domstolarna måste få de resurser som krävs för att rättsprocesser inte ska behövas skjutas framåt. Domstolarna måste utöver möjligheten att döma fängelsestraff få utrymme för andra sorters straff. Därför ska det finnas utrymme för en domstol att döma en brottsling till straffarbete.
Alla lagöverträdelser är inte så grova att det krävs så hårda straff som fängelse och straffarbete. Därför borde straffskalan även innefatta penningböter, dagsböter, skyddstillsyn, villkorligt fängelsestraff och intensivövervakning. För att försäkra alla brottsoffers rätt ska det vara möjligt, att om en individ döms för fler än ett brott, så ska domstolen kunna döma särskilt för varje brott. Där flera sorters straff sonas i enlighet med den verkställande domen.
Det finns ingen optimal kriminalpolitik med en perfekt straffskala. Man kan ofta härleda brottsliga gärningar med utveckling från sociala, kulturella och psykologiska bakgrunder. Därför är det en självklarhet att samhället ska ge de som behöver och är mottaglig för stöd den hjälp som krävs för att komma ifrån kriminaliteten. Detta utan att förringa den rätt brottsoffret har.
Jag har en vision om hur vi kan förbättra kriminalpolitiken. Där offret sätts i första hand och hjälp ges till den som vill ha den. Ett samhälle där vi alla känner oss trygga och där gemenskap råder ibland oss.
måndag, december 11, 2006
Riksdagspartierna har misslyckats med att styra Sverige
Fredrik Reinfeldt erkänner riksdagspartiernas misslyckande med att styra Sverige. Vår statsminister motiverar samtidigt att förmögenhetsskatten tas bort med att avslöja att de rikaste personerna i landet mycket väl vet hur man tar sig runt de lagar och regler som gäller skatter.
- Vi försöker hitta platser som upplevt förändringar, och där det inte uppfattats som positivt, sa Fredrik Reinfeldt.
- Förmögenhetsskatt betraktats som en frivillig skatt. Miljardärer tar sig runt det.
Reinfeldt menade att partierna bör se att de själva misslyckats.
Jag förstår inte riktigt hur man kan undkomma att folk hittar kryphål i lagar och regler genom att helt ta bort dessa. Jag bävar inför statsminister Reinfeldts arbete med att förhindra kryphål i brottsbalken.
- Vi försöker hitta platser som upplevt förändringar, och där det inte uppfattats som positivt, sa Fredrik Reinfeldt.
- Förmögenhetsskatt betraktats som en frivillig skatt. Miljardärer tar sig runt det.
Reinfeldt menade att partierna bör se att de själva misslyckats.
Jag förstår inte riktigt hur man kan undkomma att folk hittar kryphål i lagar och regler genom att helt ta bort dessa. Jag bävar inför statsminister Reinfeldts arbete med att förhindra kryphål i brottsbalken.
söndag, december 10, 2006
Rationalisera och effektivisera byråkratin
Massmedian har den senaste tiden belyst en massa beslut kring stora höjningar av politikers arvode, som är tagna av politikerna. Arvode finansierade med skattemedel, arvode tänkta till den styrande folkvalda församlingen, personer sittandes i stora otympliga byråkratier vilket även folket har en stor misstro mot bland annat dess ineffektivitet.
Med utgångspunkt från den antika Greklands folkstyre och kring landets fyra grundlagar har den nuvarande svenska byråkrati växt fram. I enlighet med en utav de fyra grundlagarna regeringsformen styrs landet av folksuveränitetsprincipen. Där det står skrivet att tanken är att landets makt ska styras av en folkvald församling. Därefter har landet i en grova mått indelats i tre förvaltningsområden, riksdag, landsting och kommun, vars finansiering ska ske genom en allmän beskattning. Detta är bland annat fastställt i den kommunala beskattningsrätten, bestämmelserna för landstingen och primärkommunernas skatteintäkter. Utöver dessa inkomster har dessa förvaltningsområden rätt till ytterligare bidrag från riksdagen så som skatteutjämningsbidraget.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Det är inte hållbart att upprätthålla dessa tre stora förvaltningsområden på det sätt som görs idag. Folket måste även känna pålitlighet och trygghet till landets byråkrati. Därför måste folket ges möjlighet till en större insikt, möjlighet till att påverka och förvaltningarna måste bli mer effektiva.
För att allt detta ska bli möjligt kan gå till väga på många olika sätt och det är därför viktigt att inte binda tillvägagångssätten runt en enda förändring. Ifall man istället grundligt granskar hela systemet kan man finna flera möjligheter för att göra byråkratin mer effektiv. Genom att slå samman landsting och öka kommunalt samarbete mellan grannkommuner kan man minska antalet politiker. Detta skulle även i längden innebära att dessa två förvaltningsområden blir mycket mer kostnadseffektiva och beslutsfattandet mindre krångligt.
En sådan omorganisation skulle också öka kvalitén på de områden som landstingen och kommunerna har i uppgift att utföra. Samt att man då gör det möjligt att även kunna centralisera större delar av makten genom att flytta ner större uppgifter från riksdagen till landstingen och kommunerna. Grundtanken bakom detta är en förlängning till den omorganisation där man gjorde om primärkommuner till kommuner och sekundärkommuner till större landsting.
Stora delar av befolkningen har tappat förtroendet för dagens politiker, något som måste ändras. För att få folket mer delaktiga i de beslut som tas finns bland annat två stora åtgärder. En direktdemokrati där vi ger folket utan valda ombud rätten att ta stora beslut i form av folkomröstningar på såväl nationell som lokal nivå. Med dagens datorteknik skulle detta kunna fungera utan särskilt stora kostnader för samhället. Samtidigt som dagens rådgivande folkomröstningar ersätts med kommunikationsforum där folket får en möjlighet att lägga fram sina åsikter till de folkvalda ombuden, likt de ungdomsråd som många kommuner i Sverige idag har. Där ungdomar kan vädra sina åsikter om förändringar i kommunen som rör ungdomar.
Dessa åtgärder skulle även innebära att det inte tas beslut av den folkvalda församlingen som strider emot den allmänna folkviljan. Ifall inte åtgärder tas för att vinna tillbaka folkets tillit på politikernas arbete kommer detta ge förödande effekter för demokratin som står för folkstyre. I Sverige har bönderna aldrig varit livegna och där bondeståndet varit representerat i riksdagen, det är något som är ganska enastående. Vi kan inte nu tillåta att den stora folkmassan står utanför systemet utan istället ge den en möjlighet att direkt göra förändringar genom att till exempel kunna driva fram en beslutande folkomröstningar från en namninsamling.
Då inte något utav de sju riksdagsrepresenterade partierna aktivt fört någon debatt kring denna problematik som hela tiden växer sig starkare så förstår jag att de finner hela systemet som väl fungerande. Att sådana här förändringar möjligtvis skulle kunna ge en stor engångskostnad är ett ganska rimligt argument. Likaså att det skulle krävas en anpassningsperiod för folket innan de nya möjligheterna skulle användas på det sättet som det är tänkt. Dock så är jag övertygad om att det under ett lite längre perspektiv, kommer vara mycket mer effektivare än dagens system, vilket i slutändan kommer att gynna hela samhället.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Kostnadseffektiviteten och trovärdigheten måste öka radikalt ibland landets förvaltningsområden. Folket måste ges en möjlighet utöver de allmänna valen och rådgivande folkomröstningar att påverka politiska beslut.
Med utgångspunkt från den antika Greklands folkstyre och kring landets fyra grundlagar har den nuvarande svenska byråkrati växt fram. I enlighet med en utav de fyra grundlagarna regeringsformen styrs landet av folksuveränitetsprincipen. Där det står skrivet att tanken är att landets makt ska styras av en folkvald församling. Därefter har landet i en grova mått indelats i tre förvaltningsområden, riksdag, landsting och kommun, vars finansiering ska ske genom en allmän beskattning. Detta är bland annat fastställt i den kommunala beskattningsrätten, bestämmelserna för landstingen och primärkommunernas skatteintäkter. Utöver dessa inkomster har dessa förvaltningsområden rätt till ytterligare bidrag från riksdagen så som skatteutjämningsbidraget.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Det är inte hållbart att upprätthålla dessa tre stora förvaltningsområden på det sätt som görs idag. Folket måste även känna pålitlighet och trygghet till landets byråkrati. Därför måste folket ges möjlighet till en större insikt, möjlighet till att påverka och förvaltningarna måste bli mer effektiva.
För att allt detta ska bli möjligt kan gå till väga på många olika sätt och det är därför viktigt att inte binda tillvägagångssätten runt en enda förändring. Ifall man istället grundligt granskar hela systemet kan man finna flera möjligheter för att göra byråkratin mer effektiv. Genom att slå samman landsting och öka kommunalt samarbete mellan grannkommuner kan man minska antalet politiker. Detta skulle även i längden innebära att dessa två förvaltningsområden blir mycket mer kostnadseffektiva och beslutsfattandet mindre krångligt.
En sådan omorganisation skulle också öka kvalitén på de områden som landstingen och kommunerna har i uppgift att utföra. Samt att man då gör det möjligt att även kunna centralisera större delar av makten genom att flytta ner större uppgifter från riksdagen till landstingen och kommunerna. Grundtanken bakom detta är en förlängning till den omorganisation där man gjorde om primärkommuner till kommuner och sekundärkommuner till större landsting.
Stora delar av befolkningen har tappat förtroendet för dagens politiker, något som måste ändras. För att få folket mer delaktiga i de beslut som tas finns bland annat två stora åtgärder. En direktdemokrati där vi ger folket utan valda ombud rätten att ta stora beslut i form av folkomröstningar på såväl nationell som lokal nivå. Med dagens datorteknik skulle detta kunna fungera utan särskilt stora kostnader för samhället. Samtidigt som dagens rådgivande folkomröstningar ersätts med kommunikationsforum där folket får en möjlighet att lägga fram sina åsikter till de folkvalda ombuden, likt de ungdomsråd som många kommuner i Sverige idag har. Där ungdomar kan vädra sina åsikter om förändringar i kommunen som rör ungdomar.
Dessa åtgärder skulle även innebära att det inte tas beslut av den folkvalda församlingen som strider emot den allmänna folkviljan. Ifall inte åtgärder tas för att vinna tillbaka folkets tillit på politikernas arbete kommer detta ge förödande effekter för demokratin som står för folkstyre. I Sverige har bönderna aldrig varit livegna och där bondeståndet varit representerat i riksdagen, det är något som är ganska enastående. Vi kan inte nu tillåta att den stora folkmassan står utanför systemet utan istället ge den en möjlighet att direkt göra förändringar genom att till exempel kunna driva fram en beslutande folkomröstningar från en namninsamling.
Då inte något utav de sju riksdagsrepresenterade partierna aktivt fört någon debatt kring denna problematik som hela tiden växer sig starkare så förstår jag att de finner hela systemet som väl fungerande. Att sådana här förändringar möjligtvis skulle kunna ge en stor engångskostnad är ett ganska rimligt argument. Likaså att det skulle krävas en anpassningsperiod för folket innan de nya möjligheterna skulle användas på det sättet som det är tänkt. Dock så är jag övertygad om att det under ett lite längre perspektiv, kommer vara mycket mer effektivare än dagens system, vilket i slutändan kommer att gynna hela samhället.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Kostnadseffektiviteten och trovärdigheten måste öka radikalt ibland landets förvaltningsområden. Folket måste ges en möjlighet utöver de allmänna valen och rådgivande folkomröstningar att påverka politiska beslut.
fredag, december 08, 2006
Återinför lärlingssystemet
Det vore ytterst gynnsamt att arbeta för att återinföra en förbättrad komplettering till dagens yrkesförberedande utbildningar. För samhället skulle detta innebära att de individer som efter grundskolan saknar motivation till vidarestudier istället hamnar direkt på arbetsmarknaden. För den skoltrötta ger detta en möjlighet att slippa skolarbete och istället få möjlighet att utöva önskat yrke. För skolorna höjs kvalitén och studiemotivationen ibland eleverna växer.
Idag är det inte en valmöjlighet att fortsätta sina studier efter grundskolan på gymnasiet. Det är ett krav som ställs ifrån samhället och den som inte anpassar sig efter detta hamnar utan andra möjligheter och utanför samhället. Man kan idag finna ett mellanting där en elev erbjuds att förlägga den praktiska utbildningen på en arbetsplats medan skolan fortfarande agerar som huvudman. Skillnaden är således inte speciellt stor fast på god väg mot en förbättring.
En lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden existerar förvisso idag men informationen kring den och möjligheten till en sådan plats är väldigt liten. Av personliga erfarenheter har jag enkelt kunna dra slutsatsen att en person som fått den exklusiva möjligheten att få sin grundläggande arbetserfarenhet genom en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden inte blir sämre på sitt yrke.
Det är inte längre fullt tillräckligt att passera grundskolan med fullständiga betyg för att t.ex. bli snickare eller plåtslagare. Det ställs allt större krav från samhället att som högstadieelev så tidigt som möjligt välja yrkesinriktning och kämpa för att nå den. Man måste plocka ett visst antal poäng under grundskolan för att vara behörig till önskad utbildning. Jag vill påstå att detta skapar onödig prestationsångest ibland de individer som endast söker och längtar ut på arbetsmarkanden, vilket således skapar sämre resultat. För skoltiden är inte slut efter nio års grundskola och att bita ihop för att ta sig igenom den sista tiden i grundskolan är inte tillräcklig.
Med en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden skulle skolverket kunna ställa krav på arbetsprov efter en tidsbestämd period som lärling och därefter utfärda arbetslicens. Detta skulle säkerställa den kvalitet som samhället har på yrkesmän. Denna möjlighet ska även kunna användas av en individ som vill omskola till ett annat yrke.
Tidigare nämnde jag att det redan idag finns liknande möjligheter för den som har den enorma turen att få en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden. Något som måste förbättras och i större utsträckning förmedlas till såväl företag som grundskoleelever.
Idag är det inte en valmöjlighet att fortsätta sina studier efter grundskolan på gymnasiet. Det är ett krav som ställs ifrån samhället och den som inte anpassar sig efter detta hamnar utan andra möjligheter och utanför samhället. Man kan idag finna ett mellanting där en elev erbjuds att förlägga den praktiska utbildningen på en arbetsplats medan skolan fortfarande agerar som huvudman. Skillnaden är således inte speciellt stor fast på god väg mot en förbättring.
En lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden existerar förvisso idag men informationen kring den och möjligheten till en sådan plats är väldigt liten. Av personliga erfarenheter har jag enkelt kunna dra slutsatsen att en person som fått den exklusiva möjligheten att få sin grundläggande arbetserfarenhet genom en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden inte blir sämre på sitt yrke.
Det är inte längre fullt tillräckligt att passera grundskolan med fullständiga betyg för att t.ex. bli snickare eller plåtslagare. Det ställs allt större krav från samhället att som högstadieelev så tidigt som möjligt välja yrkesinriktning och kämpa för att nå den. Man måste plocka ett visst antal poäng under grundskolan för att vara behörig till önskad utbildning. Jag vill påstå att detta skapar onödig prestationsångest ibland de individer som endast söker och längtar ut på arbetsmarkanden, vilket således skapar sämre resultat. För skoltiden är inte slut efter nio års grundskola och att bita ihop för att ta sig igenom den sista tiden i grundskolan är inte tillräcklig.
Med en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden skulle skolverket kunna ställa krav på arbetsprov efter en tidsbestämd period som lärling och därefter utfärda arbetslicens. Detta skulle säkerställa den kvalitet som samhället har på yrkesmän. Denna möjlighet ska även kunna användas av en individ som vill omskola till ett annat yrke.
Tidigare nämnde jag att det redan idag finns liknande möjligheter för den som har den enorma turen att få en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden. Något som måste förbättras och i större utsträckning förmedlas till såväl företag som grundskoleelever.
torsdag, december 07, 2006
Stort tack till alla som tror på mig
Året närmar sig slut, börjar bli dags att så smått summera den personliga framgång som förtroendet av Sverigedemokraternas medlemmar givit mig, likaså ungdomsförbundet och ett speciellt stort tack vill jag ge till väljarna för det enormt stora och fina förtroende ni givit mig.
Jag kan numera tack vare väljarnas vilja och med partiets förtroende beskriva mig själv som inte bara student på Lunds universitet. För efter helgen har jag fått fortsatt förtroende i Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds förbundsstyrelse.
Jag visste inte vad som väntade efter den enormt fina valframgången. Där det ganska snabbt stod klart att det är Eslövs kommuns väljares vilja att jag de kommande fyra åren skulle representera deras röster i kommunfullmäktige. Det skulle visa sig att de fantastiska siffrorna på 12.04% gav Sverigedemokraterna plats i nämnder och även kommunstyrelsen. Förvisso är det inte ännu fastställt men med all sannolikhet kommer jag få den enorma äran att ta plats kultur- och fritidsnämnden inom snart.
I tisdags begav jag mig med nervösa steg mot Eslövs stadshus för att för första gången inta min nobla plats vid det bord som de bokstavliga besluten fattas i kommunen. Detta efter att ha välkomnats och hälsats hjärtligt välkommen av samtliga företrädare ifrån de andra partierna. Fortfarande aningen vilse försåg jag mig av den förvisso alltför exklusiva matbit som serverades i väntan på min anslutande partikamrat.
Tillsammans begav vi oss innanför de dörrarna vi tidigare varit utestängda och de dörrar många utav våra partikamrater i andra kommuner inte har tillträde till. Efter ett mindre missförstånd förre förra kommunstyrelsemötet satt jag nu där. Ordförande Cecilia Lind öppnade stadgeenligt mötet, men med en lite ovanlig fras. Hennes vilja var att varje företrädare i kommunstyrelsen skulle markera på ett extra tydligt så att jag kunde sätta ett ansikte till varje namn. Detta var endast i förmån till att jag skulle känna igen alla.
Med denna utgångspunkt ser jag framåt mot ett år med i synnerhet stor potentiell möjlighet att inte bara lära mig hur det praktiskt fungerar i kommunfullmäktige. Utan dessutom utveckla Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds till det bättre. Tillsammans med övriga partikamrater i kommunfullmäktige utnyttja och ta till vara på tillfället som vågmästarroll.
Jag kan numera tack vare väljarnas vilja och med partiets förtroende beskriva mig själv som inte bara student på Lunds universitet. För efter helgen har jag fått fortsatt förtroende i Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds förbundsstyrelse.
Jag visste inte vad som väntade efter den enormt fina valframgången. Där det ganska snabbt stod klart att det är Eslövs kommuns väljares vilja att jag de kommande fyra åren skulle representera deras röster i kommunfullmäktige. Det skulle visa sig att de fantastiska siffrorna på 12.04% gav Sverigedemokraterna plats i nämnder och även kommunstyrelsen. Förvisso är det inte ännu fastställt men med all sannolikhet kommer jag få den enorma äran att ta plats kultur- och fritidsnämnden inom snart.
I tisdags begav jag mig med nervösa steg mot Eslövs stadshus för att för första gången inta min nobla plats vid det bord som de bokstavliga besluten fattas i kommunen. Detta efter att ha välkomnats och hälsats hjärtligt välkommen av samtliga företrädare ifrån de andra partierna. Fortfarande aningen vilse försåg jag mig av den förvisso alltför exklusiva matbit som serverades i väntan på min anslutande partikamrat.
Tillsammans begav vi oss innanför de dörrarna vi tidigare varit utestängda och de dörrar många utav våra partikamrater i andra kommuner inte har tillträde till. Efter ett mindre missförstånd förre förra kommunstyrelsemötet satt jag nu där. Ordförande Cecilia Lind öppnade stadgeenligt mötet, men med en lite ovanlig fras. Hennes vilja var att varje företrädare i kommunstyrelsen skulle markera på ett extra tydligt så att jag kunde sätta ett ansikte till varje namn. Detta var endast i förmån till att jag skulle känna igen alla.
Med denna utgångspunkt ser jag framåt mot ett år med i synnerhet stor potentiell möjlighet att inte bara lära mig hur det praktiskt fungerar i kommunfullmäktige. Utan dessutom utveckla Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds till det bättre. Tillsammans med övriga partikamrater i kommunfullmäktige utnyttja och ta till vara på tillfället som vågmästarroll.
onsdag, november 15, 2006
Ungdomsråd
Just den frågan är något jag tänkt på och diskuterat mycket. Inte minst genom den tanke jag hade på att skriva en motion till Sverigedemokratisk Ungdomsförbunds kongress, att lägga till att verka för en aktiv kamp i de kommuner där ungdomars röster blir hörda.
Så blev inte fallet inför detta års kongress, hoppas därför på att få ett sådant förslag färdigt till nästa års kongress. Efter verksamheten under och efter valet i partiet, samt första terminen som universitetsstudent har tiden inte räckt till. Fast ett forum där kommunernas styrande politiker får en möjlighet att lyssna till ungdomarna anser jag vara viktig.
Helsingborgs dagblad uppmärksammade den 14:e november Höganäs ungdomsråd och intervjuade dess nya ordförande Lycke Claesson. En ung tjej med stora ambitioner, som gymnasieelev har hon drömmar om att bli statsminister, resa mycket för att som drömforskare studera människor över vida världen och bli skådespelerska. Sverige har alltså en blivande statsminister som är väldigt politiskt intresserad men fruktansvärt upptagen kvinna med en massa andra karriärer. Hur kommer det att sluta?
Politiskt engagerad i ett parti hon inte vill nämna är hon på väga mot en antirasistisk manifestation mot Sverigedemokraterna. Förmodligen tog denna intervju plats samma dag som man runtom i landet misslyckades med att minnas kristallnatten och la fokus på helt andra saker. Hoppas dock att hennes arbete i ungdomsrådet kommer påverka kommunens styrande politiker att verka för en mer ungdomsinriktad politik.
De förhoppningarna hon har om ungdomsrådet i Höganäs har gett mig ännu mer inspiration att kämpa för något liknande i min hemkommun. Där jag sitter som kommunfullmäktigeledamot och suppleant till kommunstyrelsen. Hon verkar för ett ungdomsråd där ungdomarna ska få mer självständighet, kunna påverka kommunens frågor som rör ungdomar genom olika kommittéer såsom en teknisk, en för kultur- och fritid, en social och en för utbildning. Dessa kommittéer ska vara grunden för att ungdomar ska få vara med och förändra.
Genom den plats jag hoppas kunna ta i Eslövs kultur- och fritidsnämnd hade jag gärna sett att möjligheten fanns att lyssna till kommunens ungdomar om vad de anser i olika frågor, detta för att kunna väga in i det i mitt ställningstagande.
Så blev inte fallet inför detta års kongress, hoppas därför på att få ett sådant förslag färdigt till nästa års kongress. Efter verksamheten under och efter valet i partiet, samt första terminen som universitetsstudent har tiden inte räckt till. Fast ett forum där kommunernas styrande politiker får en möjlighet att lyssna till ungdomarna anser jag vara viktig.
Helsingborgs dagblad uppmärksammade den 14:e november Höganäs ungdomsråd och intervjuade dess nya ordförande Lycke Claesson. En ung tjej med stora ambitioner, som gymnasieelev har hon drömmar om att bli statsminister, resa mycket för att som drömforskare studera människor över vida världen och bli skådespelerska. Sverige har alltså en blivande statsminister som är väldigt politiskt intresserad men fruktansvärt upptagen kvinna med en massa andra karriärer. Hur kommer det att sluta?
Politiskt engagerad i ett parti hon inte vill nämna är hon på väga mot en antirasistisk manifestation mot Sverigedemokraterna. Förmodligen tog denna intervju plats samma dag som man runtom i landet misslyckades med att minnas kristallnatten och la fokus på helt andra saker. Hoppas dock att hennes arbete i ungdomsrådet kommer påverka kommunens styrande politiker att verka för en mer ungdomsinriktad politik.
De förhoppningarna hon har om ungdomsrådet i Höganäs har gett mig ännu mer inspiration att kämpa för något liknande i min hemkommun. Där jag sitter som kommunfullmäktigeledamot och suppleant till kommunstyrelsen. Hon verkar för ett ungdomsråd där ungdomarna ska få mer självständighet, kunna påverka kommunens frågor som rör ungdomar genom olika kommittéer såsom en teknisk, en för kultur- och fritid, en social och en för utbildning. Dessa kommittéer ska vara grunden för att ungdomar ska få vara med och förändra.
Genom den plats jag hoppas kunna ta i Eslövs kultur- och fritidsnämnd hade jag gärna sett att möjligheten fanns att lyssna till kommunens ungdomar om vad de anser i olika frågor, detta för att kunna väga in i det i mitt ställningstagande.
fredag, november 10, 2006
Två demonstrationer utan tillstånd i Skåne
Att den nionde november lockar folket till gator och torg för att manifestera mot den vedervärdiga behandlingen som många religiöst judiska personer fick utstå under det som kom att kallas kristallnatten är något jag ser som extremt positivt på. Det är sällan man idag ser initiativ likt dessa i ett Sverige som en gång var välkänt för just detta. Speciellt med en tanke på hur första maj har utvecklats, förvisso i takt med att Socialdemokraterna tappat greppet om exakt allt förutom sin maktlystenhet.
Det är inte längre med kamp och glöd som folket går ur husen under första maj utan istället är det endast för att Socialdemokraterna ska vidhålla den makt de nu så länge fått i förtroende av folket. Maktlystenhet råder bland alla riksdagspartierna och istället för att starkt stå för en ståndpunkt dras de alla mot varandra i förhoppning om att röstmaximera. Vilket även kan avspeglas i samhället där folket inte längre bryr sig om politiken och var tredje valberättigad röstare i Sverige i vallokalen väljer hur rösten ska falla.
Förhoppningen om att riksdagspartierna skulle vakna till liv och kämpa för sakfrågor istället för makten var ett faktum som hade krossats redan innan det hela hade börjat. Diverse organisationer hade redan innan valt att skända minnet av kristallnatten genom att istället beklaga sig över Sverigedemokraternas framfart.
Det som hände den nionde november 1938 får aldrig ens ges en möjlighet att ske igen. Istället för att kämpa mot en sådan utveckling hölls det två kontroversiella demonstrationer i Skåne som åtminstone kommer vara de jag kommer att minnas. Utan tillstånd marscherade två olika grupper i Skåne ifrån varsin sida av den numera kända politiska skalans extrema kanter.
Vänsterextremisterna och de välkända våldsverkarna inom Antifascisterna gick maskerade i Helsingborg med för mig väl kända slagord och olagligt störde den allmänna ordningen utan rättsmaktens inblandning. Det fanns inte någon tanke på att använda denna dag till att inte bara påminna sig själv utan samhället om vad som hände under kristallnatten.
Till vad man skulle kunna kalla deras raka motsats, fastän att likheten mellan kommunismen och nazismen är slående. Inte bara för att sovjetunionen gjorde en mer omfattande etniska utresningar utan helt enkelt för att nazismen grundar sig på en helt visst väldigt oroväckande syn på socialismen. Så höll Nationalsocialistisk front en demonstration och appelmöte i Ystad utan tillstånd. Detta fick fortgå utav polisen som endast gjorde en anmälan, förvisso var det ett lugnt fackeltåg och tal.
Slutligen vill jag sända mina tankar till de överlevande och de drabbades släktingar. Jag använde åtminstone dagen för att än en gång påminna mig själv att aldrig ens i det tysta någonsin tillåta att något liknande sker. Samt beklaga att extremisterna än en gång vann och blir de som jag minns. Hur länge ska dessa organisationer få fortsätta dra det längsta strået?
Det är inte längre med kamp och glöd som folket går ur husen under första maj utan istället är det endast för att Socialdemokraterna ska vidhålla den makt de nu så länge fått i förtroende av folket. Maktlystenhet råder bland alla riksdagspartierna och istället för att starkt stå för en ståndpunkt dras de alla mot varandra i förhoppning om att röstmaximera. Vilket även kan avspeglas i samhället där folket inte längre bryr sig om politiken och var tredje valberättigad röstare i Sverige i vallokalen väljer hur rösten ska falla.
Förhoppningen om att riksdagspartierna skulle vakna till liv och kämpa för sakfrågor istället för makten var ett faktum som hade krossats redan innan det hela hade börjat. Diverse organisationer hade redan innan valt att skända minnet av kristallnatten genom att istället beklaga sig över Sverigedemokraternas framfart.
Det som hände den nionde november 1938 får aldrig ens ges en möjlighet att ske igen. Istället för att kämpa mot en sådan utveckling hölls det två kontroversiella demonstrationer i Skåne som åtminstone kommer vara de jag kommer att minnas. Utan tillstånd marscherade två olika grupper i Skåne ifrån varsin sida av den numera kända politiska skalans extrema kanter.
Vänsterextremisterna och de välkända våldsverkarna inom Antifascisterna gick maskerade i Helsingborg med för mig väl kända slagord och olagligt störde den allmänna ordningen utan rättsmaktens inblandning. Det fanns inte någon tanke på att använda denna dag till att inte bara påminna sig själv utan samhället om vad som hände under kristallnatten.
Till vad man skulle kunna kalla deras raka motsats, fastän att likheten mellan kommunismen och nazismen är slående. Inte bara för att sovjetunionen gjorde en mer omfattande etniska utresningar utan helt enkelt för att nazismen grundar sig på en helt visst väldigt oroväckande syn på socialismen. Så höll Nationalsocialistisk front en demonstration och appelmöte i Ystad utan tillstånd. Detta fick fortgå utav polisen som endast gjorde en anmälan, förvisso var det ett lugnt fackeltåg och tal.
Slutligen vill jag sända mina tankar till de överlevande och de drabbades släktingar. Jag använde åtminstone dagen för att än en gång påminna mig själv att aldrig ens i det tysta någonsin tillåta att något liknande sker. Samt beklaga att extremisterna än en gång vann och blir de som jag minns. Hur länge ska dessa organisationer få fortsätta dra det längsta strået?
onsdag, november 08, 2006
På kristallnatten, iförd Palestina sjal för att demonstrera mot ett demokratiskt valt parti
Imorgon, den nionde november arrangerar Ung Vänster med flera demonstrationer och i många fall manifestation mot Sverigedemokraterna. Ingenstans kommer det att nämnas om den vedervärdiga attack som Tysklands nazister utförde 1938.
Utan istället kommer organisationerna Ung Vänster, Vänsterpartiet, SSU, Socialdemokraterna, RFSL-ungdom, Grön Ungdom, Miljöpartiet och många fler manifestera mot Sverigedemokraterna. Värt att betänka är att flera utav demonstranterna kommer att bära Palestina sjal och för jämnan beklagar sig över att det judiska folket fick Israel efter andra världskriget.
Enligt min åsikt är detta inte ens dubbelmoral utan åtminstone trippelmoral. De kommer inte att ägna en enda tanke åt vad som hände under Kristallnatten utan endast beklaga sig över att 162 000 röstberättigade i landet valde Sverigedemokraterna till sina politiska företrädare. Samtidigt som de för en intensiv kamp mot den judiska besättningen i Israel.
Att det inte finns en enda demonstration eller manifestation att medverka på för att minnas och hedra alla de som blev utsatta både under Kristallnatten och resten av den hemska behandlingen som det judiskt religiösa folket fick utstå under de tyska nazisternas utrensning är skrämmande. Jag personligen hade mer än gärna följt med på ett sådant arrangemang men istället utnyttjar diverse organisationer dagen för egna ändamål.
Utan istället kommer organisationerna Ung Vänster, Vänsterpartiet, SSU, Socialdemokraterna, RFSL-ungdom, Grön Ungdom, Miljöpartiet och många fler manifestera mot Sverigedemokraterna. Värt att betänka är att flera utav demonstranterna kommer att bära Palestina sjal och för jämnan beklagar sig över att det judiska folket fick Israel efter andra världskriget.
Enligt min åsikt är detta inte ens dubbelmoral utan åtminstone trippelmoral. De kommer inte att ägna en enda tanke åt vad som hände under Kristallnatten utan endast beklaga sig över att 162 000 röstberättigade i landet valde Sverigedemokraterna till sina politiska företrädare. Samtidigt som de för en intensiv kamp mot den judiska besättningen i Israel.
Att det inte finns en enda demonstration eller manifestation att medverka på för att minnas och hedra alla de som blev utsatta både under Kristallnatten och resten av den hemska behandlingen som det judiskt religiösa folket fick utstå under de tyska nazisternas utrensning är skrämmande. Jag personligen hade mer än gärna följt med på ett sådant arrangemang men istället utnyttjar diverse organisationer dagen för egna ändamål.
torsdag, november 02, 2006
” Jag tycker att det är bra att de demonstrerar mot rasism, så länge de gör det på ett fredligt sätt”
Erik Almqvist bestämde sig inför valet att flytta ner till Skåne och kandidera för partiet i Lund. Vilket även innebar att ungdomsförbundets vice ordförande nu skulle finnas till hjälp i syd distriktet för att bygga upp det största distriktet något ungdomsförbund har i landet. Som företrädare för partiet och dess ungdomsförbund kan man se hur han brinner för att förändra samhället till en bättre morgondag.
I dagens samhälle har vi många problem som man kan tyckas borde vara enkla att få bukt med. Ett utav alla dessa är den såväl öppna som dolda rasismen, båda lika vidriga och avskyvärda. Att ha en åsikt som säger att jordens människor är olika mycket värda beroende på var de kommer ifrån och hur de ser ut. Det är något vi alltid måste bekämpa och i grunden tror jag att det bäst görs genom ökad förståelse för varandra. Speciellt vad gäller den dolda rasismen för det är den som är svårast att se och skapar störst problem.
Den dolda rasismen kan man se överallt i samhället. Median belyser problemen väldigt ofta genom att ta upp tillfälle då någon blivit utsatt för en diskriminering. Vardagsrasismen utspelar sig på alla möjliga platser så som på personalmöten, i vardagliga konversationer, jobbintervjuer och på restauranger/uteställen. Det finns många sätt att bekämpa detta problem men jag måste ställa frågan både till mig själv och er om det är genom våld och aggressiva konfrontationer?
”Effektiv polisinsats stoppade bråk” och ”Demonstration även i Lund” så löd två rubriker efter att Sverigedemokraternas folkvalda kommunfullmäktige ledamöter, däribland Erik Almqvist, varit på sina första sammanträden och olika organisationer valt att bemöta detta. Är det då möjligt att jag som Sverigedemokraternas folkvalda kommunfullmäktige ledamot i Eslöv stödjer och framhäver min partikamrats uttalande? Jag minns det som om det vore igår när överenskommelsen ibland de stora nyhetsorganen beslutade att alltid benämna partiet med antingen rasistiskt eller främlingsfientligt. Median hade tillsammans med de etablerade partierna utmålat oss som rasister.
Nyligen kunde vi följa en rättegång där en stark representant för ett etablerat parti dömas av Stockholms tingsrätt till 120 dagsböter för förolämpning(rasistiska tillmälen), våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och egenmäktigt förfarande. Detta efter ett bråk på en krog och jag vill påstå att här utspelade sig den dolda rasismen i sin renaste form. En kvinna med ett nordiskt ursprung blir tillsagd av en man med utländskt ursprung och scenen som uppstod har vi alla kunnat följa.
En ung taxi chaufför berättade nyligen för mig hur en ung kvinna sagt till honom att de inte vill ha några ”Jalla Jalla blattar” som chaufförer på det bolaget han just nu körde för. Detta under en tur där jag valt att ta en förbeställd tur hos Skånetrafiken som körs av inhyrd taxi efter ett lokalt styrelsemöte. Därefter förklarar han hur han därför valt att byta arbetsgivare och var lycklig att han lyckades hitta ett annat jobb. Jag kunde endast beklaga det inträffade och önska honom lycka till på det nya jobbet. Varför ska jag behöva beklaga det inträffade?
Jag ångrar idag att jag beklagade det inträffade och istället inte konfronterade den kvinna som har sagt de orden. För jag tolererade i det tysta den dolda rasismen. Nelson Mandela sa 1994 ”Racism must be consciously combated and not discreetly tolerated..”. Frank Zappa en stor och känd artist sa en gång “I'm not black but there's times I wish I could say I wasn't white.”
Jag manar eder alla att bekämpa den dolda rasismen på ett hårdare sätt. Rasismen i sig är lätt att krossa med enkla argument och det är inte den som skapar dagens samhällsproblem.
torsdag, oktober 26, 2006
Huvuden ska rulla i socialtjänsten!
I dessa mörka tider lägger jag kort in några ord som jag senare kommer följa upp. Det är med vemod och bedrövelse jag fått tillbringa natten innan en tentamen med att vända och vrida på mig. Att allt inte står rätt till i samhället känner vi alla till, men hur sjukt Sverige är idag vågar jag inte ens längre gissa. Centerpartiet förde en valkampanj som idag är i allra högsta grad inte ens akut för den kritiska situation vi befinner oss i kan inte räddas utan endast förmildra de rådande omständigheter och förebygga att liknande förhållande aldrig mer uppstår.
Gråten sitter i halsen och tårarna är inte långt ifrån att börja rinna vid dessa tankar. Socialtjänsten måste inte bara ses över utan huvuden måste falla. Att sätta en treårig flicka som nyligen blivit vittne till ett knivdrama, om så för en sekund, i en fängelsecell som hon upplever kylig är inte ens skandalöst.
För jag kan inte finna ett ord i något språk som kan förklara vilket sjukligt beteende det är. Ifall det hade funnits en lagstiftning emot detta hade jag yrkat på livstidsstraff utan möjlighet till benådning. När en myndighet tar hand om det barn finns det inga förmildrande omständigheter. Ifall det hade tagit slut där hade det kanske räckt med att de skyldiga blivit satta bakom galler utan nyckel.
Fast att det samtidigt framkommer att ett syskonpar på 12 och 15år suttit inlåsta på ett behandlingshem sedan mitten av juli på socialnämndens beslut är vidrigt. Bakgrunden till detta anser jag vara ovidkommande, att de vid tillfälle gjort rymningsförsök från fosterhem berättigar inte i mina ögon något folkstyre att sätta barn i fängelse. Enligt min uppfattning av den lagstiftningen vi har idag så finns det inget som berättigar någon att fängsla barn. Dessa barn har inte haft det lätt och behöver hjälp, inte låsas in med allt från äldre missbrukare till unga kriminella.
Jag befarar att detta bara är toppen på isberget och att vi inom kort kommer få fler fall avslöjade.
Gråten sitter i halsen och tårarna är inte långt ifrån att börja rinna vid dessa tankar. Socialtjänsten måste inte bara ses över utan huvuden måste falla. Att sätta en treårig flicka som nyligen blivit vittne till ett knivdrama, om så för en sekund, i en fängelsecell som hon upplever kylig är inte ens skandalöst.
För jag kan inte finna ett ord i något språk som kan förklara vilket sjukligt beteende det är. Ifall det hade funnits en lagstiftning emot detta hade jag yrkat på livstidsstraff utan möjlighet till benådning. När en myndighet tar hand om det barn finns det inga förmildrande omständigheter. Ifall det hade tagit slut där hade det kanske räckt med att de skyldiga blivit satta bakom galler utan nyckel.
Fast att det samtidigt framkommer att ett syskonpar på 12 och 15år suttit inlåsta på ett behandlingshem sedan mitten av juli på socialnämndens beslut är vidrigt. Bakgrunden till detta anser jag vara ovidkommande, att de vid tillfälle gjort rymningsförsök från fosterhem berättigar inte i mina ögon något folkstyre att sätta barn i fängelse. Enligt min uppfattning av den lagstiftningen vi har idag så finns det inget som berättigar någon att fängsla barn. Dessa barn har inte haft det lätt och behöver hjälp, inte låsas in med allt från äldre missbrukare till unga kriminella.
Jag befarar att detta bara är toppen på isberget och att vi inom kort kommer få fler fall avslöjade.
torsdag, oktober 19, 2006
Abort som preventivmedel är förkastligt
Dagens samhällsdebatt kring abort påvisar att grunden bakom beslutet att göra en abort ofta används på ett eller annat sätt som preventivmedel. Med detta vill jag inte bestrida den fria rätten till abort utan endast förkasta utnyttjandet av det som förlängt preventivmedel. Dock så står jag bakom alla mina påstående fast jag vill än en gång påpeka och förstärka att i min vederläggning är inte en kvinnas rättigheter eller omständigheter utöver att använda abort som förlängt preventivmedel berört. Det finns en stark grund bakom den juridiska rätten till fri abort som jag helt ställer mig bakom.
Abort anses idag inte vara moraliskt fel och den rättsvetenskapliga behandlingen av ämnet saknar aspekter hos fostrets livskraft. Av alla nyblivna föräldrar är det beskrivet som det underbaraste, den bästa händelsen i deras liv. Inget är lika fantastiskt som att vara en del i att nytt liv kommer till jorden, att bli föräldrar. Ett barn, så litet och oskyldigt är utlämnat till omvärldens för dess hjälp till överlevnad och skydd. Redan tidigt, under graviditeten börjar planeringen för att ge det lilla livet en barnvänlig, trygg och säker uppväxt. Liten och nyfiken börjar livets gång mot att en dag kunna stå på egna ben, flyga ut från boet och skapa en egen familj. Fastän att ett barn ur juridiska perspektiv saknar rättigheter fram tills det fötts fram levande.
Det är lika orimligt att genomföra det med medicinska eller kirurgiska ingrepp som att stänga av livsuppehållande åtgärder och tillåta aktiv dödshjälp. Ett barn med ett utvecklat mentalt tillstånd men som däremot inte överlever utanför sin moder borde ha samma juridiska rättighet som en person med livsuppehållande åtgärder innehar. Ett mänskligt liv existerar fram till dess att det saknar all form av psykisk och mental aktivitet, detta enligt både biologiska och medicinska definitioner.
Det är inte möjligt att göra en abort naturligt, inte heller ta någon annan form av liv. Bland annat grundas motsättningarna till dödsstraff på att ingen har rätt att ta en annans liv och att det strider mot naturrätten. Graviditet är en naturlig process i skapandet av livet, det mest naturliga och perfekta som vi kan framställa. En äggcell blir befruktad av en sädescell där kromosomerna från denna stund lägger grunden till arvsanlaget. Innan det ens är tekniskt möjligt att upptäcka en graviditet, det vill säga att första menstruationen uteblivet och ytterligare ett par veckor.
Dagens liberala synsätt på abort grundar sig på kvinnornas frigörelse och kampen för ett jämställt samhälle. Det var under 1970-talet i samband med att den offentliga attityden till sexualitet förändrades. Som kvinnornas kamp för fri abort fick gehör, detta som ett oumbärligt alternativ till preventivmedel i och med de friare intima umgängena. Florynce Kennedy, medlem i National Organization for Women sa 1970 ” If men could become pregnant, abortion would be a sacrament”. Nyligen lade det svenska folkhälsoinstituten fram en plattform i syfte till att minska antalet aborter. Denna grundades på subventionerade p-piller och ökad information om dagen efter-piller. Logiskt sätt vill detta säga att fri abort lagfördes och än idag syftar till att verka som ett preventivmedel utan att bejaka barnets, livskraftens moraliska rättighet.
Det är opassande att i enlighet med lagen av idag räkna ett foster som ett människoliv först då det fötts fram levande. Det är med dagens teknik fullt möjligt om inte innan så åtminstone ifrån den 24:e havandeskapsveckan hålla ett foster vid liv utanför kvinnans kropp. Därför är den juridiska meningen stridande mot uppfattningen om vad ett liv är och en mänsklig persons själsliga och mentala tillstånd. Att den juridiska normen inte omfattar ett ännu ofött barn som ett liv med moraliska rättigheter innebär således inte att våra sociala värden behöver vara desamma.
Det kan finnas alla sorters perioder i livet då en utökning av familjen är väldigt ofördelaktig med tanke på karriären i arbetet är i full gång eller att bostaden inte är tillräckligt stor. Förmodligen finns det många fler argument att bestyrka ett ogynnsamt läge för en graviditet. Dock är alla dessa anledningar endast bestyrkta med ett inskränkt själviskt tänkande, för egen vinning. Ett barn kommer inte med storken, likt den historia vi fått berättad för oss som barn. Inte heller är man ensam under sexualakten. Det är båda partnernas lika stora skyldighet att använda något utav alla de säkra preventivmedel som finns till hands ifall en graviditet inte är önskad. Abort, detta onaturliga sätt att föröva ett barns rättighet till liv är sannerligen inte ett utav dem.
Ingen har rätt att bestämma över någons rätt till livet ”Rätten till abort förespråkas bara av personer som själv har blivit födda”, sa Ronald Reagan. Preventivmedel är till för att förhindra graviditet, inte ta ett människoliv med en själ.
Abort anses idag inte vara moraliskt fel och den rättsvetenskapliga behandlingen av ämnet saknar aspekter hos fostrets livskraft. Av alla nyblivna föräldrar är det beskrivet som det underbaraste, den bästa händelsen i deras liv. Inget är lika fantastiskt som att vara en del i att nytt liv kommer till jorden, att bli föräldrar. Ett barn, så litet och oskyldigt är utlämnat till omvärldens för dess hjälp till överlevnad och skydd. Redan tidigt, under graviditeten börjar planeringen för att ge det lilla livet en barnvänlig, trygg och säker uppväxt. Liten och nyfiken börjar livets gång mot att en dag kunna stå på egna ben, flyga ut från boet och skapa en egen familj. Fastän att ett barn ur juridiska perspektiv saknar rättigheter fram tills det fötts fram levande.
Det är lika orimligt att genomföra det med medicinska eller kirurgiska ingrepp som att stänga av livsuppehållande åtgärder och tillåta aktiv dödshjälp. Ett barn med ett utvecklat mentalt tillstånd men som däremot inte överlever utanför sin moder borde ha samma juridiska rättighet som en person med livsuppehållande åtgärder innehar. Ett mänskligt liv existerar fram till dess att det saknar all form av psykisk och mental aktivitet, detta enligt både biologiska och medicinska definitioner.
Det är inte möjligt att göra en abort naturligt, inte heller ta någon annan form av liv. Bland annat grundas motsättningarna till dödsstraff på att ingen har rätt att ta en annans liv och att det strider mot naturrätten. Graviditet är en naturlig process i skapandet av livet, det mest naturliga och perfekta som vi kan framställa. En äggcell blir befruktad av en sädescell där kromosomerna från denna stund lägger grunden till arvsanlaget. Innan det ens är tekniskt möjligt att upptäcka en graviditet, det vill säga att första menstruationen uteblivet och ytterligare ett par veckor.
Dagens liberala synsätt på abort grundar sig på kvinnornas frigörelse och kampen för ett jämställt samhälle. Det var under 1970-talet i samband med att den offentliga attityden till sexualitet förändrades. Som kvinnornas kamp för fri abort fick gehör, detta som ett oumbärligt alternativ till preventivmedel i och med de friare intima umgängena. Florynce Kennedy, medlem i National Organization for Women sa 1970 ” If men could become pregnant, abortion would be a sacrament”. Nyligen lade det svenska folkhälsoinstituten fram en plattform i syfte till att minska antalet aborter. Denna grundades på subventionerade p-piller och ökad information om dagen efter-piller. Logiskt sätt vill detta säga att fri abort lagfördes och än idag syftar till att verka som ett preventivmedel utan att bejaka barnets, livskraftens moraliska rättighet.
Det är opassande att i enlighet med lagen av idag räkna ett foster som ett människoliv först då det fötts fram levande. Det är med dagens teknik fullt möjligt om inte innan så åtminstone ifrån den 24:e havandeskapsveckan hålla ett foster vid liv utanför kvinnans kropp. Därför är den juridiska meningen stridande mot uppfattningen om vad ett liv är och en mänsklig persons själsliga och mentala tillstånd. Att den juridiska normen inte omfattar ett ännu ofött barn som ett liv med moraliska rättigheter innebär således inte att våra sociala värden behöver vara desamma.
Det kan finnas alla sorters perioder i livet då en utökning av familjen är väldigt ofördelaktig med tanke på karriären i arbetet är i full gång eller att bostaden inte är tillräckligt stor. Förmodligen finns det många fler argument att bestyrka ett ogynnsamt läge för en graviditet. Dock är alla dessa anledningar endast bestyrkta med ett inskränkt själviskt tänkande, för egen vinning. Ett barn kommer inte med storken, likt den historia vi fått berättad för oss som barn. Inte heller är man ensam under sexualakten. Det är båda partnernas lika stora skyldighet att använda något utav alla de säkra preventivmedel som finns till hands ifall en graviditet inte är önskad. Abort, detta onaturliga sätt att föröva ett barns rättighet till liv är sannerligen inte ett utav dem.
Ingen har rätt att bestämma över någons rätt till livet ”Rätten till abort förespråkas bara av personer som själv har blivit födda”, sa Ronald Reagan. Preventivmedel är till för att förhindra graviditet, inte ta ett människoliv med en själ.
onsdag, oktober 18, 2006
Tack till alla er som har gått ut och fördömt attacken
Bland annat Vänsterpartiet i Eslövs ordföranden, Stefan Karlsson som var den första att beklaga och ta avstånd från det inträffade. Via e-post skriver han så här:
"Hej , Martin !
Jag skall bara beklaga det inträffade i dag. Vi i vänsterpartiet tar helt av stånd från sådana dumheter. Vi för politik vid bordet eller i debatter. Hoppas polisen får fatt i dom som har skadat ert möte. Det är ett stort hot mot demokratin och ännu en gång beklagar jag detta.
Mvh Ordf. Stefan Karlsson Eslöv(V)”
Även aktiva personer från den sida där det först uppdagades att en attack var planerad har ifrågasatt angreppet. Flera personer anser att användandet av våld inte är det rätta sättet att bemöta oss Sverigedemokrater.
Under diskussionen kunde man även läsa att en person nämner att han inte hade kunnat besvara och förklara en sådan här räd i tv soffan. Att det är mycket svårt att lyckas med det utan att framstå som en korkad person. Han får då till svar av en annan skribent att man då bör avstå från att använda våld samtidigt som han fördömer hela händelsen. Därefter beskriver han att vi inte är våldsmän och att aktioner av detta slag samtidigt kommer leda till inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter. Något som jag inte heller önskar om inget annat för att det inte borde vara nödvändigt men om detta fortsätter så är det ett ont måste.
Alternativa sätt för att uppmärksamma det som de anser vara fel med vår politik har även föreslagits. Så som dela ut flygblad och annan propaganda vilket är deras fulla rätt. Märkligast av allt måste jag dock påstå att deras påhopp på den RKU företrädaren som blev intervjuad efter händelsen är, det nämns bland annat att han inte klarade av att svara på de frågor han fick ställda och gav en oklar, förvriden bild av kommunismen.
Samtidigt är det oroväckande att justitieministern vägrar lämna någon kommentar även efter förfrågan från olika medier. Inget parti har heller offentligt gått ut från ledningen och gett sina synpunkter på det hela. Min förhoppning är dock att det budskapet som först fram att våldet kommer upptrappas endast var tomma hot i förhoppning att skada partiet ytterligare.
Vi är alltid beredda att försvara vår politik under ordnade former. Det finns personer som påstår att vår politik inte skulle klara en granskning eller debatt. Något som vi fortfarande väntar på att få en möjlighet att motbevisa. Att som folkvald genom de allmänna demokratiska valen inte bara få utstå hot utan även uppleva en offensiv och skrämmande attack som denna i dagens Sverige är oroväckande. Något jag personligen och innerligt hoppas aldrig mer ska ske.
tisdag, oktober 17, 2006
Attack mot demokratin i Eslöv
Jag minns det så väl, som att de vore igår
Jag minns det ej, var bara några dagar gammal.
Två utav de största slagen mot den svenska demokratin har jag hunnit uppleva trots min korta levnadstid. En personlig, nationell som internationell sorg har morden på Anna Lindh och Olof Palme framkallat.
Avskyn mot dessa våldsverkare som inte bara dödat två personer som varit älskade av många men hatade av få. Utan även hotat friheten, skapat rädsla för att vara en offentlig företrädare. Jag kan inte nog beskriva bestörtan och beklaga av det som inträffat.
Till min hjälp tar jag därför delar ur Göran Perssons tal på Sergels Torg, fredagen den 13 september 2006 för att beskriva vad de mer angripit än att bestjäla dessa personer från familj, släkt, vänner och hela världen.
”Demokratin ger oss rättigheter. Rätten att vara med och bestämma, på samma villkor som alla andra. Rätten att tala fritt, säga vad man tycker och tror – och få respekt för det.
Men demokratin fungerar inte om vi inte tar ansvar för den, om vi inte känner att den också för med sig en skyldighet
Det är skyldigheten att engagera sig. Att bry sig om sina medmänniskor. Att inte vända ryggen till när de demokratiska rättigheterna kränks, när någon angrips för den hon är, när någon utsätts för våld och förtryck.
Skyldigheten att ta ställning, också i svåra frågor.
Grunden för det demokratiska samhället är rösträtten. Alla människors lika värde manifesteras i en röst, din lika mycket värd som min”
Jag ska nu inte tala om de angrepp som enskilda Sverigedemokrater eller möten som tidigare blivit utsatta för våld och förtryck. Inte de tillfälle så som den fruktansvärda attacken jag upplevde i Rottne under förra året. Inte heller det hot jag känt flera gånger, inte minst när vi besökt Gotland under Almedalsveckan.
Vad som däremot är högst intressant och aktuellt är den förskräckliga attacken som bland att Anti-fascistisk aktion låg bakom. Den enormt stora skillnaden på de tidigare attackerna mot partiet är att denna gång var det inte bara ett möte av ett litet parti. Det hade till syfte att utbilda folkvalda kommunfullmäktige ledamöter för att underlätta den väldigt stora uppgiften att vara just kommunfullmäktige ledamot. Att representera det största partiet utanför riksdagen.
Att tänka tillbaka till de ord Göran Persson nämnde så kan vi inte ” vända ryggen till när de demokratiska rättigheterna kränks, när någon angrips för den hon är, när någon utsätts för våld och förtryck.” och ” Grunden för det demokratiska samhället är rösträtten. Alla människors lika värde manifesteras i en röst, din lika mycket värd som min” sist men inte minst ”Rätten att vara med och bestämma, på samma villkor som alla andra. Rätten att tala fritt, säga vad man tycker och tror – och få respekt för det.”
Folkvalda kommunfullmäktige ledamöter åt Sverigedemokraterna har blivit attackerade och skadade efter en attack från vänsterextrema grupper så som Anti-fascistisk aktion. Detta är en attack mot demokratin.
torsdag, oktober 12, 2006
Kärnfamiljen
Kärleken har av många beskrivits på helt fantastiska sätt, men ingen har lyckats sätta ord på dessa underbara känslor som skapas. Inte heller önskan, längtan och väntan på ett barn, att tillsammans skapa en trygghet och få den sagolikaste lycka som finns till skänks.
Det mänskliga synsättet på ansvar, moral och etik växer fram under ett barns uppväxt. Ens kultur och tradition är sammanflätat med detta. Den personliga identiteten och tillhörigheten man har är något man ska känna sig trygg i och detta gör man genom gemensamma värderingar i familjen och slutändan samhället.
Ett samhälle skapas genom folkets kultur och tradition, etik och moral i enlighet med den struktur jag anser att ett land borde byggas på som är familjen, hembygden och nationens grundläggande normer och värderingar.
Kärnfamiljens plats i samhället har blivit hotat då den allmänna uppfattningen om familjens betydelse och dess värde har kommit att ifrågasättas och undervärderas av negativa synsätt inom samhället. Dagens samhälle är stressigt och ibland de vuxna råder ofta stora satsningar på karriären där familjen sätts i andra hand.
Med en vardag där båda föräldrarna jobbar åtta timmars pass fem dagar i veckan återstår väldigt lite tid till familjen. Samtidigt som viktiga delar i vardagen får lida för den stress alla upplever mycket för att man inte längre finner harmoni och solidaritet i hemmet. Det borde utvecklas ett mer barnvänligt och tryggt samhällsklimat där barnafödandet ökar istället för sjunker.
Den traditionella kärnfamiljens ställning som grunden för ett samhälle måste värnas och styrkas som utgångspunkten för hur vårt samhälle är uppbyggt.
Kärnfamiljen, ett ord som är väldigt utnött och diffust, men enligt mina ideal grundar sig på män och kvinnors olikheter som tillsammans kompletterar varandra och skapar de perfekta förutsättningarna för en familj.
Kärnfamiljen lägger grunden för en värdegemenskap uppbyggt av normer som ger trygghet i ens personlighet, etik och moral.
Det mänskliga synsättet på ansvar, moral och etik växer fram under ett barns uppväxt. Ens kultur och tradition är sammanflätat med detta. Den personliga identiteten och tillhörigheten man har är något man ska känna sig trygg i och detta gör man genom gemensamma värderingar i familjen och slutändan samhället.
Ett samhälle skapas genom folkets kultur och tradition, etik och moral i enlighet med den struktur jag anser att ett land borde byggas på som är familjen, hembygden och nationens grundläggande normer och värderingar.
Kärnfamiljens plats i samhället har blivit hotat då den allmänna uppfattningen om familjens betydelse och dess värde har kommit att ifrågasättas och undervärderas av negativa synsätt inom samhället. Dagens samhälle är stressigt och ibland de vuxna råder ofta stora satsningar på karriären där familjen sätts i andra hand.
Med en vardag där båda föräldrarna jobbar åtta timmars pass fem dagar i veckan återstår väldigt lite tid till familjen. Samtidigt som viktiga delar i vardagen får lida för den stress alla upplever mycket för att man inte längre finner harmoni och solidaritet i hemmet. Det borde utvecklas ett mer barnvänligt och tryggt samhällsklimat där barnafödandet ökar istället för sjunker.
Den traditionella kärnfamiljens ställning som grunden för ett samhälle måste värnas och styrkas som utgångspunkten för hur vårt samhälle är uppbyggt.
Kärnfamiljen, ett ord som är väldigt utnött och diffust, men enligt mina ideal grundar sig på män och kvinnors olikheter som tillsammans kompletterar varandra och skapar de perfekta förutsättningarna för en familj.
Kärnfamiljen lägger grunden för en värdegemenskap uppbyggt av normer som ger trygghet i ens personlighet, etik och moral.
lördag, september 23, 2006
Persson är helt visst en ärans man
Partikamrater, vänner, landsmän, hören mig!
Ej prisa, men begrava Sverige vill jag.
Vad ont vi gör, det överlever oss;
Så må med Sverige ske. Den ädle Persson har sagt er, att utdömt svensk kultur var; om så det var, var det ett gruvligt fel, och gruvligt Sverige byggts upp.
Den ädle Perssons tillstånd och de övrigas, för Göran Persson är en ärans man, ja, alla, alla är de ärans män går jag att tala nu vid den svenska kulturens lik.
Den var för mig grunden till allt, jag var den stolt och trogen, men Persson säger att den främlingsfientlig var, och Göran Persson är en ärans man.
En mängd av akademiker har han fört till Sverige, och statens kassor fyllt med deras skatter;
Är det, månntro, främlingsfientligt utav Sverige?
När arbetskraften saknades, då grät ju Sverige;
Främlingsfientlig är hårdare beskaffad;
Och Göra Persson är en ärans man.
Vid mångkultur året såg ni alla,
Hur han höjde sitt huvud över befolkningen,
Och hur han gång på gång tog åt sig all ära,
Var det främlingsfientlighet bland folket?
Men Persson säger, att vi främlingsfientliga är,
Och Persson är helt visst en ärans man
Ej prisa, men begrava Sverige vill jag.
Vad ont vi gör, det överlever oss;
Så må med Sverige ske. Den ädle Persson har sagt er, att utdömt svensk kultur var; om så det var, var det ett gruvligt fel, och gruvligt Sverige byggts upp.
Den ädle Perssons tillstånd och de övrigas, för Göran Persson är en ärans man, ja, alla, alla är de ärans män går jag att tala nu vid den svenska kulturens lik.
Den var för mig grunden till allt, jag var den stolt och trogen, men Persson säger att den främlingsfientlig var, och Göran Persson är en ärans man.
En mängd av akademiker har han fört till Sverige, och statens kassor fyllt med deras skatter;
Är det, månntro, främlingsfientligt utav Sverige?
När arbetskraften saknades, då grät ju Sverige;
Främlingsfientlig är hårdare beskaffad;
Och Göra Persson är en ärans man.
Vid mångkultur året såg ni alla,
Hur han höjde sitt huvud över befolkningen,
Och hur han gång på gång tog åt sig all ära,
Var det främlingsfientlighet bland folket?
Men Persson säger, att vi främlingsfientliga är,
Och Persson är helt visst en ärans man
fredag, september 01, 2006
Ingen dans på rosor för socialdemokraterna
Så lyder överskriften till Skånska dagbladets artikel Inför valet när Socialdemokraterna stod på tur. Att lägga en tröströst på det parti som styrt Eslöv sedan 1998 och fört samma politik i elva år känns allt mer naturligt.
Jag förstår att Cecilia Lind (s) anser att de har en bra politik, annars hade de väl infriat sina vallöften, förnyat och förbättrat sin politik. Den kommunala handlingsplan som de lagt fram är ett program utan konkreta löften och det känns fullt förståligt med tanke på rubriken ”Tillsammans fortsätter vi…”.
Jag är mäkta imponerad att det socialdemokratiska styret under åtta år har lyckas sanera ekonomin utan att satsa på äldreomsorgen, vården, skolan etc. Som bara har fallit och blivit sämre, samtidigt som de bland annat velat och till viss del lyckats med att lägga ner skolor, distriktssköterskor och tandläkarmottagningar på landsbygden. För att få bukt med arbetslösheten föreslåss endast olika anställningar inom kommunen.
Hur det har varit möjligt att detta kunna fortgå under två mandatperioder har jag föga förståelse för. Att partiet vill ha förnyat förtroende och inte är trötta på att styra kommer inte som en chock. Socialdemokraternas maktbegär utan någon form av kontakt med väljarna eller till medborgarna ser ut att visa sitt rätta ansikte.
Jag förstår att Cecilia Lind (s) anser att de har en bra politik, annars hade de väl infriat sina vallöften, förnyat och förbättrat sin politik. Den kommunala handlingsplan som de lagt fram är ett program utan konkreta löften och det känns fullt förståligt med tanke på rubriken ”Tillsammans fortsätter vi…”.
Jag är mäkta imponerad att det socialdemokratiska styret under åtta år har lyckas sanera ekonomin utan att satsa på äldreomsorgen, vården, skolan etc. Som bara har fallit och blivit sämre, samtidigt som de bland annat velat och till viss del lyckats med att lägga ner skolor, distriktssköterskor och tandläkarmottagningar på landsbygden. För att få bukt med arbetslösheten föreslåss endast olika anställningar inom kommunen.
Hur det har varit möjligt att detta kunna fortgå under två mandatperioder har jag föga förståelse för. Att partiet vill ha förnyat förtroende och inte är trötta på att styra kommer inte som en chock. Socialdemokraternas maktbegär utan någon form av kontakt med väljarna eller till medborgarna ser ut att visa sitt rätta ansikte.
Fredrik Ottesen, Sverigedemokraterna
Inför valet
------------
Ny på Listan
Namn: Fredrik Ottesen
Ålder: 20år
Yrke: Studerande
Bostadsort: Eslöv/Marieholm
Parti: Sverigedemokraterna
Varför satsar du på politiken?
- För att kunna påverka, förbättra och förändra dagens samhälle, så att morgondagen ser ljusare ut. Då är det viktigt, speciellt bland oss unga, att vara representerade i de beslutande organen.
Vilken är den viktigaste politiska frågan i Eslöv de närmsta åren?
- Barn, ungdom och skolan är tveklöst den viktigaste frågan. Att verka och kämpa för att behålla alla de skolor som finns i kommunen i dag, att höja kvaliteten på undervisningsmaterialet och skolmaten och att ha målet att alla lärare har en fullständig utbildning på just det ämne de undervisar i.
Varför ska Eslövsborna rösta på ditt parti?
- För att vi är det seriösa alternativet till de sju riksdagspartierna och lyfter fram de frågorna som nuvarande riksdagspartier glömt bort, inte ser eller struntar i, så som problemet med invandringspolitiken, äldreomsorgen och kvaliteten på vården
Artikel ur Skånska Dagbladet den 31:a augusti 2006
måndag, augusti 28, 2006
The Lost City
Karl Marx och Friedrich Engels skrev det Kommunistiska manifestet som blev utgivet 1848, på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Redan några år senare fördömde de själva den ideologi som de hade lagt stor grund till, efter den revolutionära stadsstyrelsen i Paris våren 1871. Detta bland annat genom att, tillåt mig att citera deras egen ändring i förordet till 1872 års tyska upplaga av kommunistiska manifestet "arbetarklassen inte kan ta över det redan skapade statsmaskineriet och använda det för sina egna syften". Det tappra försöket att ändra manifestet var inte möjligt då allt för många trångsynta anhängare redan gjort det till ett historiskt dokument.
Många har därefter använt kommunismen till hjälp för att överta styret med folket vid sin sida. En man värd att nämna för en sådan aktion är Fidel Castro som tidigare i år fyllde 80 och har varit kommunistisk diktator på Kuba sedan 1959. Då han genom det som kom att kallas för den kubanska revolutionen tog makten från den sittande presidenten Fulgencio Batista. Tidigare i år släpptes även filmen The Lost City som behandlar just den revolution på Kuba som gav honom makten. Jag uppmanar alla att se filmen och därmed få en enastående skildring av hans väg mot makten.
The Lost City visar förvisso inte så mycket av just Fidel Castros arbete i revolutionen, fast däremot ger den en trovärdig beskrivning hur hans arbete att förändra landet efteråt gick till. Själva handlingen är inriktad på hur en familj splittras och går under i samband med att två utav tre bröder viger sina liv åt vad de kallar för frihetskampen. De känslor som denna film framkallar är skrämmande, inte minst för att Vänsterpartiets partiledare, Lars Ohly för inte så länge sedan kallade sig för kommunist och stödet partiet tidigare har visat gentemot kommunismen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
