Centerpartisten Magnus Haara tog tillfället i akt att beklaga sig över att det inte var en handlingsplan från Alliansen för Eslövs mål under perioden 2007-2010 som fullmäktige skulle besluta om. Detta genom att bland annat, till ordförandes protester, försöka göra en sammanfattning över hur deras mål för Eslöv skulle ha sett.
Cecilia Lind (s) inledde debatten med att likt den ton som genomsyrar hela vänsterblockets mål för Eslövs kommun, hylla mångkulturen. Varefter Mikeal Kourtzman (m) klargjorde att Alliansen hade för avsikt att inte delta i omröstningen. En handlingsplan som Sverigedemokraterna verkligen inte kan ställa sig bakom, speciellt med tanke på att Cecilia Lind (s) gjorde det klart och tydligt att dessa mål skulle verka för att undermedvetet smutskasta Sverigedemokraterna för kommunens unga medborgare. Den självklara och naturliga bakgrunden till att min kära partikamrat Martin Karlsson äntrade talarstolen innan mig och yrkade på avslag.
Att föra anteckningar vid de tillfällena då det nämns något intressant gav slutsatsen att:
Cecilia Lind (s) hyllade mångkulturen
Mikael Kortzman (m) ansåg minoritetsstyrets rätt till likt egen budget även få styra med egen handlingsplan med en notis att den är luddig och de avser att inte deltaga i omröstningen
Magnus Haara (c) ansåg att handlingsplanen avser att verka för att Eslöv ska fortsätta vara en ”lagom” kommun utan mål att gå i täten för utveckling och klargjorde skillnader för hur Alliansens skulle ha sett ut.
Jag kunde inte se någon anledning att under ett kommunfullmäktigemöte ta en debatt om fördelar och nackdelar med mångkulturen. En sådan debatt skulle aldrig ta slut och den hoppas jag att Sverigedemokraterna istället vinner i nästa val där vi kommer ta oss in i riksdagen. Jag kunde inte heller mer än instämma att det vore mest rimligt att en styrande minoritet får styra med sin budget och målsättning. Fast jag kunde inte bortse från att vi Sverigedemokrater erbjöd just Magnus Haara (c) positionen som ordförande för en Alliansstyrad minoritet, vilket därmed skulle innebära att det var just en handlingsplan från Alliansen för Eslövs mål under perioden 2007-2010 som fullmäktige skulle besluta om.
Några få anteckningar och desto fler tankar förde jag med mig när jag gick upp i talarstolen. Förberedelsen kunde inte ha varit sämre men jag var säker på min sak. Resultatet blev inte det bästa men mitt mål nådde jag, Magnus Haara förstod poängen utan att kunna försvara sig mot den.
Denna oplanerade debut i talarstolen under årets sista kommunfullmäktige sammanträde gav mersmak och hoppas på att många fler tillfälle ges
måndag, december 18, 2006
onsdag, december 13, 2006
Muhammed Yunus 2006 års Nobels fredspristagare
Muhammad Yunus, bangladeshisk bankman och professor i nationalekonomi har tillsammans med Grameen Bank tagit emot Nobels fredspris i Norge 2006. Detta med motivationen "för deras insatser att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån". Grameen Bank blev resultatet av det minst sagt lyckade forskningsprojekt Yunus startade 1974. Genom mikrokrediter, smålån till fattiga människor har detta projekt hjälpt nästan sju miljoner människor ur fattigdom.
Jag vill instämma i alla lovord och hyllningar Yunus mottagit. Hans enastående metoder vid utlåning, som enligt uppgifter ska ha börjat med att ur egen ficka låna ut pengar till en kvinna som gjorde bambustolar, har visat sig vara en enorm hjälp för de fattiga. Jag hoppas innerligt att detta koncept är något vår svenska biståndsminister ser över och arbetar fram en liknande verksamhet för det svenska biståndet.
Jag vill även lyfta fram bakgrund som gjorde det möjligt för Yunus att starta Grameen Bank. Han disputerade i nationalekonomi vid Vanderbilt University 1969 i USA. Varefter han valde att återvände till Chittagong. Yunus hade all möjlighet att efter ha disputerat i nationalekonomi få ett framgångsrikt arbete i västvärlden. Ändå valde han att återvända och har nu fått ta emot Nobels fredspris.
Vad jag vill komma fram till med detta är vikten kring att inte plundra utvecklingsländer på den kompetens någon eller delar av folket har. Att istället erbjuda den utbildning vi har i landet och ge medel till att förbättra den situationen som finns i deras hemländer borde vara något av det högst prioriterade ibland den svenska biståndspolitiken.
tisdag, december 12, 2006
Vision om förbättrad brottsbekämpning
Jag har en vision av en väl fungerande demokratiskt förankrad rättsstat. Där alla medborgare är lika inför lagen. Där brottsbekämpningen måste bli mycket effektivare. Utan att strävan efter en nolltolerans blir något man stirrar sig blind på. Ett rimligt första mål att uppnå är en återgång till det antal brott som landet hade innan förfallet, som startade sin ständiga stegring på 70-talet. Detta kan endast ske genom att lämna den usla vårdfilosofin som uppmanas i dagens kriminalpolitik.
I kriminalpolitiken råder en vårdfilosofi med syfte att både förebygga och förhindra brottslighet. Man vill med denna önskedröm leva upp till samhällets grundtanke att reglera brottsligheten. Där avsikten med kriminalisering är att straffhotet ska inverka på medborgarnas handlande. Detta för att skydda samhället, liv, frihet, hälsa, egendom, ekonomisk trygghet osv. och där straffen tar ut den rätt brottsoffren har.
Brottsoffret måste sättas i fokus igen, i en straffskala där alla medborgare är lika inför lagen. Där det ska ställas stora krav på bevisen och rättssäkerheten måste bli bättre. Fokus måste fortfarande riktas mot att både förebygga och förhindra brottslighet. Fast i denna kriminalpolitik ska straffen verka för att avskräcka medborgarna från brottsliga handlingar. Domstolarnas huvudsakliga uppgift är att verka för att ta ut den rätt brottsoffret har.
Domstolen måste ha möjlighet att ange hur länge straffet ska avtjänas innan minskningar och lättnader är tänkbara. Domstolarna måste få de resurser som krävs för att rättsprocesser inte ska behövas skjutas framåt. Domstolarna måste utöver möjligheten att döma fängelsestraff få utrymme för andra sorters straff. Därför ska det finnas utrymme för en domstol att döma en brottsling till straffarbete.
Alla lagöverträdelser är inte så grova att det krävs så hårda straff som fängelse och straffarbete. Därför borde straffskalan även innefatta penningböter, dagsböter, skyddstillsyn, villkorligt fängelsestraff och intensivövervakning. För att försäkra alla brottsoffers rätt ska det vara möjligt, att om en individ döms för fler än ett brott, så ska domstolen kunna döma särskilt för varje brott. Där flera sorters straff sonas i enlighet med den verkställande domen.
Det finns ingen optimal kriminalpolitik med en perfekt straffskala. Man kan ofta härleda brottsliga gärningar med utveckling från sociala, kulturella och psykologiska bakgrunder. Därför är det en självklarhet att samhället ska ge de som behöver och är mottaglig för stöd den hjälp som krävs för att komma ifrån kriminaliteten. Detta utan att förringa den rätt brottsoffret har.
Jag har en vision om hur vi kan förbättra kriminalpolitiken. Där offret sätts i första hand och hjälp ges till den som vill ha den. Ett samhälle där vi alla känner oss trygga och där gemenskap råder ibland oss.
I kriminalpolitiken råder en vårdfilosofi med syfte att både förebygga och förhindra brottslighet. Man vill med denna önskedröm leva upp till samhällets grundtanke att reglera brottsligheten. Där avsikten med kriminalisering är att straffhotet ska inverka på medborgarnas handlande. Detta för att skydda samhället, liv, frihet, hälsa, egendom, ekonomisk trygghet osv. och där straffen tar ut den rätt brottsoffren har.
Brottsoffret måste sättas i fokus igen, i en straffskala där alla medborgare är lika inför lagen. Där det ska ställas stora krav på bevisen och rättssäkerheten måste bli bättre. Fokus måste fortfarande riktas mot att både förebygga och förhindra brottslighet. Fast i denna kriminalpolitik ska straffen verka för att avskräcka medborgarna från brottsliga handlingar. Domstolarnas huvudsakliga uppgift är att verka för att ta ut den rätt brottsoffret har.
Domstolen måste ha möjlighet att ange hur länge straffet ska avtjänas innan minskningar och lättnader är tänkbara. Domstolarna måste få de resurser som krävs för att rättsprocesser inte ska behövas skjutas framåt. Domstolarna måste utöver möjligheten att döma fängelsestraff få utrymme för andra sorters straff. Därför ska det finnas utrymme för en domstol att döma en brottsling till straffarbete.
Alla lagöverträdelser är inte så grova att det krävs så hårda straff som fängelse och straffarbete. Därför borde straffskalan även innefatta penningböter, dagsböter, skyddstillsyn, villkorligt fängelsestraff och intensivövervakning. För att försäkra alla brottsoffers rätt ska det vara möjligt, att om en individ döms för fler än ett brott, så ska domstolen kunna döma särskilt för varje brott. Där flera sorters straff sonas i enlighet med den verkställande domen.
Det finns ingen optimal kriminalpolitik med en perfekt straffskala. Man kan ofta härleda brottsliga gärningar med utveckling från sociala, kulturella och psykologiska bakgrunder. Därför är det en självklarhet att samhället ska ge de som behöver och är mottaglig för stöd den hjälp som krävs för att komma ifrån kriminaliteten. Detta utan att förringa den rätt brottsoffret har.
Jag har en vision om hur vi kan förbättra kriminalpolitiken. Där offret sätts i första hand och hjälp ges till den som vill ha den. Ett samhälle där vi alla känner oss trygga och där gemenskap råder ibland oss.
måndag, december 11, 2006
Riksdagspartierna har misslyckats med att styra Sverige
Fredrik Reinfeldt erkänner riksdagspartiernas misslyckande med att styra Sverige. Vår statsminister motiverar samtidigt att förmögenhetsskatten tas bort med att avslöja att de rikaste personerna i landet mycket väl vet hur man tar sig runt de lagar och regler som gäller skatter.
- Vi försöker hitta platser som upplevt förändringar, och där det inte uppfattats som positivt, sa Fredrik Reinfeldt.
- Förmögenhetsskatt betraktats som en frivillig skatt. Miljardärer tar sig runt det.
Reinfeldt menade att partierna bör se att de själva misslyckats.
Jag förstår inte riktigt hur man kan undkomma att folk hittar kryphål i lagar och regler genom att helt ta bort dessa. Jag bävar inför statsminister Reinfeldts arbete med att förhindra kryphål i brottsbalken.
- Vi försöker hitta platser som upplevt förändringar, och där det inte uppfattats som positivt, sa Fredrik Reinfeldt.
- Förmögenhetsskatt betraktats som en frivillig skatt. Miljardärer tar sig runt det.
Reinfeldt menade att partierna bör se att de själva misslyckats.
Jag förstår inte riktigt hur man kan undkomma att folk hittar kryphål i lagar och regler genom att helt ta bort dessa. Jag bävar inför statsminister Reinfeldts arbete med att förhindra kryphål i brottsbalken.
söndag, december 10, 2006
Rationalisera och effektivisera byråkratin
Massmedian har den senaste tiden belyst en massa beslut kring stora höjningar av politikers arvode, som är tagna av politikerna. Arvode finansierade med skattemedel, arvode tänkta till den styrande folkvalda församlingen, personer sittandes i stora otympliga byråkratier vilket även folket har en stor misstro mot bland annat dess ineffektivitet.
Med utgångspunkt från den antika Greklands folkstyre och kring landets fyra grundlagar har den nuvarande svenska byråkrati växt fram. I enlighet med en utav de fyra grundlagarna regeringsformen styrs landet av folksuveränitetsprincipen. Där det står skrivet att tanken är att landets makt ska styras av en folkvald församling. Därefter har landet i en grova mått indelats i tre förvaltningsområden, riksdag, landsting och kommun, vars finansiering ska ske genom en allmän beskattning. Detta är bland annat fastställt i den kommunala beskattningsrätten, bestämmelserna för landstingen och primärkommunernas skatteintäkter. Utöver dessa inkomster har dessa förvaltningsområden rätt till ytterligare bidrag från riksdagen så som skatteutjämningsbidraget.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Det är inte hållbart att upprätthålla dessa tre stora förvaltningsområden på det sätt som görs idag. Folket måste även känna pålitlighet och trygghet till landets byråkrati. Därför måste folket ges möjlighet till en större insikt, möjlighet till att påverka och förvaltningarna måste bli mer effektiva.
För att allt detta ska bli möjligt kan gå till väga på många olika sätt och det är därför viktigt att inte binda tillvägagångssätten runt en enda förändring. Ifall man istället grundligt granskar hela systemet kan man finna flera möjligheter för att göra byråkratin mer effektiv. Genom att slå samman landsting och öka kommunalt samarbete mellan grannkommuner kan man minska antalet politiker. Detta skulle även i längden innebära att dessa två förvaltningsområden blir mycket mer kostnadseffektiva och beslutsfattandet mindre krångligt.
En sådan omorganisation skulle också öka kvalitén på de områden som landstingen och kommunerna har i uppgift att utföra. Samt att man då gör det möjligt att även kunna centralisera större delar av makten genom att flytta ner större uppgifter från riksdagen till landstingen och kommunerna. Grundtanken bakom detta är en förlängning till den omorganisation där man gjorde om primärkommuner till kommuner och sekundärkommuner till större landsting.
Stora delar av befolkningen har tappat förtroendet för dagens politiker, något som måste ändras. För att få folket mer delaktiga i de beslut som tas finns bland annat två stora åtgärder. En direktdemokrati där vi ger folket utan valda ombud rätten att ta stora beslut i form av folkomröstningar på såväl nationell som lokal nivå. Med dagens datorteknik skulle detta kunna fungera utan särskilt stora kostnader för samhället. Samtidigt som dagens rådgivande folkomröstningar ersätts med kommunikationsforum där folket får en möjlighet att lägga fram sina åsikter till de folkvalda ombuden, likt de ungdomsråd som många kommuner i Sverige idag har. Där ungdomar kan vädra sina åsikter om förändringar i kommunen som rör ungdomar.
Dessa åtgärder skulle även innebära att det inte tas beslut av den folkvalda församlingen som strider emot den allmänna folkviljan. Ifall inte åtgärder tas för att vinna tillbaka folkets tillit på politikernas arbete kommer detta ge förödande effekter för demokratin som står för folkstyre. I Sverige har bönderna aldrig varit livegna och där bondeståndet varit representerat i riksdagen, det är något som är ganska enastående. Vi kan inte nu tillåta att den stora folkmassan står utanför systemet utan istället ge den en möjlighet att direkt göra förändringar genom att till exempel kunna driva fram en beslutande folkomröstningar från en namninsamling.
Då inte något utav de sju riksdagsrepresenterade partierna aktivt fört någon debatt kring denna problematik som hela tiden växer sig starkare så förstår jag att de finner hela systemet som väl fungerande. Att sådana här förändringar möjligtvis skulle kunna ge en stor engångskostnad är ett ganska rimligt argument. Likaså att det skulle krävas en anpassningsperiod för folket innan de nya möjligheterna skulle användas på det sättet som det är tänkt. Dock så är jag övertygad om att det under ett lite längre perspektiv, kommer vara mycket mer effektivare än dagens system, vilket i slutändan kommer att gynna hela samhället.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Kostnadseffektiviteten och trovärdigheten måste öka radikalt ibland landets förvaltningsområden. Folket måste ges en möjlighet utöver de allmänna valen och rådgivande folkomröstningar att påverka politiska beslut.
Med utgångspunkt från den antika Greklands folkstyre och kring landets fyra grundlagar har den nuvarande svenska byråkrati växt fram. I enlighet med en utav de fyra grundlagarna regeringsformen styrs landet av folksuveränitetsprincipen. Där det står skrivet att tanken är att landets makt ska styras av en folkvald församling. Därefter har landet i en grova mått indelats i tre förvaltningsområden, riksdag, landsting och kommun, vars finansiering ska ske genom en allmän beskattning. Detta är bland annat fastställt i den kommunala beskattningsrätten, bestämmelserna för landstingen och primärkommunernas skatteintäkter. Utöver dessa inkomster har dessa förvaltningsområden rätt till ytterligare bidrag från riksdagen så som skatteutjämningsbidraget.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Det är inte hållbart att upprätthålla dessa tre stora förvaltningsområden på det sätt som görs idag. Folket måste även känna pålitlighet och trygghet till landets byråkrati. Därför måste folket ges möjlighet till en större insikt, möjlighet till att påverka och förvaltningarna måste bli mer effektiva.
För att allt detta ska bli möjligt kan gå till väga på många olika sätt och det är därför viktigt att inte binda tillvägagångssätten runt en enda förändring. Ifall man istället grundligt granskar hela systemet kan man finna flera möjligheter för att göra byråkratin mer effektiv. Genom att slå samman landsting och öka kommunalt samarbete mellan grannkommuner kan man minska antalet politiker. Detta skulle även i längden innebära att dessa två förvaltningsområden blir mycket mer kostnadseffektiva och beslutsfattandet mindre krångligt.
En sådan omorganisation skulle också öka kvalitén på de områden som landstingen och kommunerna har i uppgift att utföra. Samt att man då gör det möjligt att även kunna centralisera större delar av makten genom att flytta ner större uppgifter från riksdagen till landstingen och kommunerna. Grundtanken bakom detta är en förlängning till den omorganisation där man gjorde om primärkommuner till kommuner och sekundärkommuner till större landsting.
Stora delar av befolkningen har tappat förtroendet för dagens politiker, något som måste ändras. För att få folket mer delaktiga i de beslut som tas finns bland annat två stora åtgärder. En direktdemokrati där vi ger folket utan valda ombud rätten att ta stora beslut i form av folkomröstningar på såväl nationell som lokal nivå. Med dagens datorteknik skulle detta kunna fungera utan särskilt stora kostnader för samhället. Samtidigt som dagens rådgivande folkomröstningar ersätts med kommunikationsforum där folket får en möjlighet att lägga fram sina åsikter till de folkvalda ombuden, likt de ungdomsråd som många kommuner i Sverige idag har. Där ungdomar kan vädra sina åsikter om förändringar i kommunen som rör ungdomar.
Dessa åtgärder skulle även innebära att det inte tas beslut av den folkvalda församlingen som strider emot den allmänna folkviljan. Ifall inte åtgärder tas för att vinna tillbaka folkets tillit på politikernas arbete kommer detta ge förödande effekter för demokratin som står för folkstyre. I Sverige har bönderna aldrig varit livegna och där bondeståndet varit representerat i riksdagen, det är något som är ganska enastående. Vi kan inte nu tillåta att den stora folkmassan står utanför systemet utan istället ge den en möjlighet att direkt göra förändringar genom att till exempel kunna driva fram en beslutande folkomröstningar från en namninsamling.
Då inte något utav de sju riksdagsrepresenterade partierna aktivt fört någon debatt kring denna problematik som hela tiden växer sig starkare så förstår jag att de finner hela systemet som väl fungerande. Att sådana här förändringar möjligtvis skulle kunna ge en stor engångskostnad är ett ganska rimligt argument. Likaså att det skulle krävas en anpassningsperiod för folket innan de nya möjligheterna skulle användas på det sättet som det är tänkt. Dock så är jag övertygad om att det under ett lite längre perspektiv, kommer vara mycket mer effektivare än dagens system, vilket i slutändan kommer att gynna hela samhället.
Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Kostnadseffektiviteten och trovärdigheten måste öka radikalt ibland landets förvaltningsområden. Folket måste ges en möjlighet utöver de allmänna valen och rådgivande folkomröstningar att påverka politiska beslut.
fredag, december 08, 2006
Återinför lärlingssystemet
Det vore ytterst gynnsamt att arbeta för att återinföra en förbättrad komplettering till dagens yrkesförberedande utbildningar. För samhället skulle detta innebära att de individer som efter grundskolan saknar motivation till vidarestudier istället hamnar direkt på arbetsmarknaden. För den skoltrötta ger detta en möjlighet att slippa skolarbete och istället få möjlighet att utöva önskat yrke. För skolorna höjs kvalitén och studiemotivationen ibland eleverna växer.
Idag är det inte en valmöjlighet att fortsätta sina studier efter grundskolan på gymnasiet. Det är ett krav som ställs ifrån samhället och den som inte anpassar sig efter detta hamnar utan andra möjligheter och utanför samhället. Man kan idag finna ett mellanting där en elev erbjuds att förlägga den praktiska utbildningen på en arbetsplats medan skolan fortfarande agerar som huvudman. Skillnaden är således inte speciellt stor fast på god väg mot en förbättring.
En lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden existerar förvisso idag men informationen kring den och möjligheten till en sådan plats är väldigt liten. Av personliga erfarenheter har jag enkelt kunna dra slutsatsen att en person som fått den exklusiva möjligheten att få sin grundläggande arbetserfarenhet genom en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden inte blir sämre på sitt yrke.
Det är inte längre fullt tillräckligt att passera grundskolan med fullständiga betyg för att t.ex. bli snickare eller plåtslagare. Det ställs allt större krav från samhället att som högstadieelev så tidigt som möjligt välja yrkesinriktning och kämpa för att nå den. Man måste plocka ett visst antal poäng under grundskolan för att vara behörig till önskad utbildning. Jag vill påstå att detta skapar onödig prestationsångest ibland de individer som endast söker och längtar ut på arbetsmarkanden, vilket således skapar sämre resultat. För skoltiden är inte slut efter nio års grundskola och att bita ihop för att ta sig igenom den sista tiden i grundskolan är inte tillräcklig.
Med en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden skulle skolverket kunna ställa krav på arbetsprov efter en tidsbestämd period som lärling och därefter utfärda arbetslicens. Detta skulle säkerställa den kvalitet som samhället har på yrkesmän. Denna möjlighet ska även kunna användas av en individ som vill omskola till ett annat yrke.
Tidigare nämnde jag att det redan idag finns liknande möjligheter för den som har den enorma turen att få en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden. Något som måste förbättras och i större utsträckning förmedlas till såväl företag som grundskoleelever.
Idag är det inte en valmöjlighet att fortsätta sina studier efter grundskolan på gymnasiet. Det är ett krav som ställs ifrån samhället och den som inte anpassar sig efter detta hamnar utan andra möjligheter och utanför samhället. Man kan idag finna ett mellanting där en elev erbjuds att förlägga den praktiska utbildningen på en arbetsplats medan skolan fortfarande agerar som huvudman. Skillnaden är således inte speciellt stor fast på god väg mot en förbättring.
En lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden existerar förvisso idag men informationen kring den och möjligheten till en sådan plats är väldigt liten. Av personliga erfarenheter har jag enkelt kunna dra slutsatsen att en person som fått den exklusiva möjligheten att få sin grundläggande arbetserfarenhet genom en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden inte blir sämre på sitt yrke.
Det är inte längre fullt tillräckligt att passera grundskolan med fullständiga betyg för att t.ex. bli snickare eller plåtslagare. Det ställs allt större krav från samhället att som högstadieelev så tidigt som möjligt välja yrkesinriktning och kämpa för att nå den. Man måste plocka ett visst antal poäng under grundskolan för att vara behörig till önskad utbildning. Jag vill påstå att detta skapar onödig prestationsångest ibland de individer som endast söker och längtar ut på arbetsmarkanden, vilket således skapar sämre resultat. För skoltiden är inte slut efter nio års grundskola och att bita ihop för att ta sig igenom den sista tiden i grundskolan är inte tillräcklig.
Med en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden skulle skolverket kunna ställa krav på arbetsprov efter en tidsbestämd period som lärling och därefter utfärda arbetslicens. Detta skulle säkerställa den kvalitet som samhället har på yrkesmän. Denna möjlighet ska även kunna användas av en individ som vill omskola till ett annat yrke.
Tidigare nämnde jag att det redan idag finns liknande möjligheter för den som har den enorma turen att få en lärningsutbildning direkt kopplad till arbetsmarknaden. Något som måste förbättras och i större utsträckning förmedlas till såväl företag som grundskoleelever.
torsdag, december 07, 2006
Stort tack till alla som tror på mig
Året närmar sig slut, börjar bli dags att så smått summera den personliga framgång som förtroendet av Sverigedemokraternas medlemmar givit mig, likaså ungdomsförbundet och ett speciellt stort tack vill jag ge till väljarna för det enormt stora och fina förtroende ni givit mig.
Jag kan numera tack vare väljarnas vilja och med partiets förtroende beskriva mig själv som inte bara student på Lunds universitet. För efter helgen har jag fått fortsatt förtroende i Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds förbundsstyrelse.
Jag visste inte vad som väntade efter den enormt fina valframgången. Där det ganska snabbt stod klart att det är Eslövs kommuns väljares vilja att jag de kommande fyra åren skulle representera deras röster i kommunfullmäktige. Det skulle visa sig att de fantastiska siffrorna på 12.04% gav Sverigedemokraterna plats i nämnder och även kommunstyrelsen. Förvisso är det inte ännu fastställt men med all sannolikhet kommer jag få den enorma äran att ta plats kultur- och fritidsnämnden inom snart.
I tisdags begav jag mig med nervösa steg mot Eslövs stadshus för att för första gången inta min nobla plats vid det bord som de bokstavliga besluten fattas i kommunen. Detta efter att ha välkomnats och hälsats hjärtligt välkommen av samtliga företrädare ifrån de andra partierna. Fortfarande aningen vilse försåg jag mig av den förvisso alltför exklusiva matbit som serverades i väntan på min anslutande partikamrat.
Tillsammans begav vi oss innanför de dörrarna vi tidigare varit utestängda och de dörrar många utav våra partikamrater i andra kommuner inte har tillträde till. Efter ett mindre missförstånd förre förra kommunstyrelsemötet satt jag nu där. Ordförande Cecilia Lind öppnade stadgeenligt mötet, men med en lite ovanlig fras. Hennes vilja var att varje företrädare i kommunstyrelsen skulle markera på ett extra tydligt så att jag kunde sätta ett ansikte till varje namn. Detta var endast i förmån till att jag skulle känna igen alla.
Med denna utgångspunkt ser jag framåt mot ett år med i synnerhet stor potentiell möjlighet att inte bara lära mig hur det praktiskt fungerar i kommunfullmäktige. Utan dessutom utveckla Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds till det bättre. Tillsammans med övriga partikamrater i kommunfullmäktige utnyttja och ta till vara på tillfället som vågmästarroll.
Jag kan numera tack vare väljarnas vilja och med partiets förtroende beskriva mig själv som inte bara student på Lunds universitet. För efter helgen har jag fått fortsatt förtroende i Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds förbundsstyrelse.
Jag visste inte vad som väntade efter den enormt fina valframgången. Där det ganska snabbt stod klart att det är Eslövs kommuns väljares vilja att jag de kommande fyra åren skulle representera deras röster i kommunfullmäktige. Det skulle visa sig att de fantastiska siffrorna på 12.04% gav Sverigedemokraterna plats i nämnder och även kommunstyrelsen. Förvisso är det inte ännu fastställt men med all sannolikhet kommer jag få den enorma äran att ta plats kultur- och fritidsnämnden inom snart.
I tisdags begav jag mig med nervösa steg mot Eslövs stadshus för att för första gången inta min nobla plats vid det bord som de bokstavliga besluten fattas i kommunen. Detta efter att ha välkomnats och hälsats hjärtligt välkommen av samtliga företrädare ifrån de andra partierna. Fortfarande aningen vilse försåg jag mig av den förvisso alltför exklusiva matbit som serverades i väntan på min anslutande partikamrat.
Tillsammans begav vi oss innanför de dörrarna vi tidigare varit utestängda och de dörrar många utav våra partikamrater i andra kommuner inte har tillträde till. Efter ett mindre missförstånd förre förra kommunstyrelsemötet satt jag nu där. Ordförande Cecilia Lind öppnade stadgeenligt mötet, men med en lite ovanlig fras. Hennes vilja var att varje företrädare i kommunstyrelsen skulle markera på ett extra tydligt så att jag kunde sätta ett ansikte till varje namn. Detta var endast i förmån till att jag skulle känna igen alla.
Med denna utgångspunkt ser jag framåt mot ett år med i synnerhet stor potentiell möjlighet att inte bara lära mig hur det praktiskt fungerar i kommunfullmäktige. Utan dessutom utveckla Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds till det bättre. Tillsammans med övriga partikamrater i kommunfullmäktige utnyttja och ta till vara på tillfället som vågmästarroll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
