onsdag, september 12, 2007

I förtryck gror missnöje

Under den senaste tiden har det rapporterats om några pojkar i en åttondeklass på Strandskolan i Klagshamn som ville bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen, men stoppades. För de som följt de senaste årens debatter kring liknande händelser var det inte oväntat att något liknande skulle ske någonstans i landet i år igen. Därför kommer jag komma tillbaka till varför skolledningen på Strandskolan valde att ta detta beslut.

Denna gång handlade det om fotbollslandslagets tröja, att bära denna tröja under fotografering samma vecka som stora delar av Sveriges befolkning väntade och förväntade sig en seger av laget mot Danmark. Det är ett lag där professionella fotbollsspelare tar på sig på sig denna tröja och i Sveriges namn spelar.

Slutsatsen av det hela är att, i Sverige är det främlingsfientligt och rasistiskt att stödja det svenska landslaget genom att bära deras tröja. Hur kan det komma sig att jag påstår något sådant märkligt? Det är den frågan man borde ställa sig, fast verkligheten är en annan. Jag är övertygad att man hade fått en klapp på axeln om man bar Italiens eller Brasiliens landslagströja på Strandskolan i Klaghams skolfotografering.

Jag hade i tanken att här angripa Strandskolans beslut i detta blogg inlägg, fast desto mer jag tänker på det så krävs det en djupare analys. Därför stannar jag vid att klargöra motiveringens bakgrund till att stoppa Sveriges landslagströja på skolfotograferingen. För enligt tidningarnas citat av skolans rektor Pär Blondell ska det bero på att tröjan är en symbol som kan förknippas med främlingsfientlighet. Pär Blondell beskriver vidare att ”Det står i vår läroplan att vi skall arbeta mot främlingsfientlighet och intolerans.” och ”Det ska inte se ut som om det förekommer rasism på skolan”.

Min tanke är att återkomma till min uppfattning om rektor Pär Blondells resonemang i ett senare inlägg. Där ska jag med hjälp av mina studier inom semiotik och Nationalencyklopedins beskrivning av främlingsfientlighet förkasta beslutet. Därefter är det upp till varje man och kvinna att dra sina egna slutsatser. Fast min tes står här och den är ”I förtryck gror missnöje”.

Rektor Pär Blondell förtrycker Strandskolan i Klagshamns elever genom den censur han ålagt dem. Många unga som gamla, män som kvinnor över hela landet reagerar på detta. Oavsett om elevernas beslut att bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen kan förknippas med ett ställningstagande så är det inte olagligt. För oavsett hur duktig en jurist må vara så blir jag rädd ifall Högsta Domstolen i något fall skulle skapa ett prejudikat genom att döma bärandet av Sveriges landslagströja som en främlingsfientlig handling.

Vi kan inte tillåta specifika grupperingar ta beslag på och få ensamrätt på någon form av teckentyper med historiska bakgrunder eller andra teckentyper som de inte har skapat. För det är det rektor Pär Blondell i grunden är rädd för. Det krävs därför att samhället skapar och/eller godtar en betydelse av en teckentyp för att den ska finnas, med andra ord kommer vi alla överrens om vad symbolen står för. Därför är det väldigt enkelt att avfärda Sveriges landslagströja som en främlingsfientlig handling. Det krävs bara att vi gemensamt inte godtar denna betydelse.

Det jag vill komma fram till är att genom inte tillåta att bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen, så ger vi de som önskar rätt att skapa en betydelse där Sveriges landslagströja blir en symbol som kan associeras med främlingsfientlighet.

tisdag, september 11, 2007

Politisk handling

En viktig retorisk tanke att alltid föra med sig, är att hela tiden följa en röd tråd. Därför har jag valt att följa upp mitt senaste inlägg med att beskriva ett tillfälle där jag gjorde min röst hörd i en viktigare del av kommunalpolitikens arbete, än kommunpolitiskt förslag.

Jag sitter förvisso bara som ersättare i Eslövs kommunstyrelse, men har yttranderätt. Den valde jag att utnyttja under Eslövs kommuns senaste kommunstyrelsemöte. För det hade satts in en extra insatt punkt på dagordningen angående Utbildningsplan för gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslövs kommun.

Med tanke på att jag även är ersättare i Eslövs Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnd så var jag redan insatt i dokumentet. Därför fick jag precis innan mötet började och när handlingen gavs ut, sätta in Martin Karlsson i de viktiga bitarna.

I det stora hela kan jag säga att ur Sverigedemokraternas synvinkel fanns det endast farhågor i detta dokument. Dessa låg i att räcka ett varningens finger för att likasinnade elever till oss, på de berörda skolorna, inte skulle bli diskriminerade för att de delade våra värderingar eller för fram dessa i skolan.

Detta är värderingar som tidigare har uttryckts av de andra partiernas representanter som rasistiska och främlingsfientliga. Debatten som följde gällde bland annat ett effektmål som formulerats med:

”Eleverna och de studerande anser
- att rasism och främlingsfientlighet inte förekommer inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslöv.
- att främlingsfientlighet bemöts med aktiva insatser och öppen diskussion som bygger på kunskap.
- att personalen alltid tar ställning för de grundläggande värdena i skollagen och läroplanen”.

Under debatten upplyste jag församlingen om att jag personligen nyligen bland annat fick motta en väldigt kränkande fråga ifrån en lärare på Eslövs gymnasieskola. Detta var mitt under ett bokbord som jag och Niclas Carlsen höll i valkampanjen inför Ungt Val. Läraren ifrågasatte bland annat ifall jag verkligen hade rätt att vara där och sprida mina åsikter, hon beskrev även att hon hade föga förståelse för att jag hade fått detta.

Därför hade vi gärna sett att den innebörd vi fick förklarad att effektmålet skulle stå för, hade förtydligats. Endast för att undvika att någon missbrukade detta dokument i en kamp mot Sverigedemokraterna. Efter förklaringen av kommunstyrelsens ordförande Cecilia Lind, att varken hon eller skolorna i kommunen inte anser att vi grundar våra värderingar på någon form av rasism eller främlingsfientlighet. Med detta oväntade och chockerande uttalande, så valde vi att inte ändra i detta dokument.

Hur vi kommer att ställa oss när dokumentet ska beslutas i kommunfullmäktige är jag inte riktig säker på. Det är principiellt fel att ändra ett beslut mellan kommunstyrelse och kommunfullmäktige, men med den senaste debatten kring denna problematik så kan det bli nödvändigt. Jag syftar givetvis på debatten kring de pojkarna i åttondeklassen på Strandskolan i Klagshamn, som blev stoppade hindrade från att bära fotbollslandslagets tröja på skolfotot. För med tanke på att skolans rektor motiverat beslutet med att det står i deras läroplan, så krävs det kanske förtydligande i Utbildningsplan för gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslövs kommun.

måndag, september 10, 2007

Politiska förslag

Expos fruktansvärt slagkraftiga och underbara granskning av ett partis aktivitet i kommunalpolitiken släpptes för ganska exakt en vecka sedan. Detta är en granskning av Sverigedemokraterna och därför indirekt mig själv. Granskningen är grundad på antalet politiska förslag som lagts av Sverigedemokraternas representanter under den nya mandatperioden.

Personligen kände jag att det var lite tråkigt att den inte skulle släppas en vecka senare, då jag hunnit lämna in mina två första motioner. Alltså tog det nästan ett år för mig som nyvald kommunfullmäktigeledamot att lämna ett politiskt förslag. Det kan inte ha passerat någon att Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg under de allmänna valen 2006. Vilket således innebar att partiet fick många nya folkvalda representanter.

Själv spenderade jag hela vintern och våren åt att gå på kommunalpolitiska möten, mellan 1-4 möte per vecka. Det var allt från att få insikt i de uppdragen jag har fått, till ren information om kommunen och dess arbete. Jag är väldigt glad över att jag har fått denna insikt och möjligheten att påverka i de instanser där besluten tas. Något som dock fick bli lidande under denna period där man blev varm i kläderna, var just de politiska förslagen.

Detta har jag funnit fullt naturligt, för jag och mina partikamrater har inte varit ensamma om att vara nya på våra positioner. För åtminstone stora delar av Eslövs kommuns nämnders ledamöter var nya och behövde den informationsrika starten lika väl som jag. Samtidigt har jag inte lagt märke till någon märkvärdig mängd politiska förslag från något parti.

Därför kan jag med glimten i ögat, högt inombords, skratta åt Expos granskning. För jag är helt övertygad om att alla andra partiers antal politiska förslag från nya folkvalda representanter är färre än våra, Sverigedemokraternas. Jag tror inte heller att de andra partierna skulle slå oss med hästlängder i antal politiska förslag ifall man räknar med de etablerade folkvalda företrädarna i de andra partierna.

Jag kan däremot göra ett, för Expo, häpnadsväckande faktum och det är att de politiska förslagen är en väldigt liten del av kommunpolitikens arbete. Jag hoppas att jag inte raserar Expos hårt utarmade granskning med detta, när jag nu klargör verkligheten. För de avtryck jag och mina partikamrater lämnar i kommunpolitiken ekar ofta högt. Inte genom politiska förslag, utan genom deltagande i debatten och den roll vi spelar i flera kommuner som vågmästare.

Avslutningsvis vill jag, till alla våra sympatisörer tacka för förtroendet och garantera att vi för en intensiv kamp för att representera era röster. En motion som går igenom är bättre än en miljon som avslås! Det är mitt motto under denna mandatperioden.

onsdag, september 05, 2007

"Hjälteinsats" av "arbetslös"

Under valkampanjen 2006 upplevde jag de "Nya" Moderaterna som ett parti med visionen att minska arbetslösheten och därigenom utbetalandet av bidrag. Detta för att inte bara kunna sänka skatterna, utan även investera i landet. Därför känns denna "hjälteinsatsen" av Mikael Odenberg inte bara som ett hån mot vi som verkligen vill minska arbetslösheten, utan det visar Moderaternas rätta sida. Jag är förvisso själv ganska övertygad om att denna tanken finns ibland samtliga topp politiker i de etablerade partierna.

Vart är det då jag vill komma? Förhoppningsvis ska det räcka med ett citat ur Svenska Dagbladet där Alexandra Hernadi skriver så här om Odenbergs avgång "Odenberg ska nu ägna sig åt Djurgårdspromenader och att gå ned de 30 kilo han lagt på sig. Han ämnar inte återvända till riksdagen.".

Det är tragiskt att verkligheten är som så att dagens politiker ständigt gör nedskärningar. Mitt hjärta blöder av tanken på vad Alliansen vill göra med Sveriges försvar. Jag hoppas därför innerligt att jag kan tala för samtliga sverigedemokrater och Sverigedemokraterna som parti när jag säger att det är oförsvarligt av Mikael Odenberg att ens betänka ta ut någon form av ersättning, arvode eller liknande efter att han lämnat sin position som försvarsminister. Speciellt med tanke på att han gjorde detta valet efter att ha varit kritisk till det nya försvaret och dess inriktning. För ifall Odenberg får en enda krona framöver, så är det en krona som hade kunnat stanna i försvarets budget!

Jag vill återknyta till mina tidigare tankar på att jag är övertygad om att samtliga topp politiker i de etablerade partierna har i åtanken, att när de drar sig tillbaka från sina positioner, kunna leva på fortsatt inkomst från riksdagen. Det är detta som gör att Odenberg kan spendera tid som arbetslös med att, till skillnad från vanliga människor, spendera sin tid på Djurgårdspromenader.

måndag, september 03, 2007

Ett naturskönt Sverige


Jag har en vision att Sverige ständigt ska förbättras och bidra till en minskning av miljöförstöringen. Många saker har förbättrats under de senaste åren i landet och många förbättringsprojekt sätts ständigt igång. Därför är det dags att nu ta ytterligare ett steg i rätt riktning och ställa upp på Konsumentföreningen Stockholms nationella uppmaning att välja bort flaskvatten, ”Motiven är två: Det skonar miljön och den egna plånboken.”.

Det har de senaste tre åren förekommit en så pass stor ökning av konsumtionen av vatten på flaska att koldioxidutsläppen, som detta buteljerade vattnet står för, nästan har fördubblats. Konsumentföreningen i Stockholm har beställt en rapport som heter ”Totala koldioxidutsläpp från konsumtionen av buteljerat vatten i Sverige” och denna rapport finns i sin helhet på www.konsumentforeningenstockholm.se/vatten. Det är en uppdatering av två tidigare rapporter från -04 och -05, gjord av SIK.

Rapporten kom med det häpnadsväckande resultat att det i Sverige under 2006 dracks 247 miljoner liter vatten på flaska. ”Det buteljerade vatten som konsumerades i Sverige 2006 gav upphov till motsvarande mängd koldioxid som ca 8 500 oljeeldade villor eller ca 12 500 bilar släpper ut varje år.". Detta ska enligt rapporten bli en utsläppsmängd av koldioxid på 34 000 ton.

”En orsak till konsumtionsökningen av vatten på flaska är att alltfler konsumenter går över från läsk till buteljerat vatten, vilket givetvis är bra för hälsan. Men byter man ut läsken mot kranvatten i stället för flaskvatten, så gynnar man både miljön och hälsan, och på köpet också plånboken.” enligt Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm

Det är inte rimligt att vara en del av och bidra till mer än 1000 gånger så höga koldioxidutsläpp genom att dricka vatten på flaska i jämförelse med samma mängd kranvatten. Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm använder sig av så enkla jämförelser och konkreta siffror. Slutsatsen måste då bli: om man är intresserad av ett enkelt sätt att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser och därmed klimatförändringarnas effekter, så ska man byta ut flaskvatten mot kranvatten.

Jag tar mitt ansvar som medborgare och förtroendevald sverigedemokrat, då jag aktivt arbetar och kämpar för ett naturskönt Sverige utan föroreningar. Vi ska aldrig glömma att denna jord vi lever på har vi ärvt av våra förfäder och lånar av våra barn. Därför måste vi vara rädda om det dyrbaraste vi har, vårt land. Det är enkelt att förändra och förbättra, varför då inte göra det?