Rationalisera och effektivisera byråkratin

Massmedian har den senaste tiden belyst en massa beslut kring stora höjningar av politikers arvode, som är tagna av politikerna. Arvode finansierade med skattemedel, arvode tänkta till den styrande folkvalda församlingen, personer sittandes i stora otympliga byråkratier vilket även folket har en stor misstro mot bland annat dess ineffektivitet.

Med utgångspunkt från den antika Greklands folkstyre och kring landets fyra grundlagar har den nuvarande svenska byråkrati växt fram. I enlighet med en utav de fyra grundlagarna regeringsformen styrs landet av folksuveränitetsprincipen. Där det står skrivet att tanken är att landets makt ska styras av en folkvald församling. Därefter har landet i en grova mått indelats i tre förvaltningsområden, riksdag, landsting och kommun, vars finansiering ska ske genom en allmän beskattning. Detta är bland annat fastställt i den kommunala beskattningsrätten, bestämmelserna för landstingen och primärkommunernas skatteintäkter. Utöver dessa inkomster har dessa förvaltningsområden rätt till ytterligare bidrag från riksdagen så som skatteutjämningsbidraget.

Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Det är inte hållbart att upprätthålla dessa tre stora förvaltningsområden på det sätt som görs idag. Folket måste även känna pålitlighet och trygghet till landets byråkrati. Därför måste folket ges möjlighet till en större insikt, möjlighet till att påverka och förvaltningarna måste bli mer effektiva.

För att allt detta ska bli möjligt kan gå till väga på många olika sätt och det är därför viktigt att inte binda tillvägagångssätten runt en enda förändring. Ifall man istället grundligt granskar hela systemet kan man finna flera möjligheter för att göra byråkratin mer effektiv. Genom att slå samman landsting och öka kommunalt samarbete mellan grannkommuner kan man minska antalet politiker. Detta skulle även i längden innebära att dessa två förvaltningsområden blir mycket mer kostnadseffektiva och beslutsfattandet mindre krångligt.

En sådan omorganisation skulle också öka kvalitén på de områden som landstingen och kommunerna har i uppgift att utföra. Samt att man då gör det möjligt att även kunna centralisera större delar av makten genom att flytta ner större uppgifter från riksdagen till landstingen och kommunerna. Grundtanken bakom detta är en förlängning till den omorganisation där man gjorde om primärkommuner till kommuner och sekundärkommuner till större landsting.

Stora delar av befolkningen har tappat förtroendet för dagens politiker, något som måste ändras. För att få folket mer delaktiga i de beslut som tas finns bland annat två stora åtgärder. En direktdemokrati där vi ger folket utan valda ombud rätten att ta stora beslut i form av folkomröstningar på såväl nationell som lokal nivå. Med dagens datorteknik skulle detta kunna fungera utan särskilt stora kostnader för samhället. Samtidigt som dagens rådgivande folkomröstningar ersätts med kommunikationsforum där folket får en möjlighet att lägga fram sina åsikter till de folkvalda ombuden, likt de ungdomsråd som många kommuner i Sverige idag har. Där ungdomar kan vädra sina åsikter om förändringar i kommunen som rör ungdomar.

Dessa åtgärder skulle även innebära att det inte tas beslut av den folkvalda församlingen som strider emot den allmänna folkviljan. Ifall inte åtgärder tas för att vinna tillbaka folkets tillit på politikernas arbete kommer detta ge förödande effekter för demokratin som står för folkstyre. I Sverige har bönderna aldrig varit livegna och där bondeståndet varit representerat i riksdagen, det är något som är ganska enastående. Vi kan inte nu tillåta att den stora folkmassan står utanför systemet utan istället ge den en möjlighet att direkt göra förändringar genom att till exempel kunna driva fram en beslutande folkomröstningar från en namninsamling.

Då inte något utav de sju riksdagsrepresenterade partierna aktivt fört någon debatt kring denna problematik som hela tiden växer sig starkare så förstår jag att de finner hela systemet som väl fungerande. Att sådana här förändringar möjligtvis skulle kunna ge en stor engångskostnad är ett ganska rimligt argument. Likaså att det skulle krävas en anpassningsperiod för folket innan de nya möjligheterna skulle användas på det sättet som det är tänkt. Dock så är jag övertygad om att det under ett lite längre perspektiv, kommer vara mycket mer effektivare än dagens system, vilket i slutändan kommer att gynna hela samhället.

Byråkratin måste rationaliseras och effektiviseras, därtill i vissa fall avvecklas. Kostnadseffektiviteten och trovärdigheten måste öka radikalt ibland landets förvaltningsområden. Folket måste ges en möjlighet utöver de allmänna valen och rådgivande folkomröstningar att påverka politiska beslut.