Två demonstrationer utan tillstånd i Skåne

Att den nionde november lockar folket till gator och torg för att manifestera mot den vedervärdiga behandlingen som många religiöst judiska personer fick utstå under det som kom att kallas kristallnatten är något jag ser som extremt positivt på. Det är sällan man idag ser initiativ likt dessa i ett Sverige som en gång var välkänt för just detta. Speciellt med en tanke på hur första maj har utvecklats, förvisso i takt med att Socialdemokraterna tappat greppet om exakt allt förutom sin maktlystenhet.

Det är inte längre med kamp och glöd som folket går ur husen under första maj utan istället är det endast för att Socialdemokraterna ska vidhålla den makt de nu så länge fått i förtroende av folket. Maktlystenhet råder bland alla riksdagspartierna och istället för att starkt stå för en ståndpunkt dras de alla mot varandra i förhoppning om att röstmaximera. Vilket även kan avspeglas i samhället där folket inte längre bryr sig om politiken och var tredje valberättigad röstare i Sverige i vallokalen väljer hur rösten ska falla.

Förhoppningen om att riksdagspartierna skulle vakna till liv och kämpa för sakfrågor istället för makten var ett faktum som hade krossats redan innan det hela hade börjat. Diverse organisationer hade redan innan valt att skända minnet av kristallnatten genom att istället beklaga sig över Sverigedemokraternas framfart.

Det som hände den nionde november 1938 får aldrig ens ges en möjlighet att ske igen. Istället för att kämpa mot en sådan utveckling hölls det två kontroversiella demonstrationer i Skåne som åtminstone kommer vara de jag kommer att minnas. Utan tillstånd marscherade två olika grupper i Skåne ifrån varsin sida av den numera kända politiska skalans extrema kanter.

Vänsterextremisterna och de välkända våldsverkarna inom Antifascisterna gick maskerade i Helsingborg med för mig väl kända slagord och olagligt störde den allmänna ordningen utan rättsmaktens inblandning. Det fanns inte någon tanke på att använda denna dag till att inte bara påminna sig själv utan samhället om vad som hände under kristallnatten.

Till vad man skulle kunna kalla deras raka motsats, fastän att likheten mellan kommunismen och nazismen är slående. Inte bara för att sovjetunionen gjorde en mer omfattande etniska utresningar utan helt enkelt för att nazismen grundar sig på en helt visst väldigt oroväckande syn på socialismen. Så höll Nationalsocialistisk front en demonstration och appelmöte i Ystad utan tillstånd. Detta fick fortgå utav polisen som endast gjorde en anmälan, förvisso var det ett lugnt fackeltåg och tal.

Slutligen vill jag sända mina tankar till de överlevande och de drabbades släktingar. Jag använde åtminstone dagen för att än en gång påminna mig själv att aldrig ens i det tysta någonsin tillåta att något liknande sker. Samt beklaga att extremisterna än en gång vann och blir de som jag minns. Hur länge ska dessa organisationer få fortsätta dra det längsta strået?