Mentalhygien istid är mörk och ond men ger samtidigt en mycket vacker vision

Jag vill mynta ett nytt uttryck, ett nytt uttryck för något jag finner vara väldigt fel i dagens samhälle. Dagens samhälle är ett samhälle med en enorm påverkan av stress. Dagens samhälle är också fullt med människor som mår psykiskt dåligt.

Många unga och gamla, rika och fattiga i dagens samhälle mår psykiskt dåligt och många varningstecken har väckts kring detta problem. Det blir allt vanligare att läkare skriver ut så kallade lyckopiller till människor som mår psykiskt dåligt.

Anledningen till att läkare väljer att skriva ut dessa piller låter jag vara osagt, men vad man däremot kan konstatera är att istället för att angripa problemet så finner man en alternativ lösning. En lösning som kortsiktigt kan uppfattas ge goda resultat men i längden bara förvärrar dessa människors situation. Är detta verkligen rätt?

Jag anser inte att fallet är som så och därför vill jag mynta detta uttryck:
Mentalhygien istid är mörk och ond men ger samtidigt en mycket vacker vision

Med detta menar jag:
Åtgärd i form av lyckopiller som syftar till att bibehålla eller stärka psykisk hälsa genom att undvika stress, lära sig bemästra kriser och konflikter och utveckla goda medmänskliga relationer för att främja god själslig hälsa som stelnat, blivit kall och ohållbar är orsaken till psykologisk nedstämdhet, negativ inställning och fysisk smärta men ger samtidigt en mycket tillfredsställande föreställning om fullkomlighet och tilltalande yttre och inre hos en persons synupplevelse utan motsvarighet i verkligheten

Avslutningsvis är det min förhoppning, dröm att detta uttryck blir allmänt känt i landet och kan vara den riktiga starten på att angripa problem istället för att dölja de bakom droger.

För en Sverigedemokrat men inte Socialdemokrat

Det är min slutsats efter att ha läst Anna Sjödins uttalande kring problematiken om det verkligen är en förolämpning, av något slag, att kalla en annan individ för svartskalle. Som alla vet har Anna Sjödin blivit dömd för just denna sortens förolämpning.


Vad som däremot inte är lika känt är att Anna Sjödins advokat Leif Silbersky, har lyft en prövning till Hovrätten där han ifrågasätter om ordet svarskalle är en förolämpning. Mer om detta går att läsa i tidningen Gringo och artikeln finns på deras hemsida http://www.gringo.se/articles.asp?id=234


Det mest intressanta i denna artikel, av Inti Chavez-Perez som publicerades 2007-02-05, är just Anna Sjödins uttalande som jag därför hjälper att hitta genom att citera de:


”- Ord förändras, de betyder inte samma sak för alltid. Jag har kompisar som kallar sig själva och varandra för svartskallar. Men själv använder jag inte ordet, säger Anna Sjödin.”


”- Om det används av till exempel sverigedemokrater för att hetsa. Och när det är en kränkning ska det också gå att dömas för det, säger hon.”


Jag vill även påpeka att jag inte har hittat något fall där någon representant för Sverigedemokraterna blivit dömd för denna sorts brott. Det är därför inte bara en förolämpning för mig som representant av Sverigedemokraterna, att behöva läsa sådana uttalande. Speciellt ifrån en person som blivit dömd för det när hon var ordförande för Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU.


Jag vill understryka att det inte är upp till mig att avgöra ifall det är en förolämpning eller inte. För oberoende av Hovrättens beslut så anser jag det vara ovidkommande, för en förolämpning är en förolämpning. Faktum är att Anna Sjödin under sin tid som företrädare för SSU, blev dömd för att förolämpa, kränka Babak Jamei. Skulle någon ur det parti jag representerar göra något liknande så tar jag avstånd ifrån det.


Därför är det patetiskt att se hur Anna Sjödin försöker flytta fokus från sin handling, genom att exemplifiera Sverigedemokrater för gärningar som aldrig tagit plats. Handlingar som jag hoppas aldrig ska inträffa. Jag känner mig helt enkelt förolämpad och kränkt av hennes uttalande.

Avvisa alla former av rasism

Hugo Díaz från Sveriges kommunistiska parti använde dessa orden som överskrift till sin debattartikel där han anser att ”man gått långt utöver mänsklig anständighet och humanism” när man vill införa språkförbud. Vidare så fortsätter den gode herrn Díaz med att ”Dessutom är det en klar kränkning av skolans värdegrund, där alla skall behandlas lika oberoende av nationalitet, religion, kultur”. Han styrker sin argumentation med att det finns en stor andel personer med invandrarbakgrund i Malmö.

Den väldigt goda herrn Hugo Díaz har satt en överskrift som jag utan tvekan skulle skriva under på. Han använder en argumentation som även jag arbetar för att skydda. Med detta vill jag säga att inget får kränka skolans värdegrund. För den svenska skolan är till för alla, det är en plats där alla ska känna sig trygga och välkomna. Man ska inte uppleva situationen som diskriminerande eller hotfull. Alla ska bli hörda och förstådda, är även viktigt att man lyssnar på varandra och förstår varandra.

Jag vill därför återuppta vad jag skrev i mitt tidigare blogginlägg ”Inledning på språkförbud”. Skolan är även en utav den mest tydliga och utsatta platsen för de etablerade partiernas misslyckade invandringspolitik. Malmö stad lider av stora problem med segregation och det är i skolan som det märks tydligast och får de största konsekvenserna. Därför är det även där det krävs största åtgärderna till förbättring

Att införa språkförbud och därmed använda sig av åtgärder som ska leda till förbättring. Jag anser till skillnad från Hugo Díaz att det finns en klar kränkning av skolans värdegrund idag, för alla behandlas inte lika. Gäng med invandrare använder sig av sitt modersmål och då inte för att diskutera med personer som behärskar samma språk, utan för att kränka, diskriminera och hota människor som inte kan deras språk. Därför måste det införas språkförbud för att stoppa ”rasismen” mot svenskar.

Inledning på språkförbud

Det råder stora problem inom det svenska skolväsendet, något som Folkpartiet uppmärksammade extra noga inför de allmänna valen 2006. Skolans vardag genomsyras av bråk, stök och allmän oordning. Det finns väldigt liten möjlighet att finna lugn ro för seriös studieverksamhet. Skolan är även en utav den mest tydliga och utsatta platsen för de etablerade partiernas misslyckade invandringspolitik. Det är där segregationen är som tydligast och får de största konsekvenserna.

Jag minns från min tid i högstadiet hur man snabbt lärde sig alla svordomar på många olika språk. Först uppfattade jag det bara som häftigt att kunna svära på så många språk som möjligt och det var något jag kämpade med att lära mig. Vad jag inte tänkte på eller förstod var hur jag tvingades att lära mig alla dessa orden. För såväl inne på lektionerna som på rasterna användes dessa orden friskt av de flesta. Ifall man inte kunde de så blev man mobbad, kränkt och diskriminerad inte bara för att man inte hade lärt sig orden. Utan även för att alla andra använde nedsättande ord på språk man inte förstod.

Detta är min utgångspunkt för min argumentation och mitt synsätt på den minst sagt högaktuella debatten kring språkregler på landets skolor med extra insyn på hur Landskrona har skött situationen.