Feminismen förolämpar - Del IIII

Förtroendet för systemet och byråkratin svajar, man talar allt mer om politikerförakt idag, p.g.a. utnyttjande av makt och av skattebetalarnas resurser, tillsammans med ständigt tomma löften där man bl.a. förskönar statistiken. Väljarna vägrar falla offer för maktmissbruk och sviker de politiska partier med feministiska profileringar. Jag hoppas att kampen för rättvisa och jämställdhet alltid kommer vara ett signum för det svenska samhället. Där folket föraktar det som strider mot den enskildes fri- och rättigheter. Delar av näringslivet ifrågasätter kvotering, utsatta känner sig kränkta av negativ diskriminering och den positiva särbehandlingen upplevs förödmjukande när faktorer man inte själv kan påverka blir grunden för lägre ställda krav.

Inom lobbyverksamheten för feminism har nätverket Bara bröst växt fram och de hävdar sig strida för ett mer jämställt samhälle. I själva verket attackerar de endast ett regelverk skapat kring den kultur vi har. Personligen har jag för tillfället inga åsikter att tillägga om målet att få bada topless på kommunala bad, det är en aktion jag hade väntat mig komma från nudisterna. Därför är det oroväckande att feminismen i princip kan attackera minsta sak och göra det till något det inte är.

Nätverket Bara bröst påstår att aktionen endast är ett sätt för att beakta frågor om sexualisering och att göra kvinnokroppen till ett objekt. Syftet är således inte att få bada topless, utan för att med de absurda och helt oväsentliga argumenten om att kvinnor med bröstinplantat får medverka i media och att ingen reagerar över en mans bara överkropp förverkliga den könsmaktsordning de representerar. Detta bevisar hur positiv särbehandling har blivit vår doxa och den etik och moral etablissemanget anser vi alla ska följa och efterleva utan att ifrågasätta.

Bara bröst kräver ett extraordinärt behov och väsentligt syfte till att särskilja på män och kvinnors lika jämställt upplevda värde, fastän att de i själva verket använder sig av det nudismen kämpar för. Enligt min åsikt använder de feminismens skyddade ställning i samhället och kränker, skymfar tanken att gå utan kläder när tillfälle ges, därför att det är skönt. Feminismen använder sig av den nya tidens maktmissbruk och diskriminerar.

Feminismen förkastas - Del III

En kamp för rättvisa utan diskriminering och en vision om jämställdhet, har tagits till sin yttersta gräns och blivit kontraproduktiv. Feminismen har tryckt på och fått igenom kvotering, i syfte att genomföra sina idéer på likhetstänkandet och detta har blivit en del av det politiskt korrekta i samhället. Jag upplever att positiv särbehandling har blivit vår doxa, för att orientera oss i omvärlden. Likaså en del av den etik och moral etablissemanget anser vi alla ska följa och efterleva utan att ifrågasätta. Till detta har man byggt upp och förstorat värdet av genus i aspekten kring den sociala konstruktionen. Faktorer man inte själv kan påverka har blivit en grund för att behandla människor olika.

Den underliggande tanken bakom kvotering strider mot den enskildes fri- och rättigheter, där man använder sig av en metod som sorterar människor efter kön och bortser ifrån principen om mest lämplighet. För att nå en konstituerad jämlikhet, bestående av en direkt delad representation mellan könen. Enskilda individer blir medel för ett högre samhällsmål, uppstått på grund av feminismen och den diskriminerar båda könen. Kvotering innebär positiv särbehandling, en form av negativ diskriminering och är den nya tidens maktmissbruk: kvoterings- och diskrimineringstänkandet. Det finns ingen grund för moralisk rättvisa i positiv särbehandling

– Positiv särbehandling och kvotering är diskriminering. I grunden handlar det om att sortera människor, säger Gunnar Strömmer, jurist på Centrum för rättvisa.

Vidare föreslår Gunnar Strömmer alternativa sätt för att uppnå jämställdhet utan diskriminering, genom till exempel uppsökande verksamhet och riktade informationsinsatser. Han kallar kvotering för ett dåligt styrinstrument och att man inte går till djupet med det, utan bara förskönar statistiken.

Feminismen faller - Del II

Med reservation för rättning påstår jag att det riksdagsrepresenterade Vänsterpartiet (V) på senare år har skapat en profil där man bygger på att det existerar ett väsentligt syfte till att särskilja på män och kvinnors lika jämställt upplevda värde, där endast kvinnors perspektiv är betydelsefullt. Nuvarande partiledaren Lars Ohly hade däremot en annan profil när han valdes till främsta företrädaren och det debatterades friskt huruvida han var kommunist. Kort därpå aviserade Lars Ohly själv att han inte längre kallar sig själv för kommunist. Vilket jag anser vara ett tecken på att kommunismen har försvagats. Klasskampen har blivit underordnad en könsmaktstruktur eller könsmaktsordning i Vänsterpartiet. Där de anser att männen konsekvent är överordnade kvinnorna och att den finns i alla samhällsklasser.

Vänsterpartiet föll inte när kommunismen tappade greppet i vårt samhälle, utan styrde om mot feminism. De lyfter även fram mer allmänna frågor såsom ”Satsa på välfärd - Högre pensioner - Alla ska ha rätt till jobb och trygghet på jobbet - Investera i miljön” och slåss därför mestadels med Miljöpartiet de grönas (Mp) om röster. Denna förändring gjorde att partiet efter de allmänna valen 1998 var Sveriges tredje största parti i riksdagen under Gudrun Schymans ledning. Denna politiskt framgångsrika kvinna valde därefter inte bara att lämna posten som partiledare, utan även att bli politisk vilde, samt att bli styrelsemedlem i det då nybildade Feministiskt initiativ (F!). Dessa två partier ställde upp i de allmänna valen 2006 och nådde båda blygsamma resultat. Vänsterpartiet kan inte längre stoltsera med att vara Sveriges tredje största parti och Feministiskt initiativ var inte ens nära att nå riksdagen.

En liten återblick till de slutgiltiga resultaten i de allmänna valen 2006 visar att näst minst i riksdagen är Vänsterpartiet, med en röstfördelning som uppgick till 324 722 i antal, vilket gav 5,85 i andel. Tätt bakom ligger Miljöpartiet de gröna med 291 121 i antal och 5,24 i andel. Sverigedemokraterna ökade kraftigt och fick hela 162 463 röster i antal och 2,93 i andel efter de slutgiltiga resultaten i valet. Alla mätningar och tecken spår en fortsatt framgång för Sverigedemokraterna. Feministiskt initiativ står i mörkret med det lilla resultatet 37 954 i antal och 0,68 i andel. Vilket på gränsen var bättre än Piratpartiet med 34 918 i antal och 0,63 i andel.

Den politiska höjdpunkten för feminismen var således i slutet av 1990 talet, med detta hänseende anser jag att det blir allt tydligare att feminismens stora tidevarv håller på att tyna bort och att de tidigare starka feministiska företrädarna fortsättningsvis hålla sig kvar vid sina bestämde idéer och göra allt för att inte förlora sin position i samhället. Det kommer alltid att finnas en marginell röstandel för den position Vänsterpartiet har på den traditionella politiska skalan, vilket inte går att undvika och tillsammans med miljöfrågorna kommer de alltid finnas mellan 5-10 % i de allmänna valen för de åsikterna. Frågan är om det kan representera ett fortsatt starkt stöd för feminismen i samhället.

Feminismens roll är utspelad - Del I

Håller feminismens stora tidevarv på att tyna bort likt det allt mer svagare kommunistiska greppet i vårt samhälle. Kommer ändå de tidigare starka feministiska företrädarna fortsättningsvis hålla sig kvar vid sina bestämde idéer och göra allt för att inte förlora sin position i samhället. Finns det något extraordinärt behov och väsentligt syfte till att särskilja på män och kvinnors lika jämställt upplevda värde eller är feminismens roll, plats och innebörd utspelat. Ifall så är fallet, betyder det att vi glömmer bort vikten av en ständig kamp mot könsdiskriminering och arbetet mot att låta jämställdhet råda.

Jag personligen lägger stor vikt vid kvinnors lika rättigheter med män inom de samhälleliga ramarna och är övertygad om att en mer grundläggande och nödvändig strukturell samhällelig förändring har skett under det föregående seklet. Vad detta konkret innebär är desto svårare att sätta fingret på, för varje sakfråga och aspekt måste bedömas skiljda från varandra utan en generell mall. Fast står dock ändå betydelsen av att övervinna all form av diskriminering och däribland könsdiskriminering. Vilket gör att en ständig kamp mot könsdiskriminering och arbete mot att låta jämställdhet råda borde vara en naturlig del samhället, utan att lyftas ut och sättas bredvid alla andra viktiga aspekter där det ges extraordinärt behov.

Sjukliga syftningsfel

Min frustration över median och hela etablissemangets avsaknad av bedömning i samband med beskrivning av det som kan eller är sammankopplat med den så kallat extremhögern på den klassiska politiska höger till vänster skalan växer sig varje dag allt starkare.

Aftonbladet använde sig nyligen av rubriken "Risk för kravaller när nazister firar", i samband med att "demonstrationer till minnet av den fascistiske diktatorn Francisco Francos dödsdag" ska hållas. Fascismens utbredning i Spanien historiskt sätt är inte svår att ta fel på, inte heller att det var fascism som rådde i landet under andra världskriget. Det vore beklagligt ifall någon påstod att fascisterna under andra världskriget inte stödde nazismen. Likaså ifall någon påstod att fascisterna var och är nazister.

Det är förvränga historien och kanske låter det hemskare att kalla dessa människor med fascistiska övertygelser för nazister. Jag skulle kunna tänka mig att någon som medverkar vid minnet av Franco delar den nazistiska övertygelsen, fast det är inte poängen utan det är en fascistisk sammankomst.

”Fascism är en politisk rörelse. Enligt fascismen ska ett land styras av en stark ledare, inte av demokratiska partier. Fascismen förhärligar våld och krig och det egna landet samt betonar landets historiska arv. Enligt fascismen ska både individer och företag anpassa sig efter statens behov och order.” enligt nationalencyklopedin.

När debatten kring bärandet av svenska fotbollslandslagets tröja på Strandskolan i Klagshamn under skolfotograferingen sa en utav pojkarnas mamma "–Det är väldigt överdrivet. Om man ser rasism i varje handling blir det väldigt svårt för ungdomarna, säger Victors mamma Marie Öjerstedt.". Detta är just vad som hela tiden händer i vårt land och detta leder direkt till hetsjakt i stil med häxjakten och där man blir friad först efter att ha prövats, det krävdes ofta dödlig utgång för att bli friad för anklagelsen över att vara häxa.

Att samhället tack vare förföljningen och den ständiga anklagelsen över standardfraser när det gäller sympatier, som enligt anklagarens åsikt är av extremhögerns art har skapat total förvirring är oundvikligt att missa. Att inte kunna särskilja, förstå eller kunna beskriva rasism, nazism och fascism är katastrofalt.

Senast idag kunde man läsa om hur svenskar med utländsk bakgrund, närmare bestämt turkisk bakgrund och turkiskt namn blivit nekade att se landskamp i Norge. Inte helt oväntat så var infallsvinkeln givetvis att detta handlade om rasism. Därför valde DN att ställa en direkt fråga till informationsdirektören Roger Solheim om samma sak hade hänt om efternamnet varit Svensson istället för Inanc. Svaret blev följande ”– Ja, men det är en patetisk fråga och som jag sa betraktar vi och Uefa detta som en högriskmatch. Om det varit Norge mot Sverige hade vi tänkt likadant”.

Vad kan man då läsa ut av frågeställningen och svaret? Jag uppfattar det som att svenska medierna letar med blåslampa i de mörkaste vrår för att finna nya skandaler sammanknutna till vad de vill kalla för rasism, nazism eller fascism oavsett fakta. Ifall förfarandet av norska fotbollsförbundet var rätt eller ej tänker jag inte ta ställning till. Fast att förhindra personer utanför Norges landsgräns med turkiskt klingande namn på grund av att matchen betraktas som högriskmatch är inte rasistiskt.

Hur jag än vänder och vrider på annullerandet av biljetter till en match för en person med turkiskt klingat namn i avsikt att matchen är betraktad som en högriskmatch, så kan jag inte hitta hur det är relaterat till en åskådning som är baserad på föreställningar om att vissa raser är överlägsna andra särsk. om hävdande av den vita rasens (och då i synnerhet den s.k. nordiska rasens) överlägsenhet.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag inte försvarar någon, utan beklagar mig över median och hela etablissemangets avsaknad av bedömning i samband med beskrivning av det som kan eller är sammankopplat med den så kallat extremhögern på den klassiska politiska höger till vänster skalan. Jag anser att det är viktigt att median är saklig och använder sig av korrekt fakta. Ofta använder sig median av starka och klara beskrivningarna kring händelser och personer enligt rasism, nazism och fascism utan att ha stöd eller vidare förklara vad det är som gör att de beskriver det så. Detta är inte bara faktafel och syftningsfel utan skapar även förvirring i samhället kring begreppen och jag anser att detta är en samhällsfara.

Bare, bare Dansk Folkeparti – Dit land, dit valg

Inte ens i det senaste allmänna valen i Sverige 2006 hade jag möjlighet att sitta klistrad och följa det hela från starten. För någon tyckte att det var helt okej att lägga en Allsvensk fotbollsmatch på en utav landets viktigaste dagar. Så igår blev första gången jag verkligen följde en hel valdag och det var grannlandet Danmarks.

Idag är en ärans dag för alla de som i Danmarks förra val ställde upp bakom Dansk Folkeparti, de visade beslutsamhet och övertygelse och rättfärdiga partiets politik. Detta blir jag mer övertygad om efter att ha läst vad deras partiledare Pia Kjærsgaard sa igår ”Den, der ved bedre, for dem har vi mødt nogle stykker af, når de har talt nedladende, har vi smilet og været venlige. Når de har talt bogstavkombinationer, har vi talt om omsorg for ældre og syge, stram udlændinge politik, mere politi på gaderne og bedre dyrevelfærd.”. Dansk Folkeparti står fast vid sin politik och bara ökar, vilket är underbart att se.

För mig är det en oerhörd lättnad att se Ny Alliances populistiska upptåg stupa, det kändes nästan taget ur svensk politik när man ser ett parti gå på val för att minska ett annat partis inflytande. Det är vidrigt att ett parti helt utan grogrund endast har ett mål och det är att förödmjuka väljarna till ett annat parti. Ett parti som procentuellt gjorde ett sämre val i Danmark än vad Sverigedemokraterna gjorde i Sverige 2006. Min förhoppning är därför att Anders Fogh Rasmussen som uttryckte sig med ”Jeg er rigtig glad i aften . det er en stor aften”, använder sig av ett mandat från Färöarna för att styra tillsammans med Dansk Folkeparti och De Konservative.

I svensk media har det belysts att Sverigedemokraterna har potential att bli landets tredje största parti, detta uppnådde Dansk Folkeparti igår efter valet. Min personliga kritik mot svensk media har alltid varit stor, fast idag är jag illamående när jag tänker på den. För igår hade Aftonbladet ytterligare en så kallad nyhet, denna gången fick den rubriken ”I dag förlorar hon makten”. Där det skulle visa sig att de far med osanning, kanske kan det uppfattas som en uppskattning, men när de påstår att ”Nu har invandringsfientliga Dansk folkeparti alla emot sig” och de gör ett bättre val än senast och bibehåller sin makt så betvivlar jag den svenska medians trovärdighet.

Än värre blir det när så gott som alla ledare i de svenska tidningarna idag beklagar sig över demokratin. Jag får uppfattningen om att hela det svenska etablissemanget är livrädda för den makt, den verkliga makten i landet som en gång gjorde Socialdemokraterna stora. Det vill säga folkets makt, demokratin. För svensk press beklagar Dansk Folkepartis framgång, väljarnas vilja.

Därför är det skönt att nu kunna rätta de som hoppats på annat. I sex år har Pia Kjærsgaard varit en tung maktfaktor i folketinget och efter gårdagens val blir det fortsättning med det. Fler partier har gått till val på att få bort Dansk Folkepartiet och väljarna har fått säga sitt, de vill ha Dansk Folkeparti. Så underbart, demokratiskt som man önskar att de vore i Sverige med. Medians makt och politiskt missanpassade partier med ett annat partis väljares kränkning till valkampanj förlorade igår, folkets rättvisa vann.

I dessa ljuvliga tider kan man inte annat än längta efter de svenska allmänna valen 2010, där jag är övertygad om att Sverigedemokraterna kommer att följa efter Danske Folkepartis bragd. Jag vill passa på att gratulera Dansk Folkeparti och deras ungdomsförbund, jag hoppas på fortsatt gott samarbete och efter 2010 kan vi tillsammans nå nya höjder utanför våra landsgränser.

Astrid Lindgren lever för evigt

Jag minns de som om de vore igår, många gyllene stunder har du givit till skänkts. Det har varit en underbar blandning av nöje och skratt, men även mycket äventyr och lite rädsla. Vad vore livet utan din värld, Astrid Lindgrens värld? För 100 (Etthundra) år sedan blev världen mycket rikare, när du föddes.

En bok med några av dina magiska verk var i många år den stora favoriten, Mio min Mio fick jag aldrig nog av. Toner ur din mästerliga berättelse Ronja Rövardotter ljuder ofta ur min mobil. När Bröderna Lejonhjärta slogs mot den skrämmande draken tordes jag inte titta före den stupat. I Nagialia ska jag än en gång möta min morfar, där väntar han på mig.

Vem vill inte gå på väggarna, stå upp och ner i taket eller åka en svävande bil som Pippi gjorde med Karlssons klister. Fast ännu häftigare hade det varit med ett sjörövaräventyr och att få slippa multiplikationstabellen, ha en skattkista full med guldmynt där hemma. När man bråkade med föräldrarna och kanske förtjänade ett litet straff som Emil i Lönneberga ofta gjorde tänkte man på hur underbart de verkade att vara på luffen för Rasmus, så rymde man, men det dröjde inte länge innan suget efter mammas köttbullar blev lika starkt som Karlsson på takets.

Tjorvens härliga sommar på Saltkråkan i skärgården gör sig påmind varje sommar, verkar vara helt fantastiskt och det måste en dag upplevas. Lite mer galet var ändå Madickens alla fantasifulla upptåg och de skapade många tankar på vad man skulle kunna göra. Långt efter Madicken kom Jackass och därför var hon verkligen före sin tid med att hoppa från tak. När ett spik sticker upp så påminns man alltid om Nils Karlsson-Pyssling och kan inte låta bli att säga ”Killevippen”, men att ha en råtta som hyresvärd och bli jagad av katter önskar jag mig inte.

När man tänker tillbaka på allt det här och att växa upp i en lite by så eftertraktar man en uppväxt för sina kommande barn i en lika trygg miljö som Alla vi Barn i Bullerbyn hade. Långt ifrån stadens stress och bilarnas buller borde barnen kunna springa fritt omkring i naturen. Ja, man kan helt enkelt inte bli för gammal för fröjdens fantasi, du satte Sverige på kartan och är en del av landets hjärta.

Det var en stor förlust när du gick bort, därför har jag valt att erinra och hedra minnet av dig. Jag önskar att du än fanns här ibland oss än, ja för evigt, fast kommer såväl ihåg det sista framträdandet som jag såg av dig på televisionen. Det handlade om du var rädd för att gå bort och ditt svar var lika harmoniskt som dina sagor. Med ett leende på läpparna och lugn i rösten blev ditt besked helt enkelt bara ”Döden, döden”. Vila i frid och ta hand om alla de som behöver dig där du är, för du är större än de flesta och även i paradiset så är jag övertygad om att du förärar andras tillvaro.