Kamp för rättvisa

Efter att ha publicerat en månad gamla tankar de senaste två dagarna känns det bra att återvända till nutiden, samtidigt som jag kan följa en röd tråd. När jag satte mina tankar på papper kring de killarna som blev hindrade från att bära fotbollslandslagets tröja på skolfotot, kunde jag läsa om hur Sverigedemokraterna skulle använda det i sin retorik. Ungefär samtidigt så skrevs det om att misskött bistånd kan gynna Sverigedemokraterna. Vad jag har svårt att förstå är att hur man kan vända en kamp mot rättvisa till att gynna någon?

Med återblickar till historien så ser jag inte de oerhört viktiga vinsterna över förtryck som helst fantastiska, fast att de gynnade det jag håller av. Det är enligt mig snarare en kamp som kostat mer än den smakat, många människor har fått sätta sitt liv till. Ifall man sedan ser det som att det gynnat ledarna i kamperna, då anser jag att de var ovärdiga ledare.

Jag kämpar för människors rätt att själva välja kläder, speciellt om de inte bryter mot någon lag. Jag kämpar för att den svenska flaggan inte ska vara det minsta negativt värdeladdad. Jag kämpar för att Sveriges landslagströja inte ska uppfattas som ett avståndstagande till andra grupper grundat på kulturella skäl, med föreställningen om att olika kulturer bör leva åtskilda, eller att den kultur Sveriges landslagströja tillhör vara mer högtstående än en annan. Jag kämpar för att bistånd ska användas till det som det är tänkt.

Ifall jag själv fick bestämma så skulle jag slippa att kämpa för allt detta, med tanke på att mitt liv är att uppnå det. Fast om det redan är uppnått så hade jag inte haft något att kämpa. Utan kunde leva i en värld där jag upplever att rättvisa råder.

Att kunna knyta ihop påsen efter otaliga tankar kring rättvisan jag kämpar för så känns det skönt att slå ett slag för rättvisan. Jag har höjt röster om misskött bistånd och önskat att minska bidraget. Tillsammans med ett effektiviserat användande av bistånd där insatserna gör nytta. Stora summor insamlade till tsunamikatastrofen kom aldrig fram och sitter fastlåsta i fonder. Statstjänstemän och konsulter tar stor del av biståndspengar. Detta var inte tanken och så borde det inte vara.

Min tanke är att föra en kamp mot orättvisor, vända skutan rätt och använda tillgångar på bästa möjliga sätt. Jag kommer aldrig att ge upp detta eller anse att den situation jag kämpar mot gynnar min kamp, utan helt tvärtom.