Med reservation för rättning påstår jag att det riksdagsrepresenterade Vänsterpartiet (V) på senare år har skapat en profil där man bygger på att det existerar ett väsentligt syfte till att särskilja på män och kvinnors lika jämställt upplevda värde, där endast kvinnors perspektiv är betydelsefullt. Nuvarande partiledaren Lars Ohly hade däremot en annan profil när han valdes till främsta företrädaren och det debatterades friskt huruvida han var kommunist. Kort därpå aviserade Lars Ohly själv att han inte längre kallar sig själv för kommunist. Vilket jag anser vara ett tecken på att kommunismen har försvagats. Klasskampen har blivit underordnad en könsmaktstruktur eller könsmaktsordning i Vänsterpartiet. Där de anser att männen konsekvent är överordnade kvinnorna och att den finns i alla samhällsklasser.
Vänsterpartiet föll inte när kommunismen tappade greppet i vårt samhälle, utan styrde om mot feminism. De lyfter även fram mer allmänna frågor såsom ”Satsa på välfärd - Högre pensioner - Alla ska ha rätt till jobb och trygghet på jobbet - Investera i miljön” och slåss därför mestadels med Miljöpartiet de grönas (Mp) om röster. Denna förändring gjorde att partiet efter de allmänna valen 1998 var Sveriges tredje största parti i riksdagen under Gudrun Schymans ledning. Denna politiskt framgångsrika kvinna valde därefter inte bara att lämna posten som partiledare, utan även att bli politisk vilde, samt att bli styrelsemedlem i det då nybildade Feministiskt initiativ (F!). Dessa två partier ställde upp i de allmänna valen 2006 och nådde båda blygsamma resultat. Vänsterpartiet kan inte längre stoltsera med att vara Sveriges tredje största parti och Feministiskt initiativ var inte ens nära att nå riksdagen.
En liten återblick till de slutgiltiga resultaten i de allmänna valen 2006 visar att näst minst i riksdagen är Vänsterpartiet, med en röstfördelning som uppgick till 324 722 i antal, vilket gav 5,85 i andel. Tätt bakom ligger Miljöpartiet de gröna med 291 121 i antal och 5,24 i andel. Sverigedemokraterna ökade kraftigt och fick hela 162 463 röster i antal och 2,93 i andel efter de slutgiltiga resultaten i valet. Alla mätningar och tecken spår en fortsatt framgång för Sverigedemokraterna. Feministiskt initiativ står i mörkret med det lilla resultatet 37 954 i antal och 0,68 i andel. Vilket på gränsen var bättre än Piratpartiet med 34 918 i antal och 0,63 i andel.
Den politiska höjdpunkten för feminismen var således i slutet av 1990 talet, med detta hänseende anser jag att det blir allt tydligare att feminismens stora tidevarv håller på att tyna bort och att de tidigare starka feministiska företrädarna fortsättningsvis hålla sig kvar vid sina bestämde idéer och göra allt för att inte förlora sin position i samhället. Det kommer alltid att finnas en marginell röstandel för den position Vänsterpartiet har på den traditionella politiska skalan, vilket inte går att undvika och tillsammans med miljöfrågorna kommer de alltid finnas mellan 5-10 % i de allmänna valen för de åsikterna. Frågan är om det kan representera ett fortsatt starkt stöd för feminismen i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar