Astrid Lindgren lever för evigt

Jag minns de som om de vore igår, många gyllene stunder har du givit till skänkts. Det har varit en underbar blandning av nöje och skratt, men även mycket äventyr och lite rädsla. Vad vore livet utan din värld, Astrid Lindgrens värld? För 100 (Etthundra) år sedan blev världen mycket rikare, när du föddes.

En bok med några av dina magiska verk var i många år den stora favoriten, Mio min Mio fick jag aldrig nog av. Toner ur din mästerliga berättelse Ronja Rövardotter ljuder ofta ur min mobil. När Bröderna Lejonhjärta slogs mot den skrämmande draken tordes jag inte titta före den stupat. I Nagialia ska jag än en gång möta min morfar, där väntar han på mig.

Vem vill inte gå på väggarna, stå upp och ner i taket eller åka en svävande bil som Pippi gjorde med Karlssons klister. Fast ännu häftigare hade det varit med ett sjörövaräventyr och att få slippa multiplikationstabellen, ha en skattkista full med guldmynt där hemma. När man bråkade med föräldrarna och kanske förtjänade ett litet straff som Emil i Lönneberga ofta gjorde tänkte man på hur underbart de verkade att vara på luffen för Rasmus, så rymde man, men det dröjde inte länge innan suget efter mammas köttbullar blev lika starkt som Karlsson på takets.

Tjorvens härliga sommar på Saltkråkan i skärgården gör sig påmind varje sommar, verkar vara helt fantastiskt och det måste en dag upplevas. Lite mer galet var ändå Madickens alla fantasifulla upptåg och de skapade många tankar på vad man skulle kunna göra. Långt efter Madicken kom Jackass och därför var hon verkligen före sin tid med att hoppa från tak. När ett spik sticker upp så påminns man alltid om Nils Karlsson-Pyssling och kan inte låta bli att säga ”Killevippen”, men att ha en råtta som hyresvärd och bli jagad av katter önskar jag mig inte.

När man tänker tillbaka på allt det här och att växa upp i en lite by så eftertraktar man en uppväxt för sina kommande barn i en lika trygg miljö som Alla vi Barn i Bullerbyn hade. Långt ifrån stadens stress och bilarnas buller borde barnen kunna springa fritt omkring i naturen. Ja, man kan helt enkelt inte bli för gammal för fröjdens fantasi, du satte Sverige på kartan och är en del av landets hjärta.

Det var en stor förlust när du gick bort, därför har jag valt att erinra och hedra minnet av dig. Jag önskar att du än fanns här ibland oss än, ja för evigt, fast kommer såväl ihåg det sista framträdandet som jag såg av dig på televisionen. Det handlade om du var rädd för att gå bort och ditt svar var lika harmoniskt som dina sagor. Med ett leende på läpparna och lugn i rösten blev ditt besked helt enkelt bara ”Döden, döden”. Vila i frid och ta hand om alla de som behöver dig där du är, för du är större än de flesta och även i paradiset så är jag övertygad om att du förärar andras tillvaro.