Heder och stolthet

Det fanns en svunnen tid när kungar styrde över varje mans öde, där hjältar var sällsynta men hyllade. Det är en svunnen tid sen då heder och stolthet stod aktningsfullt högt hos varje man och kvinna. I många år har jag varit stolt över att jag har växt upp i detta land, som varit föregångare på många sätt och vis. Detta inte minst genom att jag personligen känner stolthet att dela efternamn med Elise Ottesen. Jag står inte för allt det denna hedervärda kvinna skapat och vad det blivit av det idag. Fast få kan motsätta sig den bragd Elise Ottesen gjorde när hon beredde mark för den obligatoriska sexualundervisningen i den svenska skolan på 1940talet.

Det väcks även stolthet inom mig när jag tänker på vilket föregångsland Sverige var med kvinnors rättigheter. Precis som att våra bönder aldrig behövde underkasta sig livegenskap, medan länder som Ryssland avskaffade denna grymhet först efter 1800talets andra halva. Ännu går det inte att finna ett samhälle med total rättvis för alla. Fast tillbaka blickar på vårt lands historia visar genomgående tendenser på tankesätt som är hedervärda sin tid. Ibland dessa står vår åsiktsfrihet och yttrandefrihet högt hos mig personligen.

Med dessa ord vill jag ha sagt att allt som tidigare varit inte längre är bra, eller snarare inte optimalt. Det finns ännu många förbättringar att göra i detta land, fast det finns även de saker som verkligen var bättre förr. Jag vet att det är en stor klyscha, men den är inte att förringa. För det fanns en tid när våra äldre vågade gå ut på gatorna om kvällen. När grova brott var något häpnadsväckande och inte som idag, vardagsmat. Det var då man ännu såg upp till heder och stolthet, sina föräldrar, nära och kära, varje medmänniska. Därför är jag förbryllad över den incident som satte mig i så stort chocktillstånd att det krävdes ett dygn innan jag smält det. Jag kan inte tänka mig hur det känns för de drabbade men vill passa på att skicka mina tankar och mitt stöd.

Detta är incident som jag finner bra mycket värre än någon utav arbetarrörelsens aktiva kämpar fick utstå under sin kamp runt förra sekelskiftet. Fastän att jag uppskattar, hedrar och med stolthet ser vilka enorma resultat dessa personer nådde, så är det inträffade värre. Kanske kan det vara som så att jag varit naiv i mina analyser efter angreppen jag själv upplevt i Rottne, Eslöv, på gator och torg med flera. Speciellt efter det goda mottagandet jag fått i Eslövs kommunfullmäktige, samt polisens enormt hedervärda insats vid vårt senaste riksårsmöte. För hotbilden jag målat är likt den Martin Kinnunen själv beskriver med orden ”Jag har alltid förväntat mig att jag någon gång ska bli utsatt för klotter och stenkastning mot bostaden men att det kunde ta dessa former har jag aldrig föreställt mig ens i min vildaste fantasi.”.

Det finns ingen heder eller stolthet att attackera en ung ensam kvinna i hennes hem. Det finns ingen heder eller stolthet att flera stycken överrumpla och bakbinda en ung ensam kvinna i hennes hem. Det finns ingen heder eller stolthet i det dåd dessa sjuka människor begått. Det finns inte heller något tvivel att det var ett politiskt motiv bakom!

Detta är ett dåd mot en svunnen tid då heder och stolthet stod aktningsfullt högt hos varje man och kvinna. Det är en attack mot allt det som gjort mig stolt att växa upp i detta land, som varit föregångare på många sätt och vis. Det är ett hån mot de som såg upp till heder och stolthet, sina föräldrar, nära och kära, varje medmänniska. Även mot vårt lands demokrati där bland annat åsiktsfrihet och yttrandefrihet aktas högt.