SDU ordförandes tal vid RÅ

Ordföranden för SDU, Erik Almqvist, höll på lördagen ett anförande inför Riksårsmötet.

Kära partikamrater. Många av er är uppväxta i en tid då det varken fanns internet eller mobiltelefoner, och då en utlandsresa oftast innebar att familjen tog bilen till Danmark. När det gäller kommunikation har samhället förbättrats. Mycket annat har också förbättrats de senaste årtiondena. En ökad produktivitet har gett oss en högre materiell standard och forskningen inom inte minst läkemedel har gett oss längre och bekvämare liv.

Men vi här inne, om några, vet att alla samhällsförändringar som skett de sista årtiondena knappast har varit positiva. Helst hade vi kanske helt sluppit bekanta oss med begrepp som mångkultur, hedersvåld, äldrerån och gruppvåldtäkter. Vi hade gärna sluppit en skola i vilken lärare är rädda för elever, ett samhälle som får unga flickor att må allt sämre, med ett självdestruktivt beteende som följd. Vi hade gärna sluppit ett samhälle där unga pojkar inte bara slår ned varandra, utan sedan hoppar på varandras huvuden.

Detta är inte tecken på ett sunt samhälle. Men det är den verklighet många ungdomar idag lever i. Och som representant för vårt ungdomsförbund tänkte jag ta tillfället i akt att ta upp det problem som ungdomar allra oftast vänder sig till oss om.

Många av de ungdomar som vänder sig till Sverigedemokratisk Ungdom upplever problem som är direkt kopplade till den fientlighet mot svenskar som finns i samhället. Den så kallade svenskfientligheten.

Svenskfientligheten tar sig olika uttryck. Många ungdomar kommer i kontakt med den i skolan. Det kan röra sig om att de inte får bära svenska flaggan eller svenska riksvapen på sin ryggsäck eller på sin tröja. Eller lagtröjan för vårt fotbollslandslag i samband med fotbollsturneringar. Det förekommer t o m att elever hotas med sänkta betyg ifall de inte lyder förbuden och döljer sina svenska symboler.
Faktum är att många ungdomar känner sig kränkta av en sådan behandling, när deras klasskamrater samtidigt är tillåtna att bära andra länders flaggor och rent anti-svenska symboler.

En allvarligare form av svenskfientlighet som många ungdomar kommer i kontakt med, är den svenskfientliga brottsligheten. Det finns ett tydligt samband mellan förövare och brottsoffers etnicitet när det kommer till grövre ungdomsbrottslighet, framförallt ungdomsrån och gruppvåldtäkter. Förövare med invandrarbakgrund är kraftigt överrepresenterade och likaså är offer med svensk bakgrund.

Jag skulle kunna gå in på överrepresentationen rent statistiskt och prata i timmar bara om det. Jag skulle också kunna läsa upp oändligt med citat ur verkligheten. Men jag tror de flesta här inne redan är medvetna om problemets dimension så jag nöjer mig med att citera två unga invandrarkillar i Dagens Nyheter. Citat: ”...om jag skulle våldta en tjej så skulle jag välja en svensk tjej, en med kort kjol och höga klackar. Svenska tjejer måste lära sig att skydda sig. De måste förstå hur vi invandrarkillar fungerar...”. Den andra invandrarkillen sa bland annat, citat:” "Det enda som händer om man våldtar en svensk hora är att man får snacka med en socialtant" (...) "Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som en arabisk (…)Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir...” resten tänker jag inte läsa, för det är för grovt att ta upp här.

Men våra ungdomar kommer tyvärr inte undan svenskfientligheten bara för att de växer upp och lämnar skolan och ungdomen bakom sig. Svenska ungdomar kan räkna med att bli diskriminerade i intagningen till högskolan eller polishögskolan. De kan räkna med att bli diskriminerade på arbetsmarknaden. Svenskfientligheten tar sig nämligen uttryck i mångfaldsplaner och andra offentliga dokument som förespråkar kvotering – dvs diskriminering av svenska löntagare till förmån för löntagare med utländsk bakgrund. T ex slås det i regeringspropositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden” fast att, citat: ”Arbetsförmedlingen skall prioritera arbetslösa nyanlända invandrare…”.
Den nuvarande regeringen har också infört ett system som man kallar ”instegsjobb” och som gör att det, genom kraftiga skattesubventioner, är väldigt mycket billigare att anställa någon med invandrarbakgrund än någon med svensk bakgrund.

Även lagstiftningen både diskriminerar svenskar och gör det lagligt att diskriminera svenskar. Vi har nämligen en diskrimineringslag som skyddar alla etniska minoriteter i landet från diskriminering. Svenskar räknas dock inte som en folkgrupp och kan enligt prejudicerande fall inte diskrimineras. Med andra ord – fritt fram att diskriminera svenskar. Fritt juridiskt spelrum för svenskfientligheten.

Vi kan diskrimineras på arbetsmarknaden, vi kan förtalas och smutskastas. Brott med rasistiska förtecken – s k hatbrott - som mot andra folkgrupper ger stränga straff, existerar inte för svenskar.
Frågan är hur långt svenskfientligheten kan gå? Den kanske värsta formen av svenskfientlighet jag kan komma på, vore att lämna ut svenska folkets demokratiska inflytande över vårt eget land, och därmed våra egna liv, till främmande makt. Med andra ord en statskupp. Eftersom detta skulle strida mot grundlagen borde det också föranleda ett rejält straff. I grundlagen står det nämligen att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Vidare slår grundlagen fast att ”riksdagen är folkets främsta företrädare”.

Faktum är att vi nu är på väg att få uppleva även denna typ av svenskfientlighet. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt, som menar att svenskarnas ursprung bara är barbari, skrev den 13 december i fjol under EU:s nya konstitution i Lissabon, det sk ”Lissabonfördraget”.

Därmed har han tagit första steget för att, i strid med vår grundlag, utlämna svenskarnas demokratiska inflytande över Sverige till främmande makt. I Lissabonfördraget uttrycks nämligen i klartext att vi avsäger oss vår nationella rätt till en egen utrikespolitik och en egen säkerhetspolitik. Fördraget innebär att vi förbinder oss att samordna vår sysselsättningspolitik och vår ekonomiska politik inom EU. Vidare öppnar Lissabonfördraget för att EU ska kunna hävda rätt till våra svenska naturresurser och Sverige underställs en Europeisk utrikesminister och en Europeisk president.
Så finns det då ett straff för denna typ av politiska statskupper? Ja, i svensk lagstiftning finns faktiskt ett straff för brott som detta. Brottet kallas högförräderi, och styrs av kapitel 19 första paragrafen i brottsbalken. Där står det: "Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år."

Då statsministerns agerande den 13 december i fjol torde vara ett solklart fall har Sverigedemokratisk Ungdom idag valt att lämna in en polisanmälan om högförräderi mot Fredrik Reinfeldt.

Riksdagen har ännu inte godkänt fördraget. Sverigedemokratisk Ungdom hoppas att Reinfeldts högförräderi får rättsliga konsekvenser som får riksdagsledamöterna att avslå fördraget och att tänka om kring diskrimineringen av svenskar och kring deras nuvarande svenskfientliga, och illa dolda, agenda.

Svenskfientligheten ska inte få anses som legitim eller rumsren. SDU kommer framöver driva en kampanj mot svenskfientligheten. Det är dags för svenskarna att säga ifrån!