Censur

Är det främlingsfientligt att bära Sveriges landslagströjor? Är det främlingsfientligt att bära Italiens eller Brasiliens landslagströjor? Rektor Pär Blondell svarar att den första frågan är enkel att besvara och det med ett ja. Vad det gäller den andra frågan så ger han ifrån sig ett starkt skratt ifrån magen utan att egentligen svara på frågan. Hans svar angående dessa frågor är enkla att förstå och bakgrunden lika så. För Blondell kommer från ett samhälle där den etablerade toppen är rädda för den nyligen vedertagna anklagelsen, om att göra ett avståndstagande till andra grupper grundat på kulturella skäl.

Med motivationen att Sveriges landslagströja är en symbol som kan förknippas med främlingsfientlighet och att skolfotografier inte ska vara någon politisk manifestation. Ålade skolan en förtryckt form av censur, den var nästan oavkortat riktad mot det som rektor Pär Blondell givits fria händer att tolka som främlingsfientligt. Speciellt med tanke på att Skolverkets chefsjurist, Hillegerd Hilborn, anser att frågan fått alldeles för stor uppmärksamhet och tycker att man borde klä sig neutralt.

Jag är övertygad om att i förtyck så gror missnöje. Jag är lika säker på att Blondells förtryck i form censur gynnar det han är övertygad om att han bekämpar. Därför skulle jag gärna vilja
några frågor till Blondell och Hilborn är följande.

Vem bestämmer hur jag ska klä mig? Har någon rätt att hindra mig från att välja mina kläder, speciellt om de inte bryter mot någon lag? Vem bestämmer och anser att svenska flaggan är negativt värdeladdad? På vilket sätt skulle Sveriges landslagströja vara ett avståndstagande till andra grupper grundat på kulturella skäl, med föreställningen om att olika kulturer bör leva åtskilda, eller att den kultur Sveriges landslagströja tillhör vara mer högtstående än en annan?

Jag förmodar att mina svar på dessa frågor är väldigt underförstådda och frågorna är subjektivt vinklade. Ändå saknar jag förståelse för Blondell och Hilborns motsatta svar.
Dessa frågor är även avslutningen av min djupare analys kring Blondells ställningstagande att, ett foto en elev bärandes Sveriges landslagströja kan som en symbol förknippad med främlingsfientlighet.

Med hjälp av semiotikens grundbegrepp, mera specifikt är det Pierce tre teckentyper jag kommer använda under denna argumentation i form av analys kring att, se Sveriges landslagströja som en symbol som kan förknippas med främlingsfientlighet. Dessa tre teckentyper är index, ikon och symbol. Jag läste under mina två terminers studier av retorik 5p semiotik vid Lunds Universitet.

Enligt Pierce är ett index ett tecken som syftar till att göra ett avtryck av det den visar. Med ett index kan man läsa av ett uttryck som på ett eller annat sätt sammanhänger med dess tecken och visar dess innehåll. Pierce beskriver en ikon som ett tecken som är utformat så att det är i nära anslutning till det som tecknet avser att visa. En ikon delar egenskaper, liknar eller kan härledas till det som tecknet är avsett att visa. Den sista utav Pierces tecken är ett konventionellt tecken, som även kan benämnas som symbol. Vad som är direkt avgörande för det konventionella tecknet är att teckenrelation binder uttryck och innehåll samman. Vilket det krävs att man har skapade betydelser för att kunna utläsa. Med detta menar Pierce att vi har kommit överrens om vad symbolen står för som t.ex siffror, alfabet och dess sammansättning som ord.

Jag hoppas inte att någon behöver en utförlig presentation över att ett foto en elev bärandes Sveriges landslagströja inte kan som en symbol förknippad med främlingsfientlighet. Såvida samhället inte godtar Sveriges landslagströja som en betydelse för främlingsfientlighet. Fast ifall någon anser det, så tar jag gärna en debatt ibland kommentarerna.

I egenskap av politisk företrädare för Sverigedemokraterna kommer dock aldrig jag ge upp kampen om att, Sveriges landslagströja och många andra symboler aldrig ska kunna förknippas med främlingsfientlighet. Detta är min personliga ståndpunkt men jag är övertygad om att den delas av partiets uppfattning. Detta förtryck i form av censur kan endast leda till ett missnöje där rasism och nazism kan frodas fritt ibland förvirrade ungdomar. Ungdomar som blivit övergivna, förkastade och förtryckta av samhället de lever i, utan någon rimlig anledning. Därför har jag inte valt att använda mina egna ord som avslutning på detta inlägg, utan mamman till den pojke som föll offret för detta.

– Det är väldigt överdrivet. Om man ser rasism i varje handling blir det väldigt svårt för ungdomarna, säger Victors mamma Marie Öjerstedt.

Sveriges största rädsla

Vi lever i ett samhälle där den etablerade toppen är rädda för den nyligen vedertagna anklagelsen, om att göra ett avståndstagande till andra grupper grundat på kulturella skäl. Det vill säga föreställningar om att olika kulturer bör leva åtskilda, eller att en kultur är mer högtstående än en annan. I J.K Rowlings fantasyromaners värld om Harry Potter är trollkarlarna rädda för att han-som-inte-får-nämnas-vid-namn ska återkomma. I vår, verklighetens värld är folket rädda för att han-som-inte-får-nämnas-vid-namn ska återkomma. Givetvis så syftar jag inte på att denna person ska komma tillbaka så som Lord Voldemort gör i Harry Potter. Utan det är återupprättandet av hans tankar man oroar sig för. Vilket leder till märkliga anklagelser, förtryck av människor och lagar eller regler där maktmissbruk blir grunden för ett missnöje. Den rädsla jag känner är att just detta missnöje väcker återupprättandet av hans tankar, detta grundar jag på bland annat Pär Blondells uttalande att ”Det ska inte se ut som om det förekommer rasism på skolan”.

Ifall jag lyckades med att göra en retoriskt korrekt inledning, genom att väcka intresse och välvilja enligt den klassiska retoriken överlåter jag till andra att avgöra. För att klargöra lite om inledningen så syftar den på främlingsfientlighet. Ett ord som inte står att finna i Nationalencyklopedins upplaga från år 1992, det är den enda upplagan man finner på Lunds Stadsbibliotek. Det är däremot enkelt att finna på NE.se och där står det precis som jag beskrev i min inledning.

För den som läst mina senaste blogg inlägg är det enkelt att förstå vart min inledning med förtydligande är på väg. Chocken och kritiken från samhället över rektor Pär Blondell på Strandskolan i Klaghamns beslut har knappt svalnat. Mina tankar börjar äntligen bena ut i något mer övergripligt och bli klart. Därför hade jag tänkt avsluta mina citat från Blondell med några samlade utdrag ur tidningar och än en gång förstärka att min tes att ”I förtryck gror missnöje”.

”Victor Ahlberg, 14, och hans klasskompisar ville hylla Sveriges fotbollslandslag på skolfotot. Rektor Pär Blondell förbjöd tröjorna.
– Det kan uppfattas som rasistiskt, säger han.
På lördag möts Sverige och Danmark i en EM-kvalmatch på Råsunda. I Klagshamn utanför Malmö kretsar det mesta kring fotboll, så killarna i klass 8 B på Strandskolan bestämde sig för att ha fotbollströjor på klasskortet.
– Vi diskuterade om vi skulle ha något roligt på oss och så bestämde vi oss för fotbollströjor, säger Victor Ahlberg.
Men förslaget fick inget positivt bemötande från skolan. Rektorn stoppade dem som inte bytte om från att vara med på kortet.
– Vi vill inte att det ska uppfattas som att det förekommer rasism på skolan. Svenska flaggan på t-shirt är så pass värdeladdat, säger Pär Blondell.
Enligt rektorn var det bara en av eleverna som hade en riktig fotbollströja, de andra hade tröjor med svenska flaggan. Victor satte på sig en tröja över den blågula tröjan, men flera av hans kompisar hoppade av fotograferingen i protest.
Rektorns förbud har väckt starka känslor hos eleverna och deras föräldrar.
– Det är väldigt överdrivet. Om man ser rasism i varje handling blir det väldigt svårt för ungdomarna, säger Victors mamma Marie Öjerstedt.
– Kläder är något eleverna får bestämma över själva. Men skolorna kan ha olika ordningsregler, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist på Skolverket.” Ur Aftonbladet

”Vi menade inget illa. Och vi trodde absolut inte att det skulle tolkas som rasism.
–Det står i vår läroplan att vi ska arbeta mot främlingsfientlighet och intolerans. En fotbollströja står ju inte för det, men i grupp så kan det uppfattas på det sättet, sa rektorn.
Är det ok med Danmarks, Brasiliens eller Italiens landslagströjor?
– Hahahaha. Man måste sätta det i sitt sammanhang. Tio killar med landslags- och Sverigetröjor på ett klassfoto kan knytas till en politisk manifestation, säger Pär Blondell.
Skolverkets chefsjurist, Hillegerd Hilborn, säger att frågan fått alldeles för stor uppmärksamhet.
– Det här måste skolan och rektorn komma överens om själv. Skolfotografering är helt frivilligt och ingår egentligen inte i skolans uppdrag. Men jag kan tycka att man ska komma överens om att klä sig neutralt, säger hon.” Ur Sydsvenskan

”Pär Blondell står för sitt beslut och tycker det var rätt. Skolfotografier ska inte vara någon politisk manifestation.
– Matchen kommer de att glömma, men de här symbolerna finns kvar och vi har skyldighet att arbeta aktivt mot intolerans och främlingsfientlighet.
Att rektorns beslut skulle röra upp så mycket känslor var oväntat.
Eleverna frågar sig nu varför det är OK att bära fotbollströjor vid en landskamp, men inte OK när man ska bli fotograferad för årets klassfoto. Ordet censur förstår de inte, men de har sina funderingar:
– Vi bor ju i Sverige. Man måste väl få vara stolt över sitt land?
– Vi känner många utlänningar och de hade inte tagit illa upp. De som kommer från andra länder får ju visa vart de hör, varför skulle inte vi få det?
– Punkare sänder också ut budskap, säger en elev.
– Då skulle man inte få lov att ha palestinaschal heller, men det får vi, säger en annan.
Enligt eleverna har rektorn sagt att inga symboler får finnas med på bild i skolfotokatalogen. En av killarna i en niondeklass bar en Torshammare som smycke runt halsen. Men det fick han tillsägelse av fotografen att gömma under tröjan.
I ett pressmeddelande från Malmö stad som skickades ut under onsdagen heter det:
Enligt läroplanen ska Sveriges skolor arbeta aktivt mot främlingsfientliga tendenser och intolerans. På ett skolfoto kan det uppfattas som främlingsfientligt om en klass använder symboler som kan förknippas med främlingsfientlighet.
Klassens ställningstagande om att bära Sverigeflaggor på tröjorna ska inte kopplas till att eleverna på Strandskolan har främlingsfientliga åsikter, säger rektor Pär Blondell på Strandskolan i Klagshamn.” Ur Skånska dagbladet

Med dessa utdrag vill jag ge er tid, att likt mig själv resonera kring vad rektor Pär Blondell egentligen säger. Därför kommer jag idag inte säga mer om saken för tillfället. För fastän att avbrottet i mitt skrivande kom väldigt olägligt så fortsätter jag mina tankar imorgon.

I förtryck gror missnöje

Under den senaste tiden har det rapporterats om några pojkar i en åttondeklass på Strandskolan i Klagshamn som ville bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen, men stoppades. För de som följt de senaste årens debatter kring liknande händelser var det inte oväntat att något liknande skulle ske någonstans i landet i år igen. Därför kommer jag komma tillbaka till varför skolledningen på Strandskolan valde att ta detta beslut.

Denna gång handlade det om fotbollslandslagets tröja, att bära denna tröja under fotografering samma vecka som stora delar av Sveriges befolkning väntade och förväntade sig en seger av laget mot Danmark. Det är ett lag där professionella fotbollsspelare tar på sig på sig denna tröja och i Sveriges namn spelar.

Slutsatsen av det hela är att, i Sverige är det främlingsfientligt och rasistiskt att stödja det svenska landslaget genom att bära deras tröja. Hur kan det komma sig att jag påstår något sådant märkligt? Det är den frågan man borde ställa sig, fast verkligheten är en annan. Jag är övertygad att man hade fått en klapp på axeln om man bar Italiens eller Brasiliens landslagströja på Strandskolan i Klaghams skolfotografering.

Jag hade i tanken att här angripa Strandskolans beslut i detta blogg inlägg, fast desto mer jag tänker på det så krävs det en djupare analys. Därför stannar jag vid att klargöra motiveringens bakgrund till att stoppa Sveriges landslagströja på skolfotograferingen. För enligt tidningarnas citat av skolans rektor Pär Blondell ska det bero på att tröjan är en symbol som kan förknippas med främlingsfientlighet. Pär Blondell beskriver vidare att ”Det står i vår läroplan att vi skall arbeta mot främlingsfientlighet och intolerans.” och ”Det ska inte se ut som om det förekommer rasism på skolan”.

Min tanke är att återkomma till min uppfattning om rektor Pär Blondells resonemang i ett senare inlägg. Där ska jag med hjälp av mina studier inom semiotik och Nationalencyklopedins beskrivning av främlingsfientlighet förkasta beslutet. Därefter är det upp till varje man och kvinna att dra sina egna slutsatser. Fast min tes står här och den är ”I förtryck gror missnöje”.

Rektor Pär Blondell förtrycker Strandskolan i Klagshamns elever genom den censur han ålagt dem. Många unga som gamla, män som kvinnor över hela landet reagerar på detta. Oavsett om elevernas beslut att bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen kan förknippas med ett ställningstagande så är det inte olagligt. För oavsett hur duktig en jurist må vara så blir jag rädd ifall Högsta Domstolen i något fall skulle skapa ett prejudikat genom att döma bärandet av Sveriges landslagströja som en främlingsfientlig handling.

Vi kan inte tillåta specifika grupperingar ta beslag på och få ensamrätt på någon form av teckentyper med historiska bakgrunder eller andra teckentyper som de inte har skapat. För det är det rektor Pär Blondell i grunden är rädd för. Det krävs därför att samhället skapar och/eller godtar en betydelse av en teckentyp för att den ska finnas, med andra ord kommer vi alla överrens om vad symbolen står för. Därför är det väldigt enkelt att avfärda Sveriges landslagströja som en främlingsfientlig handling. Det krävs bara att vi gemensamt inte godtar denna betydelse.

Det jag vill komma fram till är att genom inte tillåta att bära Sveriges landslagströja på skolfotograferingen, så ger vi de som önskar rätt att skapa en betydelse där Sveriges landslagströja blir en symbol som kan associeras med främlingsfientlighet.

Politisk handling

En viktig retorisk tanke att alltid föra med sig, är att hela tiden följa en röd tråd. Därför har jag valt att följa upp mitt senaste inlägg med att beskriva ett tillfälle där jag gjorde min röst hörd i en viktigare del av kommunalpolitikens arbete, än kommunpolitiskt förslag.

Jag sitter förvisso bara som ersättare i Eslövs kommunstyrelse, men har yttranderätt. Den valde jag att utnyttja under Eslövs kommuns senaste kommunstyrelsemöte. För det hade satts in en extra insatt punkt på dagordningen angående Utbildningsplan för gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslövs kommun.

Med tanke på att jag även är ersättare i Eslövs Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnd så var jag redan insatt i dokumentet. Därför fick jag precis innan mötet började och när handlingen gavs ut, sätta in Martin Karlsson i de viktiga bitarna.

I det stora hela kan jag säga att ur Sverigedemokraternas synvinkel fanns det endast farhågor i detta dokument. Dessa låg i att räcka ett varningens finger för att likasinnade elever till oss, på de berörda skolorna, inte skulle bli diskriminerade för att de delade våra värderingar eller för fram dessa i skolan.

Detta är värderingar som tidigare har uttryckts av de andra partiernas representanter som rasistiska och främlingsfientliga. Debatten som följde gällde bland annat ett effektmål som formulerats med:

”Eleverna och de studerande anser
- att rasism och främlingsfientlighet inte förekommer inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslöv.
- att främlingsfientlighet bemöts med aktiva insatser och öppen diskussion som bygger på kunskap.
- att personalen alltid tar ställning för de grundläggande värdena i skollagen och läroplanen”.

Under debatten upplyste jag församlingen om att jag personligen nyligen bland annat fick motta en väldigt kränkande fråga ifrån en lärare på Eslövs gymnasieskola. Detta var mitt under ett bokbord som jag och Niclas Carlsen höll i valkampanjen inför Ungt Val. Läraren ifrågasatte bland annat ifall jag verkligen hade rätt att vara där och sprida mina åsikter, hon beskrev även att hon hade föga förståelse för att jag hade fått detta.

Därför hade vi gärna sett att den innebörd vi fick förklarad att effektmålet skulle stå för, hade förtydligats. Endast för att undvika att någon missbrukade detta dokument i en kamp mot Sverigedemokraterna. Efter förklaringen av kommunstyrelsens ordförande Cecilia Lind, att varken hon eller skolorna i kommunen inte anser att vi grundar våra värderingar på någon form av rasism eller främlingsfientlighet. Med detta oväntade och chockerande uttalande, så valde vi att inte ändra i detta dokument.

Hur vi kommer att ställa oss när dokumentet ska beslutas i kommunfullmäktige är jag inte riktig säker på. Det är principiellt fel att ändra ett beslut mellan kommunstyrelse och kommunfullmäktige, men med den senaste debatten kring denna problematik så kan det bli nödvändigt. Jag syftar givetvis på debatten kring de pojkarna i åttondeklassen på Strandskolan i Klagshamn, som blev stoppade hindrade från att bära fotbollslandslagets tröja på skolfotot. För med tanke på att skolans rektor motiverat beslutet med att det står i deras läroplan, så krävs det kanske förtydligande i Utbildningsplan för gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Eslövs kommun.

Politiska förslag

Expos fruktansvärt slagkraftiga och underbara granskning av ett partis aktivitet i kommunalpolitiken släpptes för ganska exakt en vecka sedan. Detta är en granskning av Sverigedemokraterna och därför indirekt mig själv. Granskningen är grundad på antalet politiska förslag som lagts av Sverigedemokraternas representanter under den nya mandatperioden.

Personligen kände jag att det var lite tråkigt att den inte skulle släppas en vecka senare, då jag hunnit lämna in mina två första motioner. Alltså tog det nästan ett år för mig som nyvald kommunfullmäktigeledamot att lämna ett politiskt förslag. Det kan inte ha passerat någon att Sverigedemokraterna gjorde enorma framsteg under de allmänna valen 2006. Vilket således innebar att partiet fick många nya folkvalda representanter.

Själv spenderade jag hela vintern och våren åt att gå på kommunalpolitiska möten, mellan 1-4 möte per vecka. Det var allt från att få insikt i de uppdragen jag har fått, till ren information om kommunen och dess arbete. Jag är väldigt glad över att jag har fått denna insikt och möjligheten att påverka i de instanser där besluten tas. Något som dock fick bli lidande under denna period där man blev varm i kläderna, var just de politiska förslagen.

Detta har jag funnit fullt naturligt, för jag och mina partikamrater har inte varit ensamma om att vara nya på våra positioner. För åtminstone stora delar av Eslövs kommuns nämnders ledamöter var nya och behövde den informationsrika starten lika väl som jag. Samtidigt har jag inte lagt märke till någon märkvärdig mängd politiska förslag från något parti.

Därför kan jag med glimten i ögat, högt inombords, skratta åt Expos granskning. För jag är helt övertygad om att alla andra partiers antal politiska förslag från nya folkvalda representanter är färre än våra, Sverigedemokraternas. Jag tror inte heller att de andra partierna skulle slå oss med hästlängder i antal politiska förslag ifall man räknar med de etablerade folkvalda företrädarna i de andra partierna.

Jag kan däremot göra ett, för Expo, häpnadsväckande faktum och det är att de politiska förslagen är en väldigt liten del av kommunpolitikens arbete. Jag hoppas att jag inte raserar Expos hårt utarmade granskning med detta, när jag nu klargör verkligheten. För de avtryck jag och mina partikamrater lämnar i kommunpolitiken ekar ofta högt. Inte genom politiska förslag, utan genom deltagande i debatten och den roll vi spelar i flera kommuner som vågmästare.

Avslutningsvis vill jag, till alla våra sympatisörer tacka för förtroendet och garantera att vi för en intensiv kamp för att representera era röster. En motion som går igenom är bättre än en miljon som avslås! Det är mitt motto under denna mandatperioden.

"Hjälteinsats" av "arbetslös"

Under valkampanjen 2006 upplevde jag de "Nya" Moderaterna som ett parti med visionen att minska arbetslösheten och därigenom utbetalandet av bidrag. Detta för att inte bara kunna sänka skatterna, utan även investera i landet. Därför känns denna "hjälteinsatsen" av Mikael Odenberg inte bara som ett hån mot vi som verkligen vill minska arbetslösheten, utan det visar Moderaternas rätta sida. Jag är förvisso själv ganska övertygad om att denna tanken finns ibland samtliga topp politiker i de etablerade partierna.

Vart är det då jag vill komma? Förhoppningsvis ska det räcka med ett citat ur Svenska Dagbladet där Alexandra Hernadi skriver så här om Odenbergs avgång "Odenberg ska nu ägna sig åt Djurgårdspromenader och att gå ned de 30 kilo han lagt på sig. Han ämnar inte återvända till riksdagen.".

Det är tragiskt att verkligheten är som så att dagens politiker ständigt gör nedskärningar. Mitt hjärta blöder av tanken på vad Alliansen vill göra med Sveriges försvar. Jag hoppas därför innerligt att jag kan tala för samtliga sverigedemokrater och Sverigedemokraterna som parti när jag säger att det är oförsvarligt av Mikael Odenberg att ens betänka ta ut någon form av ersättning, arvode eller liknande efter att han lämnat sin position som försvarsminister. Speciellt med tanke på att han gjorde detta valet efter att ha varit kritisk till det nya försvaret och dess inriktning. För ifall Odenberg får en enda krona framöver, så är det en krona som hade kunnat stanna i försvarets budget!

Jag vill återknyta till mina tidigare tankar på att jag är övertygad om att samtliga topp politiker i de etablerade partierna har i åtanken, att när de drar sig tillbaka från sina positioner, kunna leva på fortsatt inkomst från riksdagen. Det är detta som gör att Odenberg kan spendera tid som arbetslös med att, till skillnad från vanliga människor, spendera sin tid på Djurgårdspromenader.

Ett naturskönt Sverige

Jag har en vision att Sverige ständigt ska förbättras och bidra till en minskning av miljöförstöringen. Många saker har förbättrats under de senaste åren i landet och många förbättringsprojekt sätts ständigt igång. Därför är det dags att nu ta ytterligare ett steg i rätt riktning och ställa upp på Konsumentföreningen Stockholms nationella uppmaning att välja bort flaskvatten, ”Motiven är två: Det skonar miljön och den egna plånboken.”.

Det har de senaste tre åren förekommit en så pass stor ökning av konsumtionen av vatten på flaska att koldioxidutsläppen, som detta buteljerade vattnet står för, nästan har fördubblats. Konsumentföreningen i Stockholm har beställt en rapport som heter ”Totala koldioxidutsläpp från konsumtionen av buteljerat vatten i Sverige” och denna rapport finns i sin helhet på www.konsumentforeningenstockholm.se/vatten. Det är en uppdatering av två tidigare rapporter från -04 och -05, gjord av SIK.

Rapporten kom med det häpnadsväckande resultat att det i Sverige under 2006 dracks 247 miljoner liter vatten på flaska. ”Det buteljerade vatten som konsumerades i Sverige 2006 gav upphov till motsvarande mängd koldioxid som ca 8 500 oljeeldade villor eller ca 12 500 bilar släpper ut varje år.". Detta ska enligt rapporten bli en utsläppsmängd av koldioxid på 34 000 ton.

”En orsak till konsumtionsökningen av vatten på flaska är att alltfler konsumenter går över från läsk till buteljerat vatten, vilket givetvis är bra för hälsan. Men byter man ut läsken mot kranvatten i stället för flaskvatten, så gynnar man både miljön och hälsan, och på köpet också plånboken.” enligt Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm

Det är inte rimligt att vara en del av och bidra till mer än 1000 gånger så höga koldioxidutsläpp genom att dricka vatten på flaska i jämförelse med samma mängd kranvatten. Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm använder sig av så enkla jämförelser och konkreta siffror. Slutsatsen måste då bli: om man är intresserad av ett enkelt sätt att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser och därmed klimatförändringarnas effekter, så ska man byta ut flaskvatten mot kranvatten.

Jag tar mitt ansvar som medborgare och förtroendevald sverigedemokrat, då jag aktivt arbetar och kämpar för ett naturskönt Sverige utan föroreningar. Vi ska aldrig glömma att denna jord vi lever på har vi ärvt av våra förfäder och lånar av våra barn. Därför måste vi vara rädda om det dyrbaraste vi har, vårt land. Det är enkelt att förändra och förbättra, varför då inte göra det?