På kristallnatten, iförd Palestina sjal för att demonstrera mot ett demokratiskt valt parti

Imorgon, den nionde november arrangerar Ung Vänster med flera demonstrationer och i många fall manifestation mot Sverigedemokraterna. Ingenstans kommer det att nämnas om den vedervärdiga attack som Tysklands nazister utförde 1938.

Utan istället kommer organisationerna Ung Vänster, Vänsterpartiet, SSU, Socialdemokraterna, RFSL-ungdom, Grön Ungdom, Miljöpartiet och många fler manifestera mot Sverigedemokraterna. Värt att betänka är att flera utav demonstranterna kommer att bära Palestina sjal och för jämnan beklagar sig över att det judiska folket fick Israel efter andra världskriget.

Enligt min åsikt är detta inte ens dubbelmoral utan åtminstone trippelmoral. De kommer inte att ägna en enda tanke åt vad som hände under Kristallnatten utan endast beklaga sig över att 162 000 röstberättigade i landet valde Sverigedemokraterna till sina politiska företrädare. Samtidigt som de för en intensiv kamp mot den judiska besättningen i Israel.

Att det inte finns en enda demonstration eller manifestation att medverka på för att minnas och hedra alla de som blev utsatta både under Kristallnatten och resten av den hemska behandlingen som det judiskt religiösa folket fick utstå under de tyska nazisternas utrensning är skrämmande. Jag personligen hade mer än gärna följt med på ett sådant arrangemang men istället utnyttjar diverse organisationer dagen för egna ändamål.

” Jag tycker att det är bra att de demonstrerar mot rasism, så länge de gör det på ett fredligt sätt”

Erik Almqvist bestämde sig inför valet att flytta ner till Skåne och kandidera för partiet i Lund. Vilket även innebar att ungdomsförbundets vice ordförande nu skulle finnas till hjälp i syd distriktet för att bygga upp det största distriktet något ungdomsförbund har i landet. Som företrädare för partiet och dess ungdomsförbund kan man se hur han brinner för att förändra samhället till en bättre morgondag.

I dagens samhälle har vi många problem som man kan tyckas borde vara enkla att få bukt med. Ett utav alla dessa är den såväl öppna som dolda rasismen, båda lika vidriga och avskyvärda. Att ha en åsikt som säger att jordens människor är olika mycket värda beroende på var de kommer ifrån och hur de ser ut. Det är något vi alltid måste bekämpa och i grunden tror jag att det bäst görs genom ökad förståelse för varandra. Speciellt vad gäller den dolda rasismen för det är den som är svårast att se och skapar störst problem.

Den dolda rasismen kan man se överallt i samhället. Median belyser problemen väldigt ofta genom att ta upp tillfälle då någon blivit utsatt för en diskriminering. Vardagsrasismen utspelar sig på alla möjliga platser så som på personalmöten, i vardagliga konversationer, jobbintervjuer och på restauranger/uteställen. Det finns många sätt att bekämpa detta problem men jag måste ställa frågan både till mig själv och er om det är genom våld och aggressiva konfrontationer?

”Effektiv polisinsats stoppade bråk” och ”Demonstration även i Lund” så löd två rubriker efter att Sverigedemokraternas folkvalda kommunfullmäktige ledamöter, däribland Erik Almqvist, varit på sina första sammanträden och olika organisationer valt att bemöta detta. Är det då möjligt att jag som Sverigedemokraternas folkvalda kommunfullmäktige ledamot i Eslöv stödjer och framhäver min partikamrats uttalande? Jag minns det som om det vore igår när överenskommelsen ibland de stora nyhetsorganen beslutade att alltid benämna partiet med antingen rasistiskt eller främlingsfientligt. Median hade tillsammans med de etablerade partierna utmålat oss som rasister.

Nyligen kunde vi följa en rättegång där en stark representant för ett etablerat parti dömas av Stockholms tingsrätt till 120 dagsböter för förolämpning(rasistiska tillmälen), våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd och egenmäktigt förfarande. Detta efter ett bråk på en krog och jag vill påstå att här utspelade sig den dolda rasismen i sin renaste form. En kvinna med ett nordiskt ursprung blir tillsagd av en man med utländskt ursprung och scenen som uppstod har vi alla kunnat följa.

En ung taxi chaufför berättade nyligen för mig hur en ung kvinna sagt till honom att de inte vill ha några ”Jalla Jalla blattar” som chaufförer på det bolaget han just nu körde för. Detta under en tur där jag valt att ta en förbeställd tur hos Skånetrafiken som körs av inhyrd taxi efter ett lokalt styrelsemöte. Därefter förklarar han hur han därför valt att byta arbetsgivare och var lycklig att han lyckades hitta ett annat jobb. Jag kunde endast beklaga det inträffade och önska honom lycka till på det nya jobbet. Varför ska jag behöva beklaga det inträffade?

Jag ångrar idag att jag beklagade det inträffade och istället inte konfronterade den kvinna som har sagt de orden. För jag tolererade i det tysta den dolda rasismen. Nelson Mandela sa 1994 ”Racism must be consciously combated and not discreetly tolerated..”. Frank Zappa en stor och känd artist sa en gång “I'm not black but there's times I wish I could say I wasn't white.”

Jag manar eder alla att bekämpa den dolda rasismen på ett hårdare sätt. Rasismen i sig är lätt att krossa med enkla argument och det är inte den som skapar dagens samhällsproblem.

Huvuden ska rulla i socialtjänsten!

I dessa mörka tider lägger jag kort in några ord som jag senare kommer följa upp. Det är med vemod och bedrövelse jag fått tillbringa natten innan en tentamen med att vända och vrida på mig. Att allt inte står rätt till i samhället känner vi alla till, men hur sjukt Sverige är idag vågar jag inte ens längre gissa. Centerpartiet förde en valkampanj som idag är i allra högsta grad inte ens akut för den kritiska situation vi befinner oss i kan inte räddas utan endast förmildra de rådande omständigheter och förebygga att liknande förhållande aldrig mer uppstår.

Gråten sitter i halsen och tårarna är inte långt ifrån att börja rinna vid dessa tankar. Socialtjänsten måste inte bara ses över utan huvuden måste falla. Att sätta en treårig flicka som nyligen blivit vittne till ett knivdrama, om så för en sekund, i en fängelsecell som hon upplever kylig är inte ens skandalöst.

För jag kan inte finna ett ord i något språk som kan förklara vilket sjukligt beteende det är. Ifall det hade funnits en lagstiftning emot detta hade jag yrkat på livstidsstraff utan möjlighet till benådning. När en myndighet tar hand om det barn finns det inga förmildrande omständigheter. Ifall det hade tagit slut där hade det kanske räckt med att de skyldiga blivit satta bakom galler utan nyckel.

Fast att det samtidigt framkommer att ett syskonpar på 12 och 15år suttit inlåsta på ett behandlingshem sedan mitten av juli på socialnämndens beslut är vidrigt. Bakgrunden till detta anser jag vara ovidkommande, att de vid tillfälle gjort rymningsförsök från fosterhem berättigar inte i mina ögon något folkstyre att sätta barn i fängelse. Enligt min uppfattning av den lagstiftningen vi har idag så finns det inget som berättigar någon att fängsla barn. Dessa barn har inte haft det lätt och behöver hjälp, inte låsas in med allt från äldre missbrukare till unga kriminella.

Jag befarar att detta bara är toppen på isberget och att vi inom kort kommer få fler fall avslöjade.

Abort som preventivmedel är förkastligt

Dagens samhällsdebatt kring abort påvisar att grunden bakom beslutet att göra en abort ofta används på ett eller annat sätt som preventivmedel. Med detta vill jag inte bestrida den fria rätten till abort utan endast förkasta utnyttjandet av det som förlängt preventivmedel. Dock så står jag bakom alla mina påstående fast jag vill än en gång påpeka och förstärka att i min vederläggning är inte en kvinnas rättigheter eller omständigheter utöver att använda abort som förlängt preventivmedel berört. Det finns en stark grund bakom den juridiska rätten till fri abort som jag helt ställer mig bakom.

Abort anses idag inte vara moraliskt fel och den rättsvetenskapliga behandlingen av ämnet saknar aspekter hos fostrets livskraft. Av alla nyblivna föräldrar är det beskrivet som det underbaraste, den bästa händelsen i deras liv. Inget är lika fantastiskt som att vara en del i att nytt liv kommer till jorden, att bli föräldrar. Ett barn, så litet och oskyldigt är utlämnat till omvärldens för dess hjälp till överlevnad och skydd. Redan tidigt, under graviditeten börjar planeringen för att ge det lilla livet en barnvänlig, trygg och säker uppväxt. Liten och nyfiken börjar livets gång mot att en dag kunna stå på egna ben, flyga ut från boet och skapa en egen familj. Fastän att ett barn ur juridiska perspektiv saknar rättigheter fram tills det fötts fram levande.

Det är lika orimligt att genomföra det med medicinska eller kirurgiska ingrepp som att stänga av livsuppehållande åtgärder och tillåta aktiv dödshjälp. Ett barn med ett utvecklat mentalt tillstånd men som däremot inte överlever utanför sin moder borde ha samma juridiska rättighet som en person med livsuppehållande åtgärder innehar. Ett mänskligt liv existerar fram till dess att det saknar all form av psykisk och mental aktivitet, detta enligt både biologiska och medicinska definitioner.

Det är inte möjligt att göra en abort naturligt, inte heller ta någon annan form av liv. Bland annat grundas motsättningarna till dödsstraff på att ingen har rätt att ta en annans liv och att det strider mot naturrätten. Graviditet är en naturlig process i skapandet av livet, det mest naturliga och perfekta som vi kan framställa. En äggcell blir befruktad av en sädescell där kromosomerna från denna stund lägger grunden till arvsanlaget. Innan det ens är tekniskt möjligt att upptäcka en graviditet, det vill säga att första menstruationen uteblivet och ytterligare ett par veckor.

Dagens liberala synsätt på abort grundar sig på kvinnornas frigörelse och kampen för ett jämställt samhälle. Det var under 1970-talet i samband med att den offentliga attityden till sexualitet förändrades. Som kvinnornas kamp för fri abort fick gehör, detta som ett oumbärligt alternativ till preventivmedel i och med de friare intima umgängena. Florynce Kennedy, medlem i National Organization for Women sa 1970 ” If men could become pregnant, abortion would be a sacrament”. Nyligen lade det svenska folkhälsoinstituten fram en plattform i syfte till att minska antalet aborter. Denna grundades på subventionerade p-piller och ökad information om dagen efter-piller. Logiskt sätt vill detta säga att fri abort lagfördes och än idag syftar till att verka som ett preventivmedel utan att bejaka barnets, livskraftens moraliska rättighet.

Det är opassande att i enlighet med lagen av idag räkna ett foster som ett människoliv först då det fötts fram levande. Det är med dagens teknik fullt möjligt om inte innan så åtminstone ifrån den 24:e havandeskapsveckan hålla ett foster vid liv utanför kvinnans kropp. Därför är den juridiska meningen stridande mot uppfattningen om vad ett liv är och en mänsklig persons själsliga och mentala tillstånd. Att den juridiska normen inte omfattar ett ännu ofött barn som ett liv med moraliska rättigheter innebär således inte att våra sociala värden behöver vara desamma.

Det kan finnas alla sorters perioder i livet då en utökning av familjen är väldigt ofördelaktig med tanke på karriären i arbetet är i full gång eller att bostaden inte är tillräckligt stor. Förmodligen finns det många fler argument att bestyrka ett ogynnsamt läge för en graviditet. Dock är alla dessa anledningar endast bestyrkta med ett inskränkt själviskt tänkande, för egen vinning. Ett barn kommer inte med storken, likt den historia vi fått berättad för oss som barn. Inte heller är man ensam under sexualakten. Det är båda partnernas lika stora skyldighet att använda något utav alla de säkra preventivmedel som finns till hands ifall en graviditet inte är önskad. Abort, detta onaturliga sätt att föröva ett barns rättighet till liv är sannerligen inte ett utav dem.

Ingen har rätt att bestämma över någons rätt till livet ”Rätten till abort förespråkas bara av personer som själv har blivit födda”, sa Ronald Reagan. Preventivmedel är till för att förhindra graviditet, inte ta ett människoliv med en själ.

Tack till alla er som har gått ut och fördömt attacken

Bland annat Vänsterpartiet i Eslövs ordföranden, Stefan Karlsson som var den första att beklaga och ta avstånd från det inträffade. Via e-post skriver han så här:

"Hej , Martin !
Jag skall bara beklaga det inträffade i dag. Vi i vänsterpartiet tar helt av stånd från sådana dumheter. Vi för politik vid bordet eller i debatter. Hoppas polisen får fatt i dom som har skadat ert möte. Det är ett stort hot mot demokratin och ännu en gång beklagar jag detta.
Mvh Ordf. Stefan Karlsson Eslöv(V)”

Även aktiva personer från den sida där det först uppdagades att en attack var planerad har ifrågasatt angreppet. Flera personer anser att användandet av våld inte är det rätta sättet att bemöta oss Sverigedemokrater.

Under diskussionen kunde man även läsa att en person nämner att han inte hade kunnat besvara och förklara en sådan här räd i tv soffan. Att det är mycket svårt att lyckas med det utan att framstå som en korkad person. Han får då till svar av en annan skribent att man då bör avstå från att använda våld samtidigt som han fördömer hela händelsen. Därefter beskriver han att vi inte är våldsmän och att aktioner av detta slag samtidigt kommer leda till inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter. Något som jag inte heller önskar om inget annat för att det inte borde vara nödvändigt men om detta fortsätter så är det ett ont måste.

Alternativa sätt för att uppmärksamma det som de anser vara fel med vår politik har även föreslagits. Så som dela ut flygblad och annan propaganda vilket är deras fulla rätt. Märkligast av allt måste jag dock påstå att deras påhopp på den RKU företrädaren som blev intervjuad efter händelsen är, det nämns bland annat att han inte klarade av att svara på de frågor han fick ställda och gav en oklar, förvriden bild av kommunismen.

Samtidigt är det oroväckande att justitieministern vägrar lämna någon kommentar även efter förfrågan från olika medier. Inget parti har heller offentligt gått ut från ledningen och gett sina synpunkter på det hela. Min förhoppning är dock att det budskapet som först fram att våldet kommer upptrappas endast var tomma hot i förhoppning att skada partiet ytterligare.

Vi är alltid beredda att försvara vår politik under ordnade former. Det finns personer som påstår att vår politik inte skulle klara en granskning eller debatt. Något som vi fortfarande väntar på att få en möjlighet att motbevisa. Att som folkvald genom de allmänna demokratiska valen inte bara få utstå hot utan även uppleva en offensiv och skrämmande attack som denna i dagens Sverige är oroväckande. Något jag personligen och innerligt hoppas aldrig mer ska ske.

Attack mot demokratin i Eslöv

Jag minns det så väl, som att de vore igår
Jag minns det ej, var bara några dagar gammal.

Två utav de största slagen mot den svenska demokratin har jag hunnit uppleva trots min korta levnadstid. En personlig, nationell som internationell sorg har morden på Anna Lindh och Olof Palme framkallat.

Avskyn mot dessa våldsverkare som inte bara dödat två personer som varit älskade av många men hatade av få. Utan även hotat friheten, skapat rädsla för att vara en offentlig företrädare. Jag kan inte nog beskriva bestörtan och beklaga av det som inträffat.

Till min hjälp tar jag därför delar ur Göran Perssons tal på Sergels Torg, fredagen den 13 september 2006 för att beskriva vad de mer angripit än att bestjäla dessa personer från familj, släkt, vänner och hela världen.

”Demokratin ger oss rättigheter. Rätten att vara med och bestämma, på samma villkor som alla andra. Rätten att tala fritt, säga vad man tycker och tror – och få respekt för det.

Men demokratin fungerar inte om vi inte tar ansvar för den, om vi inte känner att den också för med sig en skyldighet

Det är skyldigheten att engagera sig. Att bry sig om sina medmänniskor. Att inte vända ryggen till när de demokratiska rättigheterna kränks, när någon angrips för den hon är, när någon utsätts för våld och förtryck.

Skyldigheten att ta ställning, också i svåra frågor.

Grunden för det demokratiska samhället är rösträtten. Alla människors lika värde manifesteras i en röst, din lika mycket värd som min”

Jag ska nu inte tala om de angrepp som enskilda Sverigedemokrater eller möten som tidigare blivit utsatta för våld och förtryck. Inte de tillfälle så som den fruktansvärda attacken jag upplevde i Rottne under förra året. Inte heller det hot jag känt flera gånger, inte minst när vi besökt Gotland under Almedalsveckan.

Vad som däremot är högst intressant och aktuellt är den förskräckliga attacken som bland att Anti-fascistisk aktion låg bakom. Den enormt stora skillnaden på de tidigare attackerna mot partiet är att denna gång var det inte bara ett möte av ett litet parti. Det hade till syfte att utbilda folkvalda kommunfullmäktige ledamöter för att underlätta den väldigt stora uppgiften att vara just kommunfullmäktige ledamot. Att representera det största partiet utanför riksdagen.

Att tänka tillbaka till de ord Göran Persson nämnde så kan vi inte ” vända ryggen till när de demokratiska rättigheterna kränks, när någon angrips för den hon är, när någon utsätts för våld och förtryck.” och ” Grunden för det demokratiska samhället är rösträtten. Alla människors lika värde manifesteras i en röst, din lika mycket värd som min” sist men inte minst ”Rätten att vara med och bestämma, på samma villkor som alla andra. Rätten att tala fritt, säga vad man tycker och tror – och få respekt för det.”

Folkvalda kommunfullmäktige ledamöter åt Sverigedemokraterna har blivit attackerade och skadade efter en attack från vänsterextrema grupper så som Anti-fascistisk aktion. Detta är en attack mot demokratin.

Kärnfamiljen

Kärleken har av många beskrivits på helt fantastiska sätt, men ingen har lyckats sätta ord på dessa underbara känslor som skapas. Inte heller önskan, längtan och väntan på ett barn, att tillsammans skapa en trygghet och få den sagolikaste lycka som finns till skänks.


Det mänskliga synsättet på ansvar, moral och etik växer fram under ett barns uppväxt. Ens kultur och tradition är sammanflätat med detta. Den personliga identiteten och tillhörigheten man har är något man ska känna sig trygg i och detta gör man genom gemensamma värderingar i familjen och slutändan samhället.

Ett samhälle skapas genom folkets kultur och tradition, etik och moral i enlighet med den struktur jag anser att ett land borde byggas på som är familjen, hembygden och nationens grundläggande normer och värderingar.


Kärnfamiljens plats i samhället har blivit hotat då den allmänna uppfattningen om familjens betydelse och dess värde har kommit att ifrågasättas och undervärderas av negativa synsätt inom samhället. Dagens samhälle är stressigt och ibland de vuxna råder ofta stora satsningar på karriären där familjen sätts i andra hand.

Med en vardag där båda föräldrarna jobbar åtta timmars pass fem dagar i veckan återstår väldigt lite tid till familjen. Samtidigt som viktiga delar i vardagen får lida för den stress alla upplever mycket för att man inte längre finner harmoni och solidaritet i hemmet. Det borde utvecklas ett mer barnvänligt och tryggt samhällsklimat där barnafödandet ökar istället för sjunker.


Den traditionella kärnfamiljens ställning som grunden för ett samhälle måste värnas och styrkas som utgångspunkten för hur vårt samhälle är uppbyggt.

Kärnfamiljen, ett ord som är väldigt utnött och diffust, men enligt mina ideal grundar sig på män och kvinnors olikheter som tillsammans kompletterar varandra och skapar de perfekta förutsättningarna för en familj.

Kärnfamiljen lägger grunden för en värdegemenskap uppbyggt av normer som ger trygghet i ens personlighet, etik och moral.